Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Prometheus – En djupgående analys

Prometheus – En djupgående analys

Skapelsen
Jag älskar verkligen Science-Fiction och min filmhylla består till mycket stor del av denna genre. Jag har ägt alla varianter av Alienboxar ända sedan de kom på VHS. Alien och Aliens är filmer jag ofta citerar ifrån. Blu-rayboxen med de fyra filmerna och allt extramaterial har jag sett mer än en gång. Jag kan min Alien väl och det är därför jag tar Prometheus både personligt och allvarligt. Har du inte sett filmen rekommenderar jag dig att sluta läsa nu och se den för att skapa din egen uppfattning. Alien-filmerna har sedan tillsammans med Predator-filmerna fått en gemensam spinoff i Alien vs Predator eller AVP som filmerna också kallas.

In träder Prometheus, en prequel … kanske, om vi frågar Ridley Scott. Vi befinner oss i samma universa som de tidigare Alien-filmerna. Destinationen är LV-223 istället för LV-426. Weyland Corporation är fortfarande bad guys och Ridley Scott är tillbaks bakom rodret. En ruskigt namnkunnig ensemble presenteras. Vad kan gå fel? Nästa person in genom dörren är manusförfattaren Damon Lindelof. Mannen som ansvarade för manuset till debaclet LOST. Redan när jag fick veta det blev min oro påtaglig och efter att dels suttit i biomörkret och sedan igen i hembiosoffan kan jag verifiera att min oro var berättigad. Den här artikeln kommer ifrågasätta och diskutera delar av Prometheus mer ingående, ur både vetenskaps- och religionsperspektiv. Texten kommer innehålla spoilers och förutsätter att du sett filmen och de övriga filmerna.

Först måste jag hålla med i lovsången kring vissa delar. Prometheus är visuellt fantastisk, speciellt på Blu-ray, och ljudet är enastående. Michael Fassbender som David är väldigt bra och Idris Elba som kaptenen är alltid solid.

Prometheus börjar med en inflygning över ett kargt landskap utan växtlighet eller djurliv. Vid ett vattenfall står en ingenjör och dricker den svarta geggan. Den bryter ner honom till atomnivå och dessa atomer rekombinerar sig och bildar nytt DNA. Ett inte helt nytt grepp inom sci-fi för att förklara ursprungssoppan vi alla kommer ifrån. En fråga som uppkommer direkt, är det jorden eller någon annan plats? Poängen är dock att vi eller någon annan är en direkt produkt av att en ingenjör offrade sig för att skapa liv. Det var snällt, men varför? Ja den frågan kanske vi får svar på i Prometheuses regisserad av James Cameron. Det som är det centrala i berättelsen är religion och skapelsemytologi blandat med dålig vetenskap. Vän av ordning vill kanske ha svar på ifall det är jorden eller ej? Längre fram i filmen får vi veta att vi är släkt med ingenjörerna vilket gör att svaret på frågan blir – det spelar ingen roll. Ingenjörerna har varit på jorden och gjort samma handling vid någon tidpunkt även om inledningssekvensen inte är jorden. Jag kommer återkomma till vårt släktskap med ingenjörerna längre fram.

Dum vetenskap – resan fram till ingenjörskomplexet
Den här sektionen kommer behandla vetenskap som används (eller inte används) väldigt ingående. Du är förvarnad.

Efter inledningssekvensen får vi reda på att grottmålningar från olika tidsåldrar är en stjärnkarta som Elizabeth Shaw (Noomi Rapace) slår fast är en inbjudan. Redan här kan vi fundera över exaktheten av grottmålningar och hur väl en karta i två dimensioner representera en tredimensionell verklighet? Ifall du ser en skugga av ett tredimensionellt föremål, kan du med exakthet återskapa föremålet och dess dimensioner bara utifrån informationen i skuggan? Ifall du ser en rund skugga, är det en fotboll, ett kastrullock eller en papperskorg? Nej, det går självklart inte. Tittar du på bilden med grottmålningen och stjärnkartan som sedan används ser du med blotta ögat att de inte ligger på samma position inbördes. Vad spelar det för roll? Ja, tänk dig att vi ska ta oss från Stockholm till London. Det är 1431 km fågelvägen. Ifall vi tar ut riktningen en grad fel hamnar vi 28 km utanför London. Ifall vi då ska resa ett ljusår bort det vill säga 1.000.000.000.000 km kommer en halv grads felavvikelse det fallet innebära att vi kommer 10.000.000.000 km fel från vårt tänkta resmål. Ta då stjärnkartorna från diverse civilisationer. Gör en sammanslagning av dessa piktogram (utan 3D-information) försök matcha sex stycken sfärer mot bara dagens uppskattade antal stjärnor 100.000.000.000.000.000.000.000. Nej, det är inte bara lönlöst utan helkorkat eftersom det skulle gå att matcha tusentals konstellationer mot dessa sex.

Vid det här laget kan jag tänka mig att du som läsare tänker. Ja men vad fan, det är bara en sci-fi-film. Fi som i fiktion för helvete. Jo, jag kan köpa det resonemanget om inte premissen är att med vetenskap förklara livets uppkomst, vilket filmen gör. Det är inte jag som påstår att DNA, evolution och kartor fungerar – det är skaparna till Prometheus och de lutar hela filmen mot att det fungerar. Ifall vetenskap fungerar i ena ögonblicket men inte i det andra, vad är då poängen manusförfattaren försöker driva hem och varför skulle vi bry oss? Vilka saker är ”sanna” och hur ska åskådaren i så fall kunna avgöra det? Hela grunden i manuset faller som ett korthus och varför överhuvudtaget grunda allt i filmen kring det om det inte spelar någon roll?

Hur som helst reser rymdskeppet Prometheus med besättning mot planeten LV-223 och potentiellt mänsklighetens absolut största upptäckt någonsin. Resan tar över två år. Vad gör man? Åker direkt ner till ytan utan att göra någon form av undersökning från omloppsbana. Redan idag kan vi fotografera och söka av jordytan från omloppsbana med detaljnivå som är mindre än några få meter. Varför gör man inte det först? Ifall vi tror att ingenjörerna skapat oss och lämnat en karta till oss antar jag att vi anser att de ligger tekniskt långt framför oss? Om stjärnkartan är en inbjudan till deras planet förväntar vi oss inget när vi kommer dit? Någon form av högteknologisk civilisation? Motorvägar? Läskautomater? Aliendokusåpor? Tror vi att de kanske har någon form av vapen och försvar kanske? Ifall ett rymdskepp bara skulle dyka upp i omloppsbana kring jorden idag tror du USA skulle gå till DEFCON 1? Det faktum att inget händer när Prometheus lägger sig i omloppsbana kring planeten skulle få mig att undra om vi verkligen hamnat rätt? Direkt hade jag dubbelkollat beräkningen av min navigation samt söka av planetens yta. Ja, varför inte skicka ut någon form av kommunikationssignal att ”hej, vi är här nu”?

Nedflygning över planetytan och nästan omedelbart hittar de ingenjörsbyggnader. De cirklar inte området innan de landar. De söker inte ens av omgivningen eller resten av planeten. Inte den här gången heller söker de av strukturerna förrän de satt ned rymdskeppet på ytan utan landar direkt på vad som kan liknas vid en grusväg som leder till ingenjörsbyggnaderna. Vad är det som händer i den här sekvensen egentligen? Människan gör sin största upptäckt någonsin. Vi är inte ensamma i universum. Tid för glädje, eftertanke, rädsla? Nej, på med rymddräkterna och ut med safarijeeparna. Nu skickar vi väl en signal i alla fall att vi är här? Vi ringer väl på ringklockan innan vi går in?

Korkad besättning och mer vetenskap
Fram till nu har det varit mer generella frågeställningar kring hur vi borde tänka och fundera redan innan vi åker till LV-223 samt när vi kommer dit. Ifall vi ser till besättningen måste vi konstatera att stora delar Prometheus-resan är korkat planerad och genomförd. Om jag skulle vara nedfryst i två år skulle jag bra gärna veta var vi skulle åka och varför, samtidigt som jag skulle vilja ha sjukt bra betalt för det. Det är bara fyra personer i hela besättningen som vet varför och vad de är på väg till, det vill säga potentiellt mänskligheten största upptäckt någonsin. Vem skulle man vilja ha med på en sådan resa? En geolog, en biolog, ett läkarteam och så vidare. Vi skulle vilja ha skarpa hjärnor med kunskap och erfarenhet. Vi skulle förmodligen göra personlighetstester och psykologiska profiler på dem och inte ta vilken idiot som helst. Vi skulle garanterat ha med oss någon form av militär också. Vi skulle dessutom ha en väldigt noggrann ”standard operating procedure” hur vi ska agera, vem som har befälet och i vilken ordning saker ska ske. En resa av den här magnituden borde vara minutiöst planerad och genomtänkt.

Den som håller i taktpinnen är Meredith Vickers (Charlize Theron) och hon ger ett förmaningstal till arkeologerna Shaw och Holloway (Logan Marshall-Green) att det är hon som bestämmer eftersom det är Weyland som betalat för kalaset. Förutom Vickers finns kaptenen Janek (Idris Elba) som också bestämmer på något sätt. Det första som händer när besättningen ser ingenjörsbyggnaderna är att Holloway beordrar Janek att landa och sedan att åka iväg med bilarna till byggnaderna. Varken Janek eller Vickers protesterar utan bara utför, de ger inte order vidare till resten av besättningen som nu helt plötsligt tar order från en person de känt mindre än ett dygn. Detta på en planet, troligen bebodd av utomjordingar, där de nyss hittat strukturer som inte är gjorda av moder natur. Det finns ingen rim och reson i agerandet.

Att personerna som är med på resan inte är med i Mensa befästs gång efter annan. Deras vetenskapliga titlar kommer förmodligen från att de samlat streckkoder från flingpaket och skickat in. När Kelloggsgänget väl är framme vid ingenjörsbyggnaden stövlar de genast in och sedan sker ett antal ageranden som inte kan förklaras på något vettigt sätt. Geologen, haschrökaren och tillika mesproppen Fifield släpper loss sina ”puppies” för att söka av den inre strukturen av ingenjörsbyggnaden. Med hjälp av en elektronisk mojäng på armen berättar han vilket väg sällskapet ska gå. Varför gå in i en okänd byggnad innan hela strukturen scannats av? Vi får veta att puppiesarna genererar både en 3D-karta och kan hitta livsformer. Vore det inte logiskt att göra avsökningen först innan man traskar rakt in i något potentiellt farligt? Kanske ta och skicka iväg puppisarna direkt från Prometheus för att undvika att utsätta sig för fara?

Havrefrashjärnorna går vidare till ett rum där det droppar vatten och konstaterar att rummet på något automagiskt sätt renar den giftiga luften och gör den andningsbar. Det första Holloway gör är givetvis att ta av sig hjälmen och ta ett djupt andetag. Luftburna bakterier, virus eller organismer oroar inte Holloway. Att han kan riskera hela besättningen genom att ta med en eventuell smitta tillbaks till skeppet slår varken honom eller de andra. Ja, att en i gruppen är stupdum kan jag acceptera. Nästa person att ta av sig hjälmen är dock Shaw vars far dött av ebolavirus. Om någon i gruppen borde vara medveten om risker med virus så borde det vara hon. En annan aspekt att fundera över är om det är bra luft och virusfritt i det här rummet, varför skulle det vara det i hela byggnaden? Nej, just det. Det finns fler detaljer i just denna sekvens som går att ifrågasätta, men jag tycker det räcker.

Härnäst vandrar kalaspuffarna i en korridor där androiden David hittar inskriptioner på en vägg som han använder för att aktivera ett hologram, givetvis utan att fråga, förvarna eller berätta för de övriga i gruppen om sin upptäckt. Hologrammet leder flingorna till en död halshuggen ingenjör som koldateras att vara 2000 år gammal. Om ni nu tror kol14-metoden fungerar på material som inte är från jorden tror ni fel. Nu flippar biologen Millburn (Rafe Spall) och geologen Fifield ut. Visst att verkligen hitta en utomjording kan säkert få ens världsbild att rämna. Den är dock död. Stendöd. Mumifierad och utan huvud. De två bestämmer sig för att ta sig till skeppet för att de är skraja. Ingen protesterar. Ingen ger några order att stanna, åka tillbaks eller bara återgruppera vid fordonen. Fifield är den som är expert på kartografi i gruppen och han släpper de iväg. Jag återkommer till Millburn och Fifield om en stund.

Vi stannar kvar vid ingenjörskroppen och David, som än en gång aktiverar något med symboler på en vägg, öppnar en gigantisk port utan att fråga någon i gruppen. Vem som leder gruppen är högst oklart. På andra sidan av dörren ligger huvudet av ingenjören och är tydligen välbevarat. Inne i rummet finns ett gigantiskt huvud och massor av behållare. Alla går in och pillar på saker. Samtidigt varnar kapten Janek att ett storm är på väg och att alla måste skynda sig tillbaka. Shaw stoppar ner huvudet i en väska och David plockar med sig en behållare i en annan. Våra gruppmedlemmar har fortfarande inga hjälmar på sig när de utför detta.

Tillbaks på skeppet frågar alla sig var Millburn och Fifield är för dessa ärthjärnor har inte lyckats ta sig tillbaka. Att använda kommunikationsutrustningen som fungerat hela tiden verkar ingen tycka är en bra idé. Att titta på den digitala kartan som visar var alla befinner sig är inte heller ett bra alternativ. När huvudgänget lämnade byggnaden kunde man kanske räknat fordonen innan man åkte till skeppet? Millburn och Fifield skulle förmodligen inte gått tillbaks till skeppet utan kört. Att räkna till tre för att se om något fordon saknas är förstås svårt för en grupp vetenskapsmän med en samlad IQ på samma siffra.

Ja, Millburn och Fifield är inkompetenta och har lyckats gå vilse i grottsystemet. Från den digitala kartan på skeppet får vi åskådare intrycket att det inte är alltför svårt att navigera i byggnaden. Fifield är ju dessutom den person som släppte loss puppisarna och har en sån där navigationsgrej på armen som han för bara några minuter sedan använde för att leda in gruppen i rummet som renade luften. Att han är expert på kartläggning verkar han ha glömt. Hans och Millburns kommunikationsutrustning har fungerat hela tiden och de kan bara be personerna på bryggan att leda ut dem. De har till och med exakta koordinater var de är någonstans. Hur de kan ha gått vilse kan nog ingen förstå. De lyckas dock ta sig till rummet med behållarna och det stora huvudet. Nu rinner det svart sörja ur behållarna. Tack och lov har de hjälmarna på sig, men de går likväl rakt in i rummet och trampar i sörjan.

Det är nu ormen dyker upp ur sörjan de klampar omkring i. Fram till nu har Fifield och Millburn varit rädda för allt inklusive sina egna skuggor. För några scener sedan ville de lämna byggnaden och återvända till skeppet för de sett en alien som varit död i 2000 år. Den logiska och rationella reaktionen är inte att sträcka fram handen och göra komsi-ljud. Speciellt inte när den fäller ut vingarna och väser likt en kobra. I scenen precis innan blir de helrädda och går i motsatt riktning när kapten Janek kommunicerar att han tror sig sett en livsform registreras på den digitala kartan. Att båda blir dödade av ormen är en befrielse. Det här är inget annat än forcerat manus för att få till en skräcksekvens.

We are the champions & baby blues
Så här långt har ingen agerat som forskare eller upptäcktsresande och i princip har varenda handling varit irrationell. Hur firar vi att vi gjort den största upptäckten i mänsklighetens historia? Vi super oss fulla och surar. Ehh va? Neil Armstrongs tankar efter att ha satt ner foten på månen var ”fan det är bara sand här och man går konstigt. Vi drar hem!”. Man skulle tro att forskare reagerar som forskare brukar reagera på stora upptäckter, med entusiasm och glädje. Det är en historisk dag. Det är den första dagen som leder vidare till en livstid av forskning och berömmelse som är bortom varje forskares vildaste drömmar. Nej, jag sitter och surar med en flaska sprit eller så är jag deprimerad på mitt rum för jag inte fick möta ingenjörerna på riktigt. Ursäkta, finns det fler ormar att dela ut?

Visst, alla kan göra misstag och vi kan kanske ursäkta dålig vetenskap och okunskap kring hjälmar om personerna uppskattade vad de upptäckt eller förde vettiga diskussioner kring sin upptäckt. Jämför med besättningen på Nostromo som är lastbilschaffisar i rymden utan någon större vetenskaplig träning. De debatterar liv och död på ett betydligt djupare plan än någon på Prometheus. Ripley vägrar att lyda Dallas order att öppna dörren till luftslussen för att inte bryta karantän, vilket leder till att Ripley behandlas styvmoderligt av Lambert resten av filmen. Men vänta – nästan samma scen dyker upp i Prometheus när Vickers vägrar släppa på Holloway som blivit infekterad av något och får smaka på eldkastare. Används den här scenen för att påverka maktbalansen på Prometheus? Kommer Shaw avsky Vickers för grillningen av pojkvännen? Nej, det blir ingen konsekvens av detta alls.

Tillbaks till surpuppan och suputen Holloway som blir förgiftad av David med den svarta geggan som David gladeligen spatserar omkring med på Prometheus på spetsen av sitt finger. Karantänregler någon? Holloway går sedan och sätter på Shaw som, japp du gissade det, kommer vara gravid några timmar senare med en alienbaby. För att ytterligare förstärka att någon omöjligt kan bli flera månader gravid på några timmar får vi veta att Shaw är infertil. Ett hopp fram i filmen och Shaw springer in till Vickers superläkarmaskin och utför bukkirurgi för att plocka ut bläckfisken. En scen som ska vara ersättning för en alien som hoppar ur bröstkorgen. Hon stapplar sedan in med häftklamrar över såret i ett rum där Weiland själv befinner sig.

Från föregående stycke finns så många frågor och underligheter att det är svårt att veta vart man ska börja. Jag väljer därför bara ut några frågor. Varför bryter David alla former av karantänregler med den svarta sörjan när han vet att Weiland är ombord? Varför bryr sig ingen på hela skeppet om att Shaw precis opererat ut en alienbläckfisk ur magen eller om den verkligen är död eller ej? Hur kommer det sig att Vickers inte vet om att det finns ett låst rum på hennes rymdskepp där Weiland finns i? Varför fungerar läkarmaskinen bara på män speciellt när det finns tre kvinnor ombord och en av dem är högsta chef? Varför finns ingen läkare ombord för att komplettera den maskinbristen eller varför uppdaterar de inte bara programvaran? Varför ifrågasätter ingen av kvinnorna att det inte finns läkarhjälp att tillgå till dem, när de reser bort två år med en rymdfarkost? Varför måste Shaw vara infertil för att vi ska förstå att det är något speciellt med hennes graviditet?

Blås i trollflöjten
Vid det här laget är det så många felaktigheter och motsägelser att det börjar bli tröttsamt att kommentera dem alla. Det finns dock några övergripande frågor och detaljer jag vill kommentera.

Att vi är DNA-släktingar med ingenjörerna är inget problem om man hade tänkt igenom vad det innebär och följt den logiska händelsekedjan från start till mål. Nu har inte manusförfattarna gjort detta och då inställer sig följande frågor: Varför skulle vi genom evolutionen i över hundratals miljoner år utvecklas till en form som liknar dem, när i princip alla andra arter på jorden inte alls gör det? Filmens inledningssekvens är inte konsekvent med det vi vet om evolutionsgenetik och vetenskap. Om ingenjörerna kan designa en avbild av sig själv över ett evolutionsförlopp på flera hundra miljoner år, borde de inte kunna göra en effektivare och snabbare process att nå till målet? Homo sapiens har bara funnits i 200.000 år. Med tanke på att ingenjörerna säkert gjort det här experimentet mer än en gång måste de väntat minst samma tid för att se experimentet till ända. Under flera hundra miljoner år borde väl deras utveckling gått framåt också?

Varför åker ingenjörerna tillbaks till jorden för att ge stjärnkartorna till oss när stjärnkartorna leder oss till en planet med biologiska vapen? Varför inte bara lämna av den svarta sörjan på jorden om de redan är där om syftet var att döda oss? Varför inte hjälpa till med att göra stjärnkartorna lite bättre när de ändå är där. Lite lasermärkning i klippväggen är väl inget problem?

Varför har ingenjörerna en hologramvideoinspelning, som enkelt går att aktivera av vem som helst, av hur man flyger och använder deras krigsrymdskepp med biologiska vapen? Inte undra på att alla är döda utom en. Ja, vi är överraskade att ni ens varade så här länge. För att vara en avancerad art som funnits i fler hundra miljoner år är de inte direkt smarta när det gäller datorsäkerhet. När vi ändå är inne på hologramsekvenserna och teknologi. En flöjt för att aktivera ett rymdskepp … allvarligt.

Hur kommer det sig att Vickers och Shaw bara kan springa rakt när en gigantisk donut rullar efter dem? Förresten, fundera över hur Shaw klarar av att springa, hoppa, klättra och slåss när hon tio minuter tidigare knappt kunde ta på sig en rymddräkt för att hon gjort omfattande bukkirurgi.

Varför jagar den sista ingenjören Shaw när hans skepp kraschats? Om det nu finns fler skepp varför inte bara ta ett av dem och flyga iväg? Han kan med enkelhet släppa ut en behållare med svart gegga på vägen därifrån.

Korsfästelsen
Genomgående i Prometheus är kristendomen en central del av berättelsen och närbilder av Shaw pillandes på sitt kors trummar in budskapet. Shaw är övertygad att ingenjörerna är vår skapare. Senare när hon inser att ingenjörerna är döda flyttar hon fokus till ”vem skapade ingenjörerna” och att deras skapare måste vara gud. Hon ”väljer att tro” trots att inga bevis på att någon gudom går att frambringa. Hon är dessutom medveten om att människan är frukten av ett experiment som ingenjörerna gör av någon anledning. Alla religioner är människans egen skapelse och kan därför inte vara sanna om man nu följer logiken.

Att flytta på målstolpen som Shaw gör med sin gud visar på intellektuell oärlighet. Frågan vem skapade gud följt av vem skapade den som skapade gud visar på att den livsåskådning Shaw lutar sig mot är ett luftslott. Att Shaw väljer att tro gör det inte mer sant. Om hon väljer att inte tro på gravitation betyder såklart inte att hon svävar fritt ut i rymden.

Manusförfattaren tror sig kommit på något unikt i sin approach till ämnet och det är tydligt i intervjuer med Lindelof att han är väldigt dåligt påläst. Han vill erbjuda en möjlighet att vetenskap och religion kan leva sida vid sida. Precis som i Matrix-uppföljarna presenteras inget med substans utan allt landar i pseudofilosofiskt flum där det är svårt att avgöra om Lindelof är scientolog eller kristen, i kombination med ett manus som är klart vetenskapsfientligt. Temat i sig är varken nytt eller unikt utan väldigt vanligt i sci-fi-världen och finns i både filmer och böcker sedan tidigare.

När jag för andra gången sett Prometheus kan jag inte annat än uppleva förvåning över att slutet på LOST ändå inte är lika långsökt och ogenomtänkt som manuset till den här filmen. Av alla i filmen är det bara David som har en hyfsat genomarbetad och är trovärdig karaktär, men även den svajar betänkligt på slutet. Alla de andra är kanonmat eller idioter. Berättelsen i sig hade fungerat bättre om man bara hade rättat till grundläggande samband och tänkt igenom händelseförloppet, orsak och verkan. Jag ser inget som kan rädda Prometheus i en förlängd version, för grunden är redan dåligt byggd. Att Prometheuses kommer framöver betvivlar jag inte och det skulle inte förvåna mig om än mer dumheter levereras. Det skulle gå att skriva en hel bok bara för att bemöta felaktigheterna och bristerna i filmen. Jag lämnar er med en ärlig trailer av Prometheus.

YouTube Preview Image

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 5.0/5 (3 votes cast)
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 10 oktober, 2012

4 kommentarer

Kommentera
  • Anton Bjurvald säger...
    10 oktober, 2012 - 11:20

    Fantastisk analys/sågning Mats! Du missar dock en väldigt viktig poäng med Prometheus, nämligen att en tolkning av filmens ”mål” är att den skiter fullständigt i att vilja förklara evolutionen med vetenskap, utan istället ta ifrån oss illusionen om att vi någonsin kommer uppnå total sanning om vårt ursprung. En betydligt mer provocerande tanke för en vetenskapsman än felaktigt applicerad vetenskap antar jag 😉

  • Henrik Andersson säger...
    10 oktober, 2012 - 11:40

    Helt underbart skrivet. Tack.

  • Fredrik Andreasson säger...
    10 oktober, 2012 - 20:58

    Kommer inte kunna se om filmenpå ett bra tag efter detta Mats men tack ändå för en skön sågning. Gillade särskilt kalaspuffarna 🙂

  • Johannes säger...
    24 oktober, 2012 - 09:44

    Jag håller helt med om beskrivningen av karaktärernas märkliga beteende.

    Några kommentarer dock:

    Stjärnkartan är inte så osannolik. Det handlar inte om att matcha mot miljarder stjärnor, utan mot några hundra: de stjärnor som är synliga för blotta ögat från jorden. Stjärnsystemet de reser till är Zeta Reticuli som ligger 39 ljusår från jorden. Att stjärnkonstellationen inte stämmer exakt med grottmålningarna kan förklaras av att parallaxen (stjärnornas inbördes position) ändrats något över årtusendena. Det är enkelt att räkna ut hur stjärnbilden såg ut vid tiden för grottmålningarna.

    DNA: att vi ser (nästan) likadana ut som ingenjörerna måste bero på att ingenjörerna under årmiljonernas lopp besökt jorden och påverkat evolutionen och ”knuffat” den i riktning mot att utveckla människor. Det är i alla fall en konsistent förklaring och vi vet ju att ingenjörerna besökt jorden under människans förhistoria.

    Att ingenjörerna leder oss till en planet med biologiska vapen är möjligen märkligt men inte nödvändigtvis inkonsekvent. Vi vet för lite om ingenjörerna för att kunna dra någon slutsats. De kan ju ha drabbats av egna katastrofer, interna konflikter och krig under mellantiden.

Comments are now closed.