Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Jag försöker knäcka koden

Jag har varit ledig två dagar mitt i veckan nu, för ovanlighetens skull. Två lediga dagar när tanken är: nu ska jag verkligen få saker gjort. Vilket så klart i verkligheten har inneburit ligga i soffan, äta manchegomackor och se på teve. Har ni förresten tänkt på hur många timmar det är på ett dygn när en inte behöver jobba? Alltså så sjukt många! Alla dessa timmar jag inte visste fanns ledde dock till att jag redan vid klockan två min första lediga dag inte hade någonting kvar att se.

Och då påbörjades det jag vill kalla ”den vilda dansen om att hitta någonting att se”. Ni vet säkert hur det är, alla har vi varit i den här sitsen. Dansen börjar ofta med att det konstateras att det inte finns något att se på ”vanlig teve”. Så då går en in på SVTplay och börjar se en dokumentär. Inser sen efter 5 minuter att nä men hallå, jag var inte alls sugen på att se en film om hur stökiga ungdomar förs bort mot sin vilja till nåt suspekt ställe i Utah (det är alltid Utah va?). Nästa logiska steg: Netflix. Och där börjar verkligen dansen på riktigt.

Netflix är ju egentligen en helt fenomenal grej. Det finns en babiljard filmer och teveserier att välja mellan, och de är endast en knapptryckning bort. Men ibland undrar jag om någon någonsin hittat något att se där och känt sig nöjd med sitt val? Det är som att det finns FÖR mycket och hjärnan kan liksom inte hantera alla dessa valmöjligheter. Men jag gör ett försök i alla fall.

Jag går in under romantiska filmer, inser att jag har sett i princip alla. Familjefilmerna då? Samma sak där. Går vidare till skräckfilmerna, men inser att jag ju blir livrädd av skräckfilmer och att det känns ohållbart att spendera resten av dagen rädd för min egen skugga. Ja men en thriller kanske vore något tänker jag då. Lagom spännande utan att jag riskerar skita på mig. Hittar Source code som jag såg förra veckan och faktiskt gillade, så då klickar jag mig in på ”liknande titlar”. Hittar en film med Sam Rockwell. Visst, den låter lite märklig och är det inte konstigt att jag aldrig har hört talas om den? Men nåväl, Sam Rockwell är ändå Sam Rockwell. Så jag trycker på play och tänker ”men du, det där gick ju verkligen smidigare än vanligt – kan jag ha knäckt koden?”.

Men så somnar jag efter fem minuter och vaknar upp två timmar senare, förvirrad och något besviken. Så jag slår på vanliga TV:n och helt plötsligt har jag sett ett avsnitt Honey Boo Boo. Igen.

netflixpaniken

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
The following two tabs change content below.
Frida Lundström

Frida Lundström

Trettiårskrisande Västerbottning med ett språkbruk som en femtonåring och längd som en tioåring. Ser mest på teve, lite för mycket för sitt eget bästa, och blandar gärna TLC-strunt med HBO-draman. Hyser även någon slags skev dröm om att bli buren av Hodor. Men är i övrigt fullt normal, på heders.
Frida Lundström

Latest posts by Frida Lundström (see all)

Publicerad den 3 oktober, 2014