Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Batman: Arkham Knight
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Batman: Arkham Knight

BAT_02

Efter händelserna i Arkham City har ett lugn infunnit sig på Gothams gator. Slutet på Jokerns era verkar ha inneburit slutet på den mesta av stadens grova brottslighet. Men Batmans soffliggardagar kommer till ände när Scarecrow plötsligt bestämmer sig för att röka ut den gamla läderlappen ur sin grotta. På bara några minuter lyckas Scarecrow rubba Gothams nyfunna status quo i en blodig terrorattack. Allt för att komma åt Batman.

Rocksteady har, med all rätt, blivit hyllade gång på annan för sina spel i Batman: Arkham-serien. Med Arkham Asylum gav de ett nytt ansikte åt den ofta ganska oinbjudande stealth-genren. Att som Batman kunna vara dels ett farligt, osynligt rovdjur och dels en tjurrusande enmannaarmé är en gyllene medelväg som för min del gjorde att jag ville ha mer och mer av samma vara. Nu när den fjärde och sista delen i serien är ute kan jag inte annat än att konstatera att det fortfarande, sex år senare, ger mig blodad tand. Även om striderna och smygandet är i stort sett desamma som de alltid varit har Rocksteady återigen lyckats förnya sin guldkalv alldeles lagom för att spelet inte ska varken tappa den röda tråden eller bli allt för repetitiv. Kombinationen av spelmässig och grafisk toppklass och ett historieberättande som ofta är på nästan filmiska nivåer är en så pass stadig grund att jag skulle vilja påstå att spelen, i sin genre, ligger på en nivå över nästan alla sina konkurrenter.Arkham_Knight_first_PC_patch[1]

Scarecrows hot om en stadsomfattande gasbombning som skulle göra varje människa i Gotham till en paranoid mördarmaskin leder till en evakuering av hela staden. Det är en regnpiskad halloween-natt och på gatorna finns bara arméer av hejdukar och pansarbeklädda drönarfordon som ska skydda Scarecrow och hans mystiska, nästan Batman-lika, medarbetare, Arkham Knight. I uppdraget att stoppa de bådas onda planer och ta reda på denna nya bovs identitet blir det uppenbart att inte ens denna superbiffiga Bruce Wayne-variant, med en lika biffig Batmanrustning, skulle kunna ta striden på egen hand. Det ska snart visa sig att band måste knytas med gamla fiender för att klara detta svåra uppdrag, men inte ens det skulle räcka. Efter tre spel där jag sprungit, glidflugit och änterhakat mig fram har det till slut blivit dags för Batmans främsta färdmedel, Batmobilen, att göra entré för att jämna ut drönarstriderna. Att jag nu dessutom rör mig i hela Gotham kan det ibland krävas ett fordon för att skynda på långa resor.

Rocksteadys Batmobildesign påminner allra mest om den som man kunde se i Christopher Nolans Batman-tolkningar. Det är en maskin som har radiostyrningsmöjlighet, är snabb som en sportbil och samtidigt kan rasera väggar, träd, bilar och till och med kraftiga betongpelare med enkelhet. Med ett enkelt knapptryck tar bilen dock en skepnad som är mer stridsvagnslik och får med ens helt nya köregenskaper som fråntar den sin fulla framfart men tillåter smidigare navigering i en 360° radie och ett antal olika vapen till försvar mot de ondsinta robot-fordonen. Enkelt uttryckt blir det en tredjepersonsshooter under huven på ett annars ganska närgående och svettigt actionspel. Under storyn kommer många tillfällen att utnyttja bilens stridsförmågor i horde-moment. Man ska försvara en viss punkt medan det strömmar fiendefordon i till synes ändlösa vågor från alla möjliga håll. Det blir ganska snabbt enformigt att glida runt i stridsvagnen, angripen från alla håll, skjutandes vilt omkring sig. Med det sagt ska Rocksteady ändå berömmas för sin design som, även om den i dessa stunder inte briljerar, håller mig underhållen och utmanad nog för att inte helt tycka att det är ett meningslöst tillskott till spelserien. Det mest positiva som kommer från fordonets är dock att det bidrar till nya möjligheter för de många pussel som jag tar mig an som den utspökade mästerdetektiven. Vapnen och vinschar kan användas i olika mer eller mindre finurliga kombinationer, detta tillsammans med fjärrstyrningsmöjligheter ger ett nytt djup i en serie som jag tror en del kan tycka trampat vatten ett tag.

Batman-Arkham-Knight-–-Batmobile-Battle-Mode-PS4-Gameplay-trailer-emerges-from-E3

Annars tycker jag nog att det mesta är sig likt, vilket med tanke på de tidigare spelens verkshöjd är ett stort plus. Det undersöks, smygs, kluras och slåss om vartannat. Allt känns som att det har fått en extra liten upputsning sen sist och det är sällan som jag känner mig tillbakahållen av styrningen, något som annars kan bli väldigt problematiskt i spel av denna sort. Staden är fylld av olika sidouppdrag som man kan välja att ta sig an i stort sett när man känner för det som i de flesta fall leder till en specifik Batman-bov. Efter varje uppdrag belönas jag med poäng som kan användas för att uppgradera alla mina Bat-grejer på otaliga vis. Trots ett ganska välfyllt galleri med skurkar lyser bossfighterna, till skillnad från i de tidigare delarna, ofta med sin frånvaro. De flesta trådarna är, på klassiskt open world-vis, enformiga så att det nästan svider i kroppen, men nästan lika ofta känns de nästan meningsfulla på riktigt. Jag slås liksom av känslan att jag skulle vara en dålig stadsbeskyddare om jag inte tog sig an alla dessa andra bovar som härjar på gatorna, något som förvisso är sant men detta är ju trots allt inte verkligheten. Förutom att jag ställer mig tveksam till hur han bara inkapaciterar bovarna när han levererar slag som ser ut att vara dödande och förstör stora delar av Gotham i vansinnesfärder med sin Batmobil så tycks Batman förhörsmetoder tagit en sväng från moralisk gråzon till ett lite mer moraliskt mörker, något som jag tycker vanärar honom något.batman-arkham-knight-completion-bug-screenshot-1

Det nya ”framstegshjulet” som tidigare har gått att se en variant på i bland annat Watch_Dogs gör att varje uppdragsgren ger mig en extra jägar- och samlarkick som gör det nästan omöjligt för mig att sluta spela spelet. När jag ser hur nära jag är 100% på en gren kan jag ju inte låta det fallet vara olöst hela långa natten. Storyn tickar på i maklig takt och är intressant ganska länge, men mot slutet börjar den kännas ganska förutsägbar och tröttsam. Med tanke på att Scarecrow är den huvudsakliga skurken, och dessutom ser långt mer obehaglig ut än jag kan minnas att han gjort förut, blev jag förvånad över hur lite hallucinogena skräcktrippar jag bjöds på. Och även om jag vet att det inte är en Nolansk skildring av den mörka riddaren kan jag känna mig lite besviken på den överlag ganska omörka storyn. Om jag ska se till helheten kan jag dock bara säga att det är renodlad njutning som Rocksteady bjuder på i sitt sista Arkham-spel. Fighterna är lika häftiga som alltid, grafiken är snyggare än någonsin tidigare och de vågar ta steg åt nya håll utan att tappa fokus. Att göra superhjälteskildringar i spel är uppenbarligen inte en enkel uppgift. De tog sig an ett uppdrag som många tidigare har misslyckats med och nu, sex år senare, håller de fortfarande fanan högt och tackar för sig på ett värdigt sätt.

 

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Batman: Arkham Knight, reviewed by Gabriel Hector on 2015-08-13T06:54:03+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Gabriel Hector
Långhårig bagare från de småländska skogarna som allra helst befinner sig i den overklighet som kan intagas från soffans betryggande kuddar. Det kan röra sig om tv-spel, tv-serier, filmer eller kanske helt enkelt en påse overkligt goda chips.
Gabriel Hector

Latest posts by Gabriel Hector (see all)

Publicerad den 13 augusti, 2015