Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


The Age of Innocence

ageof_stl_14_hEfter Goodfellas och Cape Fear, innan Casino, gjorde Martin Scorsese ett kostymdrama om överklassens relationsångest i 1870-talets New York. Känns inte helt oväntat att ingen pratar om den längre. 

Mannen med det vackra namnet, Newland Archer (Daniel Day-Lewis), är lyckligt förlovad med May Welland (Winona Ryder). Båda tillhör de aristokratin och har inte speciellt mycket att oroa sig för annat än hur man beter sig i de fina salongerna. De skvallrar, går på opera eller minglar på lyxiga fester. Archer har nog någon form av arbete som jurist, men mest verkar han spankulera omkring och göra ingenting. Från Europa anländer kvinna med det fula namnet, Ellen Olenska (Michelle Pfeiffer), eftersom hennes äktenskap går lite knackigt och maken stannat kvar på andra sidan Atlanten. Tydligen har de någon slags gemensam överenskommelse om att inte behöva umgås, men fortsätta vara gifta för att undvika tissel-tassel. När Archer och Olenska börjar umgås uppstår snart en ömsesidig förtjusning som de inte riktigt vet vad de ska göra med eftersom de ju egentligen är upptagna. Dramat kan börja.

MV5BMTEwNjQ5NjI2NDheQTJeQWpwZ15BbWU4MDc0OTE4MjAx._V1_SX640_SY720_Jag skulle egentligen bara vilja skriva ett ironiskt ”Buhuuu” som recension, för det sammanfattar ganska bra mitt känsloläge genom hela filmen. För mig går det inte att på allvar involvera sig i några världsfrånvända överklasstöntars kärleksångest som ligger på någon slags högstadienivå. Tankarna går osökt till Jane Austen och även om jag inte är överförtjust i vare sig hennes romaner (har faktiskt läst en!) eller några av filmatiseringarna, finns där någon slags syrlig distans som jag inte hittar här. Visst kan man tolka Scorseses noggranna gestaltning av allt överdåd och etikett som lätt ironisk, men det torra sättet att hantera intrigerna på fungerar inte alls. Jag kanske har ett hjärta av sten, men tråkiga karaktärers bagatellartade problem blir inte mer underhållande för att de äter väldigt många olika sorters förrätt eller har en massa prålig konst på väggarna.

Däremot verkar Scoresese ha haft en del kokain kvar sedan Goodfellas, för han låter verkligen sin lätt febriga skaparlusta jobba på högvarv för att blåsa liv i en trist historia. Han använder klassiska grepp från filmhistorien, lånar snygga bildkompositioner och använder en slags associerande klippteknik mellan varven för att riktigt kunna frossa i epoken. Fotot är stabilt och det märks att han vid den här tidpunkten i sin karriär kunde få loss pengar för att bygga upp ganska fläskiga miljöer eller sy upp precis de kläder han ville ha. Den som gillar kostymdraman med stort k lär inte bli besviken på ekiperingarna i The Age of Innocence. Inte heller skådespelarprestationerna finns det speciellt mycket att klaga på. Day-Lewis spelar huvudrollen som får mig att tänka på en något mindre stel Clint Eastwood anno 1975 och det passar klockrent. Även om jag kunde tycka att klippningen var lite distraherande finns det egentligen inte mycket att klaga på vad gäller det tekniska utförandet, synd bara att det inte fanns så mycket av värde att berätta.

The-Age-of-Innocence--aHör man till de som verkligen gillar att förlora sig i påkostade spektakel som utspelas i dåtid finns det åtminstone mycket att titta på. I övrigt gäller det nog att man är ett fan av någon av skådespelarna eller Martin Scorsese för att den ska vara värd att lägga tid på. Eller så kanske alla andra utom jag tycker att det är ett djupt gripande kärleksepos kring tre odödliga karaktärer?

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
The Age of Innocence, reviewed by Erik Nyström on 2015-01-06T12:00:36+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 6 januari, 2015