Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


101 Dalmatiner

Disney har släppt ännu en nyrelease av 101 Dalmatiner, 1996 års spelfilm med Glenn Close som Cruella De Vil. Själv har jag endast nostalgiska minnen från barndomen om de prickiga hundarna från ljudböcker och den animerade filmen från 1961, Pongo och de 101 dalmatinerna. Kommer den här versionen vara på pricken lik den gamla?

Cruella De Vil är en ond kvinna med ett eget modeimperium i London som hon styr med järnhand. Hon är besatt av päls och tvekar inte att hyra in gangsters för att stjäla och sedan flå en vit sibirisk tiger. Cruellas favorit är randig päls ända tills hon får se en teckning som hennes designer Anita (Joely Richardsson, Event Horizon) ritat med fläckigt mönster. Genast faller stilen i Cruellas smak och hon vill veta varifrån inspirationen kommit. Anita hade fått iden från sin dalmatiner Perdita och Cruella frågar ingående om pälsens karaktär. Intet ont anande berättar Anita att fullvuxna dalmatiners päls är sträv men valparnas är mjuk. Genast går kugghjulen igång i Cruellas ondskefulla hjärna.

Anita är gift med datorspelsprogrammeraren Roger (Jeff Daniels, Dumb Dumber) och de har två dalmatiner, Perdita och Pongo. När de får en kull valpar är Cruella tidigt på plats för att erbjuda sig att köpa de 15 dalmatinerna. När Anita och Roger inte vill sälja dem blir Cruella ursinnig, sparkar Anita från sitt modeföretag och stormar ut ur huset som förbannad. Därefter smider Cruella lömska planer och kontaktar kumpanerna Hjalle och Jeppe (Hugh Laurie, House M.D och Mark Williams, Harry Potter) för att kidnappa valparna så att hon kan få sin fläckiga outfit.

Först och främst vill jag uppmärksamma att detta inte är en remake av den animerade versionen baserat på boken av Dodie Smith. Nej, Disney tog in den nu framlidne John Hughes som skrivit till exempel Home Alone och Breakfast Club för att snickra ihop historien. Tyvärr hade John Hughes inte gjort något vettigt sedan just de två filmerna och även manuset till 101 Dalmatiner sällar sig till skaran med misslyckanden. Historien är ganska tunn från början och att lyckas göra den ännu tunnare är en bedrift. Till exempel så är Pongo inte alls en lika tydlig karaktär som i boken eller den tecknade versionen. Filmen börjar i princip med att Pongo drar iväg med Roger i släptåg på cykel för att Pongo vill träffa Perdita. Att Roger träffar Anita och sedan de fattar tycke för varandra är mer en bisak.

Det är tydligt att Hughes försökte sig på Home Alone-tänket med 101 Dalmatiner. Slapstikhumor finns det gott om, men tyvärr utan samma finess och skärpa som i Home Alone. Som vuxen måste man vara lättroad för att uppskatta detta, men jag tror det går hem hos de mer förlåtande barnen. Även gangsterkumpanerna Hjalle och Jeppe liknar dem i Home Alone, Harry och Marv.

Stjärnorna i filmen är djuren, Glenn Close och regissören Stephen Herek. Alla (levande) djur är ruskigt duktiga och djurtränarna skall ha all heder och eloge för de fantastiska prestationer djuren utför. Glenn Close har egentligen den enda roll som lämnar avtryck från filmen. Dock så är den rätt ensidig eftersom Cruellas känslospel pendlar mellan att vara ond och ond på vansinnets brant. Regissören Herek, vilket tålamod den mannen måste haft. Regeln ”undvik barn och djur när du gör film” är allmänt känd. När du då har 101 dalmatiner, får, tvättbjörnar (i England?!), hästar, kor, höns, grisar, fåglar, möss och andra hundar att hålla reda på så gissar jag han genomgått en frontallobotomi för att inte tappa konceptet helt. Hmm … det kanske förklarar varför han varit mindre produktiv efter den här filmen?

101 dalmatiner är utan tvekan en barnvänlig Disney-produktion, på gott och ont i det här fallet. Det onda är att det mesta är sockersött och gulligt på gränsen till irriterande, men det får man kanske acceptera med tanken på målgruppen som är barn mellan sju och tio år. Det goda är Disneys ekonomiska muskler. Miljöerna, kulissarbetet och kostymerna är påkostade och välgjorda. Cruella De Vils kontor är rätt så avant garde och tanken svävar mot Bond-skurk. Filmen har även, för tiden, rätt hyfsade datoranimationer.

Extramaterialet är det samma som som tidigare utgåva från 2008. Vi bjuds på en Theatrical Trailer, två featurettes, ”The Magic is real” och ”Dog Stars”, ”Cruella De Vil” musikvideo samt ett interaktivt spel ”Connect the spots”. Featuretterna är sju minuter – tillsammans. Väldigt snabbt får vi se lite bakom kulisserna blandat med obligatoriskt ryggdunkande. Trots sin korthet så var det intressant att se. Synd att de inte gjorde ”Dog stars” till ett längre bakom kulisserna-reportage om djuren som användes vid inspelningen. Spelet är att knyta samman punkter med fjärrkontrollen, lika tråkigt som det låter. Spännande för tolv år sedan kanske. Tämligen fattigt utbud på extramaterialfronten med andra ord.

En nyinspelning av Disneys tecknade klassiker men med tunn historia och svaga karaktärer. Håll er till den tecknade versionen så blir ni mindre besvikna.

Bilder ©Disney

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
101 Dalmatiner, reviewed by Mats Lundberg on 2014-01-21T07:00:52+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 21 januari, 2014