Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


A Dangerous Method

Jag är glad att David Cronenberg de sista åren har fått den uppmärksamhet som han så länge förtjänat. Eftersom Cronenberg började inom skräckfilm var det många som inte tog honom på allvar men nu för tiden är han erkänd som en av de bästa regissörerna i sin generation. Nu tar han sig an Freud och Jung i A Dangerous Method.

Filmen tar sin början i starten av första världskriget, då en ung schweizisk psykolog vid namn Carl Jung tar sig an en patient, en rysk judinna vid namn Sabina Spielrien. När hon kommer till sjukhuset är hon väldigt illa däran, nästan inte kontaktbar med omgivningen och reagerar starkt på ljud omkring henne. Men Jung använder en ny metod, psykoanalys, för att hjälpa henne. En metod utvecklad av Sigmund Freud, en person som Jung beundrar. Snart börjar Spielrien tillfriskna och funderar på att själv studera psykologi och psykoanalys. Trots att hon är Jungs patient och han är gift, känner han sig oerhört attraherad av henne. När han går över gränsen blir deras förhållande mer komplicerat än han trott och snart börjar Jung fundera över sin egen moral.

Filmen är baserad på verkliga händelser och grundar sig i alla de brev som Freud och Jung skrev till varandra under åren. Från att ha varit nära vänner, blev de bittra ovänner som inte var överrens om hur psykoanalysen skulle gå vidare. Jung var drömmaren medan Freud var den mer praktiske mannen. Filmen antyder att deras ursprung kan ha spelat roll. Freud var jude och visste att många ville underminera hans arbete. Det gjorde att han var mycket nogrann och inte tillät sig själv att sväva ut. Jung däremot var av ariskt ursprung och betydligt mer intresserad av världen bortom denna. Filmen beskriver deras relation och hur Sabina Spielrien kom att spela en stor roll i den.

Det är egentligen hela filmen. Det händer inte så mycket mer och jag kan förstå att en del var besvikna på filmen och tyckte den handlar om gamla mossiga gubbar som bara sitter och pratar. Men Cronenberg har nått den punkten i karriären och livet där han inte längre behöver bevisa något. A Dangerous Method fungerar bra under just de samtal där psykoanalysen bryts ner och samtalen går in på hur mycket sex egentligen styr oss. Det är också en film som sluter en cirkel. För snart 40 år sedan började Cronenberg med skräckfilmer som hade fokus på sexualitet, det undermedvetna och hur det fysiska och psykiska hör ihop. Nu gör han en film om männen som skapade dessa tankar från början. Men det blir inte mycket till varken drama eller spänning.

Nej, A Dangerous Method är inte en sådan film. Det är en film som vill berätta en historia men inget mer. Som tur var är alla tre skådespelarna riktigt bra i sina huvudroller. Keira Knightley har den otacksamma uppgiften att spela Spielrien. Det är inte lätt att spela en psykiskt sjuk person men Knightley gör det bra. Michael Fassbender är stjärnan i filmen, och gör en väldigt svår och komplicerad roll som han klarar av med bravur. Viggo Mortensen är mer av en mysfarbror men fungerar bra i rollen som Freud. A Dangerous Method är inte en film för alla. Den har komplicerad karaktärer och mångbottnade teman, men en förvånansvärt rak handling. Men alla som har ett intresse i psykologi bör se filmen tycker jag.

 

 

Vad det gäller utgåvan är det lite blandad kompott. Vi får en fantastisk bild och ett bra ljud. Det är nog ingen som kan klaga på hur filmen ser ut och låter, men extramaterialet kunde ha varit bättre. Kommentarspåret av David Cronenberg får vi som är intressant och den längre intervjun med Cronenberg som finns med är även den intressant. Men sedan är det stop. En kortare minidokumentär, samt en trailer är allt vi bjuds på.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (1 vote cast)
A Dangerous Method, reviewed by Pär Wirdfors on 2012-05-05T07:00:22+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Pär Wirdfors

Stockholm
Skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Latest posts by Pär Wirdfors (see all)

Publicerad den 5 maj, 2012

1 kommentar

Kommentera
  • Wolfheart säger...
    5 maj, 2012 - 11:46

    Jag tyckte att den här var helt okej, bra skådespelarprestationer av allihopa, jag gillade nog Knightley mest. Men det är som du säger att det är mycket psykologiprat, och det blev lite för mycket för mig, men den var underhållande och får en trea.