Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Birdman

02_BM_04337_04342_R2.JPGMichael Keaton fick ingen Oscar för bästa manliga huvudroll, men filmen fick däremot pris som bästa film, Alejandro González Iñárritu fick pris för både regi och manus samtidigt som Emmanuel Lubezki belönades för fotot. Vilket trams.

För 20 år sedan var Riggan Thomson det hetaste i Hollywood med framgångar i rollen som superhjälten Birdman. Efter att karriären sedan dess gått i träda försöker han göra någon form av nystart genom att sätta upp en Raymond Carver-pjäs på Broadway. Strax innan premiären försöker han få de sista bitarna att falla på plats, han försöker återupprätta relationen till sin vuxna dotter och framförallt försöker han komma till rätta med sig själv.

birdman-movie-review-e5f23596-f68d-4e7a-8965-57fdbb7a648fHollywood älskar filmer om Hollywood och nästan lika mycket älskar man kanske när någon gammal grånad skådespelare från förr tar lite revansch och gör en bra insats efter tiotalet år i skymundan. Det känns lite som Mickey Rourke i The Wrestler med Michael Keaton i Birdman, att man ska tänka att de spelar någon variant på sig själva, efter att man nästan hunnit glömma bort att de lever. Ingen av dem fick heller någon Oscar. Nu vet jag inte heller om Keaton gjorde 2014 års bästa insats då jag sett alldeles för få av de övriga, men det är mycket möjligt att han är det bästa med filmen. Eller egentligen är väl skådespelarna det enda som håller uppe mitt intresse.

Gimmicken med att filma det hela i vad som ska se ut som en enda lång tagning, trots att det är flera dagar som förflyter, skapar i sig en rätt nervig känsla när kameran åker fram genom korridorerna på teatern. Till detta har Iñárritu slängt på stressiga jazztrummor som ibland nästan, men bara nästan, ligger så högt mixade i ljudspåret att man inte hör vad karaktärerna säger. Folk knatar fram, pratar med varandra, sedan svänger kameran in och lyssnar på ett annat samtal för att sedan dyka in på själva scenen och ge oss en glimt av pjäsen. När Riggan är ensam håller han långa monologer om sin egen självbild, i form av en dialog där den ena rösten är Birdmans röst, som är något slags parodi på Christian Bales skrovliga Batman-röst. Just det ja, när Riggan är ensam har han även superkrafter som gör att han kan flytta föremål med tankens kraft. Över allt detta ligger de ständiga fusionjazziga trummorna. Låter det påfrestande och pretentiöst? Det är precis vad det är. Formen på Birdman sätter upp en tjock mur av distans, bakom vilken jag tänker mig att Iñárritu antingen fnissar ironiskt eller är plågsamt gravallvarlig. Jag vet inte vilket som skulle vara värre.

birdman-emma-stoneKeaton, Emma Stone och Edward Norton med flera, får brottas med ganska svårhanterligt skitnödiga repliker. Mycket handlar om att Riggan är en föredetting, att han inte har den talang som krävs och att han under sin karriär försakat sin familj. Det är inte direkt några nya ögonöppnande sanningar som sägs. Samtidigt verkar Iñárritu vilja försöka ställa frågor om lättsam underhållning i förhållande till vad som anses vara finkultur och varför det senare har den status det har. Kanske finns det en del kul frön och idéer i de resonemangen, men de har svårt att få något fäste, eftersom det hela tiden tjigge-tjaggar trummor i mina öron samtidigt som kameran försöker hitta sätt att dölja nästa klipp. Ambitionerna att säga något om Twitter och Youtube inflytande över kulturen är direkt skämskuddelöjliga, precis som den eventuella armbågen mot superhjältegenren.

Frågan är ju vad vi hade fått för någon film med en mer traditionellt berättande och inte lika mycket enerverande Jean-Luc Godard-infall och om det nödvändigtvis varit bättre? Risken finns att det bara hade blivit ännu en film om en gubbe med prestationsångest som dricker alkohol för att inte behöva hantera hur illa han behandlar de som står honom närmast, kryddat med lite Hollywood-referenser. Jag vet inte om världen behöver fler sådana filmer för tillfället. Att Birdman vinner en Oscar för bästa film säger väl mest något om hur svältfödd akademin verkar vara på höga konstnärliga ambitioner med en större budget.

 

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.4/5 (7 votes cast)
Birdman, reviewed by Erik Nyström on 2015-06-09T06:18:05+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 9 juni, 2015