Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Blackfish
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.0/5 (1 vote cast)

Blackfish

maxresdefaultInnan du tar med dig familjen och åker till SeaWorld nästa gång tycker jag att du ska ha sett den här filmen för att få ett litet annat perspektiv än det som pumpas ut i reklamen.

Efter att den erfarna tränaren Dawn Brancheau omkommit när hon i samband med en föreställning med späckhuggaren Tilikum drogs ner under vattnet, inleddes en rättsprocess för att bland annat hindra tränare att ha direktkontakt med djuren. Regissören Gabriela Cowperthwaite väljer i samband med detta att följa Tilikums blodiga historia, från det att han fångades in, via två andra dödsfall, fram tills idag. Historien som målas upp är en dyster historia om djurplågeri och lögner som givetvis grundar sig i människans eviga girighet.

571316-dawn-brancheau.gif

Är man rädd för obehagliga scener fångade med skakig amatörkamera bör man tänka en extra gång innan man tittar på Blackfish (om man då inte hör till dem som planerar en resa för att titta på en sådan vattenshow). Vi får se delar av de olyckor som tränare varit inblandade i, där en lång utdragen sekvens visar hur en späckhuggare helt plötsligt börjar bete sig som om han försöker tvinga information ur någon, blir fruktansvärt otäck. Cowperthwaite låter oss även ta del av föreställningen som leder fram till Brancheaus död och se hennes sista sekunder ovan vattenytan. Man kan tycka det är snaskigt, osmakligt och handlar om enkel sensationalism, men i sammanhanget känns det nödvändigt. Det handlar trots allt om en industri som går ut på att förmedla en show och då finns det en poäng med att visa på den mörka baksidan. På samma sätt känns det självklart att vi får ta del av de skador som späckhuggarna drabbas av. Filmerna är däremot inte kärnan i dokumentären, utan där står berättelser från tidigare tränare, ögonvittnen och forskare.

Det som för mig var mest intressant var att få en inblick hur tidigare tränare på SeaWorld nu resonerar och hur de förklarar vad som var tjusningen med jobbet. Trots att de egentligen inte hade någon direkt annan erfarenhet av annat än att vara lagom peppiga och duktiga på att simma fick de snart hantera djur på 4-5 ton. De hade med sig en längtan efter att få arbeta med djur och lärde sig snabbt älska späckhuggarna eller delfinerna som generellt sett är vänligt inställda till människor. Inom branschen odlades dels en machokultur, dels drog arbetsgivaren nytta av vetskapen om hur eftertraktat jobbet är och lät dem snabbt veta att det alltid finns någon som är beredd att ta över om det inte passar. Mest rörande var nog ändå flera av Tilikums tränare som kände att om de inte var där och tog hand om den utstötte, men samtidigt kärleksfulle, strulpellen så skulle ingen göra det. Att se tränarna gråta av dåligt samvete över den bransch de varit en del av är gripande.

18-blackfishBlackfish bjuder även på lite alternativa sanningar jämfört med de som erbjuds av underhållningsbranschen för att släta över det faktum att späckhuggare inte ska hållas instängda. Vi får även berättelsen om hur infångandet av späckhuggare ursprungligen gick till och höra en fruktansvärd historia från en minst sagt salt gosse som var med när det begav sig, även han plågad av fruktansvärt dåligt samvete. Samtidigt är det kanske någonstans i glorifieringen av späckhuggaren som djur, som filmen riskerar att hamna lite snett och kännas allt för manipulativ. Nu vinglar den bara under några få minuter.

Om man tänker efter är det ganska självklart att verkligheten ser ut ungefär som den presenteras i Blackfish. Kom igen, innerst inne vet vi att djuren naturligtvis skulle må bättre av att få vistas i det fria och innerst inne vet vi även att det måste vara fullkomligt livsfarligt att vistas i små trånga pooler tillsammans med en gigantisk best som vi egentligen inte kan kommunicera med. Däremot känner man kanske inte till så många detaljer om hur späckhuggare fungerar eller om hur lite utbildning tränarna egentligen har eller om hur mycket SeaWorld väljer att ljuga för att undvika ekonomiska förluster. Förlorarna blir djuren som aldrig bad om att hamna i den situationen och tränarna, som visserligen har ett val, men vars naivitet utnyttjas nästan lika cyniskt.

20130604_blackfish_trailerJag var på SeaWorld när jag var tolv, blev lite nedstänkt med vatten och tyckte förmodligen att det var häftigt. Trots att jag kanske inte hade så mycket att säga till om då skäms jag lite nu, om inte annat för att jag inte reflekterat över fenomenet tidigare. Jag hoppas att så många som möjligt tar del av den här dokumentären och antingen får sig ett litet sting av dåligt samvete eller ändrar sina semesterplaner. Den eventuella domen i rättsfallet, som om den går emot SeaWorld förhoppningsvis innebär slutet för deras shower, är i skrivandets stund inte klar, så under tiden kommer jag att roa mig med livliga fantasier om Jaws 3.

 

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.0/5 (1 vote cast)
Blackfish, reviewed by Erik Nyström on 2014-05-06T07:33:47+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 6 maj, 2014