Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Backtrack

När Dennis Hopper 1969 regisserade Easy Rider gjorde han enorm succé. Sammanlagt blev det sju regisserade långfilmer för denna man som verkligen stack ut på ett sätt som jag uppskattar. Ungefär tjugo år efter Easy Rider tog det dock tvärstopp med den helt drogfria Backtrack, denna gång med sig själv i huvudrollen som lönnmördare.

Backtrack 1Konstnären Anne Benton (Jodie Foster) är på väg hem från förberedelserna inför en utställning av hennes elektroniska konst, när hennes Mustang får punktering på motorvägen. När hon traskar iväg för att söka hjälp blir hon vittne till när maffiamannen Leo Carelli (Joe Pesci) skär halsen av en stackare. Anne lyckas fly efter att ha blivit upptäckt och lämnar sedan vittnesmål hos polisen. Maffian inser att de måste tysta vittnet och letar snart upp hennes adress, där de skjuter ihjäl hennes pojkvän av misstag.

Anne blir erbjuden vittnesskydd eftersom hon är ett mycket vikigt vittne i jakten på storbossen Lino Avoca (Vincent Price). Hon vill dock inte gå under jorden med hjälp av polisen och beslutar sig för att istället fly på egen hand, detta efter att ha känt sig förföljd och osäker inne på polisstationen. När hon gått under jorden sätter maffian den allra bästa lönnmördaren på fallet – nämligen saxofonisten Milo (Dennis Hopper). Milo börjar nysta i Annes liv och visar sig inte alls vara en normal känslokall mördartyp. Han snokar runt bland hennes saker, finner några polaroidbilder på henne iförd raff-set, köper sedan hennes fula konstinstallationer och blir samtidigt hopplöst blixtförälskad.

Backtrack 2Tycker ni att jag berättar för mycket? Oroa er inte, ni kommer att behöva all hjälp ni kan få om ni ska se den här märkliga filmen. Anne kommer sedan att bli kidnappad av Milo, som nu struntar i sitt uppdrag och istället börjar uppvakta den stackars Anne med ett slags skruvat maktförhållande som följd. De flyr vidare tillsammans, men eftersom maffian fortfarande önskar livet ur Anne skickas fler torpeder ut, nu även på jakt efter Milo som numera gjort sig eftersökt i samma syfte. Nu när jag skriver om filmen märker jag att den faktiskt låter lite intressant. Men någonstans på vägen har det gått riktigt fel.

Jag har inte gjort något omfattande grävande om tillkomsten eller hur efterdyningarna av Backtrack såg ut, men intentionen från regissören Dennis Hopper var att filmen skulle vara hela tre timmar lång. På amerikansk kabel-TV visades en director’s cut på knappa två timmar och detta är bioversionen på 98 minuter som filmbolaget, efter ett gräl med Hopper, klippte ned den till. Och det märks. Vissa scener känns helt malplacerade och filmen hänger inte ihop över huvudtaget. Plötsligt undrar jag om jag kommit åt en knapp och av misstag hoppat över ett kapitel, så snurrigt är det faktiskt ibland. Catchfire lyder originaltiteln och filmen fick sedan heta Backtrack i Europa och figurerar på IMDb nu även under Backtrack – I Skottlinjen. Men inga titelbyten kan trolla bort faktumet att det på alla plan är en rakt igenom tafflig film utan något större underhållningsvärde. Dennis Hopper verkade tycka likadant då han strök sitt namn som regissör och lät pseudonymen Alan Smithee stoltsera som ansvarig för halvkalkonen.

Som vanligt när Dennis Hopper är inblandad så blir det också en aning flummigt på sina håll. Helt plötsligt verkar Anne väldigt medgörlig och tillåter Milo att både klä upp och av henne och jag förstår inte var detta kom ifrån. Klippningen förbryllar, minst sagt. Backtrack började som en thriller, nästan i lite gammal Brian De Palma-stil fast utan finesserna, och går nu över till feel good-segmentet. Är de kära? Jag vet inte, men jag skrattar gott åt Milos pussande och nafsande i den fnittrande Annes nacke. Samma nacke som han för bara för ett ögonblick sedan skulle knäcka.

Backtrack 4Skådespeleriet då? Joe Pesci spelar praktiskt taget samma roll här som i Goodfellas från samma år. Gapig, stöddig och med ett jäkla humör. Hantlangarna Pinella (John Turturro) och Greek (Tony Sirico) gör inte så mycket väsen av sig, men Tony Siricos karaktär känns som ett slags förstadium av Paulie Gualtieri från Sopranos. Dennis Hoppers karaktär Milo är så märklig att det inte går att ogilla honom. Om Hopper hade en tanke eller ett syfte med att, vare sig genom filmen i helhet eller bara genom Milo, vilja porträttera en romantisk hitman och hans förvandling, så missar jag tyvärr poängen.

Det är Jodie Foster som klarar sig bäst och relativt oskadd igenom den här soppan. Hon lyckas alltid vara bra på ett naturligt vis och året efter Backtrack kom ut gick hon hem från Oscarsgalan med en välförtjänt statyett efter rollen som Clarice Starling i The Silence of the Lambs. Förutom de tidigare nämnda namnen så har Backtrack verkligen en iögonfallande cast med en rad kända skådespelare även i små roller. Ur det gamla gardet serveras Vincent Price, Dean Stockwell, Fred Ward och Julie Adams (som senast spelade telefonröst i Carnage, där även Jodie Foster är med). Vidare träffar vi Catherine Keener som hoppar ut ur en lastbil, Charlie Sheen spelar pojkvännen och självaste Bob Dylan dyker dessutom upp som konstnär iförd bygghjälm.

Backtrack 3Lite actionspänning blir det dock, bland annat med skottlossning och en oväntad men snabbt avklarad helikopterjakt över Klippiga Bergen. Backtrack har också flera scener, till exempel den overkligt usla avslutningen i ett oljeraffinaderi, som bara kan jämföras med de allra sämsta skolpjäserna jag tvingats att se. Det här är för dåligt för att ens kunna bli kultförklarat och ska endast ses för Jodie Fosters skull, eller för att kunna säga att man sett allt med en viss skådespelare eller regissör. Trots allt är jag lite nyfiken på tretimmarsversionen, ifall den nu existerar. Om det från början fanns några större kvaliteter i Backtrack så har de spolats ned i avloppet när någon slaktade den på klippbordet.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Backtrack, reviewed by Hans Råman on 2013-04-12T07:00:34+00:00 rating 1.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Älskar fredagsmys, gärna med min favoritfilm Nyckeln till frihet, men är allätare inom både film och musik.

Latest posts by Hans Råman (see all)

Publicerad den 12 april, 2013