Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Bloodsucking Freaks

Sardu-DinnerNej, det är ingen vampyrfilm som titeln lätt kan få en att tro. Ursprungligen hette den The Incredible Torture Show och det ger en betydligt ärligare bild av den egentligen handlar om. Det här är gammal hederlig tortyrporr i rejält sunkig 70-talskostym.

Någonstans långt från Broadway sätter den kufiske Sardu upp sina föreställningar som uteslutande består av iscensatt tortyr och fejkavrättningar. Naturligtvis är det inte på låtsas, utan de som plågas och tas av daga på scenen blir helt sonika dödade på riktigt. När Sardu vill sätta upp en balettföreställning kidnappar han de renommerade ballerinan Natasha Di Natale för att spela huvudrollen, något som får hennes pojkvän att börja leta efter henne.

bloodsucking3När Troma köpte distributionsrätterna 1981 och skickade in den till MPAA för granskning fick de veta att ganska omfattande klipp krävdes för att beviljas R-rating. De gjorde som de blivit tillsagda, men skickade ändå ut den oklippta versionen till biograferna, något som MPAA så småningom fick nys om och drog Troma inför rätta för att ha använt deras stämpel olovligt. Jag kan inte låta bli att charmas en sådan fullkomlig brist på respekt för folk som försöker diktera villkoren åt en och moralisera över vad som kan räknas som god smak. Att det förmodligen till stor del handlade om pengar må vara hänt, det är ändå uppfriskande med lite rebelliskt beteende i en väldigt toppstyrd bransch. Där någonstans börjar och slutar nog det som är spännande eller intressant med Bloodsucking Freaks.

Tankarna hos mig går till Herschell Gordon Lewis och filmerna han gjorde under 60-talet, som Blood Feast, Wizard of Gore eller 2000 Maniacs, där syftet egentligen bara var att visa så mycket splatter som möjligt med någon påhängd gimmick. Det var lite banbrytande då, men i ärlighetens namn är ingen av filmerna sådär överdrivet spännande att titta på idag annat än som en viktig del i skräckfilmens framväxt. I Bloodsucking Freaks finns ingen av den lite nydanande känslan kvar, utan man får bara ännu en stillastående samling scener med taffliga äckeleffekter. Nog är det lite bisarrt och behagligt obekymrat om vad som egentligen är tillåtet, men det blir fruktansvärt trist att titta på. Lite borrande i någons huvud, piskande av nakna kvinnor och en galen dvärg som uppträder inför en applåderande publik. Bildkvaliteten är risig, men ligger egentligen i linje med allt annat och jag vet att vare sig teknik eller skådespel väl är det som räknas, men det går bara inte att hålla uppe intresset.

bloodsucking-freaks-1976Att Seamus O’Brien som spelar Sardu blev knivmördad i sin lägenhet året efter filmen hade premiär ger inte lite makaber känsla. Det handlar nog mycket om att kunna uppskatta det makabra och smutsiga eller kunna se humorn i all galenskap för att man ska ha någon som helst behållning av filmen. För mig brukar det inte ligga allt för långt borta att göra det, men även jag har mina gränser för vad som fångar min uppmärksamhet.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 1.0/5 (1 vote cast)
Bloodsucking Freaks, reviewed by Erik Nyström on 2014-08-27T07:00:47+00:00 rating 1.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 27 augusti, 2014