Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Borderlands 2
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Borderlands 2

Huruvida man vill kalla Borderlands och dess uppföljare för förstapersonsshooters med rollspelsinslag eller rollspel med shooterinslag är en fråga som kan bero på ett flertal olika faktorer, såsom vilka spel man gillar eller inte gillar, om man vill fokusera på att bygga sin karaktär och dess färdigheter eller om man vill bara vill ge sig in i en öppen värld och skjuta saker. Det som är så bra med båda de här spelen är att de passar in på alla de här spelstilarna, och jag vågar lova att de allra flesta kan hitta något att gilla med Borderlands 2.

Till att börja med vill jag be om ursäkt för att den här recensionen är sen. Spelet släpptes redan i slutet av september, och det har tagit lång tid för mig att spela mig igenom det på grund av saker i min omgivning som tagit upp stora mängder av min tid under den här perioden. Med det sagt, Borderlands 2 är ett enormt stort spel, vilket gör det mer eller mindre omöjligt för en recension som den här att täcka in allt som ingår i spelet.

Spelet går ut på att man som en av fyra så kallade Vault Hunters, en sorts prisjägare, skall stoppa skurken Handsome Jack ifrån att ödelägga planeten Pandora (nej, det är inte samma planet som James Cameron förlade sin nyinspelning av Dansar med Vargar på) och döda alla som bor på den. Det gör man genom att leta upp ett hemligt vapen som finns gömt någonstans på planeten och det gäller att ta sig dit innan Handsome Jack och hans anhang når fram. Spelet inleds med att man får välja en av fyra klasser, var och en med en specialfärdighet som hjälper spelaren att ta sig igenom de många eldstriderna. Därefter ger man sig ut i det inledningsvis vintriga landskapet och skjuter fiender, bygger upp sina färdigheter och samlar vapen.

Handlingen är kantad av massor med roliga karaktärer. En del av dem går att känna igen som karaktärer i det första Borderlands, och det är riktigt skoj att se vad som hänt med dem och hur de gått vidare efter slutet på det första spelet. Allting är välskrivet och välspelat, och den kanske främsta skillnaden mot många andra TV-spel är att Borderlands 2 vanligtvis lyckas i sina försök att vara roligt. Komedi är väldigt svårt i TV-spel, och Gearbox ska verkligen ha en eloge för att de så konsekvens lyckas framkalla skratt med enkla medel och vältajmade visuella gags. Vi får också en huvudstory som är mer sammanhållen och bättre än i det första spelet, där man gick en långsam och trög väg mot ett i princip totalt Västgötaklimax. Det spelets handling och slut får i viss mån en förklaring i uppföljaren, och sättet som man bygger vidare på handlingen är intressant.

Spelet fungerar som de flesta sandlådespel i det att man söker upp olika karaktärer som man får uppdrag av. Dessa uppdrag mynnar vanligtvis ut i en mer eller mindre kaotisk eldstrid, och resultatet är att man får erfarenhetspoäng, pengar och nya vapen eller prylar. Erfarenhetspoäng och pengar är ju alltid trevligt, men i Borderlands 2 är vapen- och prylsamlandet det absolut viktigaste. I princip varje fiende som faller tappar något som kan vara användbart och man måste hela tiden undersöka det som tappas, jämföra med det man bär i ryggsäcken och bestämma sig för vad som är viktigast och mest användbart. Är det exempelvis ett hagelgevär som man slänger som en granat på fienden i stället för att ladda om det, eller en k-pist med kikarsikte och elektriska kulor som snabbt tömmer fiendernas sköldar på kraft? Eller är det ett prickskyttegevär vars kulor exploderar när de träffar fienden, en granat som kan teleportera sig till sitt mål eller en sköld som ger fienderna en syradusch om de kommer för nära? I princip allting man kan tänka sig i vapenväg finns i Borderlands 2, och en väldigt viktig del i spelets underhållningsvärde ligger i att finna den rätta kombinationen för sin egen spelstil, samt att efter en riktigt tuff bossfight kunna plocka upp en bössa med just den rätta kombinationen av eldkraft, snabbhet och flexibilitet.

Den som inte är intresserad av att leta och jämföra vapen göre sig icke besvär med Borderlands 2. Även om de sorterar in i bekanta grupper som automatkarbiner, revolvrar och raketgevär, finns här så otroligt många kombinationer av magasinsstorlek, eldhastighet och olika typer av skadegörelse att det sägs att det finns miljontals olika vapen i spelet (nej, jag har inte räknat dem, så jag kan varken bekräfta eller förneka), och hur många fiender man än dödar av samma typ och i samma områden, så kommer man inte att se samma vapen dyka upp igen mer än några enstaka gånger. Systemet för att jämföra de olika vapnen är något smidigare än i det första spelet, men man får räkna med att spendera en hel del tid med att fundera över olika typer av statistik och bonusar. Gearbox har också lyckats med att ge varje vapen en distinkt känsla baserat på tyngd, ljud och utseende, och på det viset ges betydligt mer variation än i det första spelet. Allt jämförande och funderande drar naturligtvis ner tempot i spelet en hel del, men det vägs upp av att striderna är kaotiska och bitvis ganska svåra, men eventuell frustration vägs alltid upp av den hägrande belöningen i form av ett nytt och unikt vapen.

För den som vill spela co-op stödjer Borderlands 2 drop-in, drop-out co-op, vilket innebär att man när som helst kan hoppa in i en kamrats spel och hjälpa honom eller henne. Ju fler spelare som deltar desto svårare blir motståndet och desto bättre blir utrustningen som fienderna tappar. Borderlands 2 funkar som singelspel, men kommer riktigt till sin rätt först när man spelar det tillsammans med andra.

Precis som i första spelet har världen en platt, serietidings- eller cel-shadeliknande look som ger det en väldigt distinkt stil. Vi har sett det i en del andra spel, bland annat The Darkness II och mer uppenbart Darksiders II, men ingenstans har jag sett det genomfört på ett lika konsekvent och snyggt sätt. Den visuella stilen medför att man köper en del av de utflippade saker som sker och karaktärer som befolkar spelet, men det gör också att det är lättare att ta till sig humorn. Allra tydligas är det här i karaktärsintroduktionerna, men jag vill inte berätta för mycket om dem, de bör upplevas. När det gäller brister så finns här en del screen tearing och när man teleporterar till en ny region får man vänta ett par sekunder innan alla högupplösta texturer laddats in. Det är ingen ovanlig grej och jag tycker mig ofta se det i spel som byggts i Unreal Engine och på PlayStation 3, men det är ändå värt att nämna.

När det gäller ljudet finns här inte mycket att klaga på. De många vapenljuden och explosionerna är distinkta, med rätt tyngd och ljudnivå för att bidra till att man lever sig in i spelet. Röstskådespelarna är över lag bra, och jag uppskattar att man främst satsat på okända namn så att skådespelarnas personlighet inte överskuggar rollen de gör. Det är inget som direkt sticker ut, förutom att karaktärsmodellerna ibland pratar utan att röra på munnen, eller att de är ur synk.

Borderlands 2 är ett enormt spel, som erbjuder massor med variation och som bör kunna ackommodera även de mest varierade spelstilar. För min del vill jag springa runt på planeten Pandora, göra sidouppdrag och leta efter de där perfekta vapnen. Det innebär att man dödar varje bandit eller jättefladdermus, rotar i avföringshögar och öppnar kassaskåp. Ibland blir det bingo, och då har man helt plötsligt ett hagelgevär som skjuter tre skott åt gången och sätter eld på fienderna, så att man kan ladda om i lugn och ro medan de skrikande springer omkring och försöker släcka elden. För den som vill ha en shooter med RPG-inslag, eller ett rollspel med shooterinslag, finns här hur mycket som helst att göra, och det mesta är snyggt, underhållande och beroendeframkallande. Det är ingen tvekan om att Borderlands 2 är ett av det här årets bästa spel och alla som tror sig intresserade, eller som gillade Borderlands ens lite grand, bör ge det en chans.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Borderlands 2, reviewed by Andreas Krantz on 2012-12-27T12:00:22+00:00 rating 4.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Latest posts by Andreas Krantz (see all)

Publicerad den 27 december, 2012