Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Abraham Lincoln: Vampire Hunter

Jag och frun brukar skämtsamt säga ”all skit landar i USA” när vi råkar se på en dålig science-fictionrulle. Visserligen landar inte alla utomjordingar i USA där till exempel District 9 är det tydligaste undantaget. Även Monsters kanske kan räknas in även om den i slutet också utspelar sig i USA. Det är egentligen inte så underligt att ”så mycket skit” utspelar sig i USA eftersom Hollywood har haft så stark ställning inom filmvärlden de senaste hundra åren. Givetvis lockas regissörer och skådespelare sig till det fria landet i hopp om framgång.

Ryss-Kazakstaniern Timur Bekmambetov tänkte givetvis det samma och efter framgångarna i forna Sovjet med filmerna Night Watch och Day Watch stod dörren på glänt. Bekmambetov har sin egen stil, på gott och ont, och med Wanted satte han sitt avtryck i Hollywood. En namnkunnig ensemble med James McAvoy, Angelina Jolie och Morgan Freeman gjorde att filmen var ganska framgångsrik, men kritiken var i flera fall inte nådig. Nu har Tim Burton tagit Timur under sina vingar och är medproducent till Abraham Lincoln: Vampire Hunter, en fantasyberättelse med vampyrer, övernaturligt och tveksamt förhållande till fysikens regler. Författaren och manusskrivaren Seth Grahame-Norton blandar friskt och stjäl hejdlöst från allt möjligt vilket gör att berättelsen ofta uppfattas som spretig. Inledningen till exempel kopieras från vilken superhjälteberättelse du vill. Den gode Seth blev känd för sin bok Pride and Prejudice and Zombies. Ja bara den titeln kanske sätter ramarna för hur svepande breda Seths tankebanor är.

Att placera historiska eller litterära personer i nya scenarier och miljöer är inget nytt. Själv förs mina tankar till Alan Moores From Hell och framför allt The Extraordinary League of Gentlemen, som för övrigt rekommenderas å det varmaste i bokform. I Abraham Lincoln: Vampire Hunter är presidenten vampyrjägare och vampyrer är att skylla för både slaveriet och utrensning av indianerna. Med yxa i hand och hämnd i hjärtat tar Abe sig an vampyrer som med solskydd och solglasögon traskar omkring mitt bland vanligt folk. Både Pär och Thomas har recenserat filmen tidigare med utgångspunkt 3D och biograf. Själv sitter jag i soffan med 7.1 och platt-TV utan yxor som kapar luggen. Visst imponeras jag av bild och ljud, men det stannar där.

Abraham Lincoln: Vampire Hunter är en film som sprider åskådarens gillande över hela spektrat skulle jag tro. Själv landar jag på den lägre delen av skalan av den enkla anledningen att manuset är riktigt dåligt. Att det är vampyrer och övernaturliga element kan jag köpa, men karaktärerna och dialogen är dåligt underbyggda. Berättelsen saknar kött på benen och spänner över alldeles för lång tid i Abrahams liv. Jag hade hellre sett att Bekmambetov och Grahame-Norton stannat med den unge vampyrjägaren. När en skäggig Lincoln med 50+ i ålder utför actonsekvenser på tågtak i bästa Bond-stil tänjs det på gränserna mot löjets skimmer.

Bekmambetov har ofta med actionsekvenser som är coola men som balanserar på eller över gränsen mellan pinsamt och dåligt i sina filmer. Abraham Lincoln: Vampire Hunter är inget undantag. En sekvens med datoranimerade hästar som skenar över en äng där Abe jagar en vampyr mitt bland dem. Det kan fungera, om man nu inte låter de två springa/hoppa från hästrygg till hästrygg samtidigt som de slåss och blir påsprugna av hästar. Att vara regissör handlar om att ha fingertoppskänsla och den här är bara en av flera sekvenser i filmen där Bekmambetov inte har just det. Det får mig att fundera över 15-årsgränsen som filmen har belönats med. Ifall den vore lite mindre blodig skulle den säkert klarat en 11-årsgräns, en publik som jag tror skulle uppskatta de överdrivna datorgenererade sekvenserna mer.

Låt den rätte komma in är en av väldigt få vampyrhistorier som jag uppskattat på senare tid. En film som inte kommer från USA, men som fick en rätt anständig remake i Let Me In. Genren per se är förmodligen inget för mig och jag har därför nu kompletterat mitt ”allt skit landar i USA” med ”det mesta suger i USA”, efter att jag sett Abraham Lincoln: Vampire Hunter.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.8/5 (5 votes cast)
Abraham Lincoln: Vampire Hunter, reviewed by Mats Lundberg on 2012-12-01T07:00:08+00:00 rating 1.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 1 december, 2012

1 kommentar

Kommentera
  • Maria Nyström säger...
    1 december, 2012 - 12:00

    Håller med om det mesta. Dessutom fick Marton Csokas sedvanligt ocharmiga överspels om skurk, det att krypa i mig. Det plötsliga infallet mitt i filmen, att försöka bli något slags episkt politiska drama var också obegripligt. Särskilt som det övergavs nästan omgående. Usel film.