Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Berättelsen om Pi

Fyra vunna Oscarstatyetter av hela 11 nomineringar på årets gala. I kategorin bästa film förlorade Berättelsen om Pi (Life of Pi) mot Argo, möjligtvis på grund av att det här bara är en barnvänlig Waterworld med en tiger istället för maskinen som gör dricksvatten av kiss.

Life of Pi 3

Efter ett tips från en vän, besöker
en författare Pi Patel, en indier boende i Kanada. Historien Pi delar med sig av börjar när han växte upp med sin storebror, mor och far i anslutning till det zoo fadern äger. Då föräldrarna är intellektuella och öppna ser de inget problem i att Pi blir anhängare till samtliga världsreligioner, fast de själva är mer vetenskapliga av sig. När kommunen bestämmer sig för att inte längre stödja familjens zoo, tvingas de resa tillsammans med sina djur på ett fraktskepp mot Kanada. Väl i sitt nya land ska de sälja av djuren för att ha råd att börja om på nytt. Under en hemsk natt kapsejsar fartyget tillsammans med dessa planer. Snart sitter Pi i en livbåt mitt ute på oceanen, troligtvis som den enda överlevande. Då åsyftas dock endast människor för med på båten finns ett antal djur, snabbt decimerade av den på båten som står i högst i näringskedjan, tigern Richard Parker.

Berättelsen om Pi vann Oscars för bästa foto, bästa visuella effekter, bästa musik och mest noterbart – bästa regi. Om vi inleder med fotot så ogillar jag ofta hur filmen ser ut, det är lite för mycket studio och lite för lite verklighetstrogna miljöer. Jag förstår att den ska ha ett skimmer av det onaturliga, drömska, sagolika – men det är inget som rycker med mig. Skyfall hade varit en mer värdig pristagare från akademin i denna kategori. Delvis kan jag inte heller hålla med om specialeffekts-Oscarn. De ”fantastiska” händelserna i Berättelsen om Pi lurar mig inte att tro på det otroliga, vilket jag anser borde vara grunden för ett sådant här pris. Ja, med ett undantag. Tigern är fantastisk och det är mycket svårt att veta när det är ett respektingivande kattdjur vi ser i bild respektive när det är några miljoner pixlar som hamnat rätt. Därför får jag väl vika mig och tycka att man ändå kanske röstade fram rätt film.

Life of Pi 4

Musiken av Mychael Danna är mycket välkomponerad och passande, så den guldgubben har jag absolut inget att invända mot. Däremot skulle jag, förutom Brokeback Mountain som fick en, kunna nämna minst tre filmer som Ang Lee hellre skulle fått regipriset för. Imponerande regi för mig är inte att lära en oskolad kille att agera mot fantastiska element genom mer än halva filmen. Det är i alla fall inte tillräckligt. Med riktigt bra regi ska även regissören se till att aktörerna spelar mot varandra på precis rätt nivå, och det lilla utrymmet som finns för det i inledningen av filmen är långt ifrån det bästa från 2012. Inte sagt att skådespeleriet är dåligt, tvärtom. Både unge Pi (Suraj Sharma) och äldre Pi (Irrfan Khan från en annan ”indienploitation”-film, Slumdog Millionaire) är riktigt bra, och det var ett smart drag av Lee att byta ut Tobey Maguire mot mer okända Rafe Spall (Anonym). Spall är naturligt lätt att tycka om och även om han redan gjort flera stora filmer, är jag säker på att han även får fler stora roller snart. Att äventyret inte avbryts av samtalen mellan Pi och författaren, utan berättarrösten istället består av unge Pis tankar, är ett smart drag som gör det enklare att svepas med av historien.

Life of Pi 1

Så varför älskar folk Berättelsen om Pi så mycket? Jag gissar att en del läst boken, ansett den ofilmbar, och sen har Ang Lee ändå fått ihop en film och då blir man jättenöjd. I jämförelse med resten av filmen har den dessutom ett jättebra slut. Sen vet jag att jag missar en del på grund av att jag inte hade möjlighet att se filmen i 3D. Jag menar inte när tigern attackerar kameran, det kunde jag inte bry mig mindre om. Jag tänker framför allt på när Pi kastar en ”burkpost” och den landar precis framför kameran. Istället för det man är van vid med 3D, att saker kastas direkt mot duken, så är kastbanan utanför bild och burken liksom bara dyker upp där på havet. Det hade varit kul att se det ögonblicket som det var menat att visas. Dessutom finns det tillfällen där bildproportionerna ändras vilket inte alls går hem på min TV. När bilden blir bredare simmar fiskarna till och med ur bild, vilket jag anser är lika smart filmskapande som när Kaj gjorde samma sak i ett hemvideo-klipp en gång i tiden.

Berattelsen om Pi

Då jag aldrig blir särskilt angelägen om att det ska gå bra för Pi där ute i bluescreenbassängen, får jag säga att det bästa med Berättelsen om Pi är budskapet. Inte det religiösa budskapet, för kringsnacket om det är mycket överdrivet. Jag kan inte alla religioner men Bibeln har jag ganska bra koll på och även om kristendomen figurerar så är det inte på någon avancerad nivå. Nej, det jag gillar är att Pi måste hålla den livsfarliga tigern levande, för att själv orka överleva. Detta är något jag kan tro på, att de allra flesta behöver interaktion för att leva. Se bara på alla äldre som dör strax efter sin livspartner. Med nästkommande filmer hoppas jag dock att Ang Lee hittar tillbaka till interaktionen mellan människor igen, och vinner välförtjänta Oscarstatyetter för relationsdrivna filmer som The Ice Storm.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.2/5 (5 votes cast)
Berättelsen om Pi, reviewed by Rikard Eriksson on 2013-04-24T12:00:39+00:00 rating 2.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Latest posts by Rikard Eriksson (see all)

Publicerad den 24 april, 2013