Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Brottsplats: Lyon

Lyon är Frankrikes näst största stad belägen i den sydöstra delen av landet. Staden är känd som den franska gastronomins huvudstad och, kanske mer relevant för din och min skull, även för att det var här som bröderna Lumière praktiskt taget uppfann den moderna filmen. C’est magnifique, men det finns naturligtvis även en skuggsida. Här huserade också Gang des Lyonnais, en yrkeskriminell liga som antog sin form på sjuttiotalet och som ex-polisen/skådespelaren/regissören Olivier Marchal gjort en bra film om.

Lyon 1Brottsplats: Lyon är alltså verklighetsbaserad och handlar om Serge Suttel (Tchéky Karyo från Special Forces, Nikita) och Edmond Vidal (Gérard Lanvin från Point Blank), två barndomsvänner som genom svek, rån och mord nådde stor framgång inom den yrkeskriminella världen. Gangstersagan tar sin början under det tidiga sjuttiotalet när paret i sina sena tonår åker fast och får skaka galler, efter att ha stulit lite frukt och grönt. Härifrån finns ingen återvändo och de hamnar snart bland allt tyngre och mer erfarna gangsterkolleger till en dag då de startar eget. Något som inte ses med blida ögon från maktens män inom Lyons organiserade brottslighet, där Serge och Edmond fått sin skolning. Fortsättningsvis blir hämnd ett naturligt ledord i deras liv.

Lyon 2I nutid blir den nu lätt åldrade Serge plötsligt haffad av polisen, inför ögonen på hans dotter och barnbarn. Efterlyst sedan tretton år ställs han inför ett ultimatum av samme polis som följt de båda skurkarna sedan starten. ”Tjalla eller sitt på kåken resten av livet.” Serge känner sig inte jättesugen på något av alternativen och vägrar, samtidigt som han börjar tvivla på ifall han kan tråckla sig ur ännu en knipa. Han har inte träffat Edmond på mycket länge och nu känns det tvärkört. En lång kriminell historia rullas upp genom återblickar, det klipps fram och tillbaka och vi börjar förstå hur de starka banden männen emellan har formats. Att gå från okänd hantlangare till ökänd och fruktad fullblodsgangster sker dock inte obemärkt. Polisen har järnkoll på dem och konkurrenter med kort stubin finns det gott om.

Lyon 3Den här gången har Serge lyckats reta upp Zerbib, ett av Lyons kriminella överhuvuden. Edmond som nu har lämnat den värsta tiden bakom sig får nys om vad som hänt Serge, genom att han är vän med hans dotter Lilou, och beslutar sig för att försöka lösa den prekära situationen. Det visar sig inte vara det lättaste, det förflutna och dess fiender drar upp en del hemligheter och gamla oförrätter till ytan. Herrarna är även betydligt äldre vilket kan bli ett problem, men krutet är tack och lov fortfarande torrt i nävarna. Riskerna är dock högre. De största bekymren är att de numera, med sina utsatta familjer, inte bara har sig själva att ta hänsyn till när deras motstånd tornar upp framför dem.

Lyon 4Efter en något trasslig inledning tar spänningen fart på allvar och släpper inte greppet förrän filmen slutar. Det klipps som sagt skickligt mellan dåtid och nutid och man blir snart klar över de, till en början, komplicerade förhållanden mellan vänner och fiender. Brottsplats: Lyon är en klassisk gangsterstory som man sett många gånger, men alltför ofta utan den kvalitetskänslan som man hittar här. De autentiska miljöerna, kläderna och fordonen från sjuttiotalet, till den moderna gangsterns mer bekväma liv, skildras riktigt bra och håller hög standard. Likaså skådespel, foto och dramaturgin som har en perfekt avvägning mellan att vara nära att avslöja för mycket till att hålla inne med hemligheter. Storymässigt innehåller filmen dock inga nyheter, det är den vanliga jänkarsagan fast på franska och med en croissant i handen istället för Le Big Mac.

Lyon 6Regissören Olivier Marchal (MR 73, Fiender emellan) hittar omedelbart tonläget och får fram den rätta känslan i tidshoppen till sjuttiotalet. Helst hade jag sett att det stannade i det årtiondet, men visst fungerar det bra även när han tar gangsterparets historia ut ur skuggorna och vidare till att handla om hur de på ålderns höst (nåja, de är i sena femtioårsåldern) måste göra upp med gamla spöken. Våldet är som det måste vara för att en film ska andas trovärdighet, nämligen plötsligt och stenhårt. Även actionscenernas realism ger sken av en regissör som vet vad han sysslar med. Kvicka klipp, men aldrig onödiga eller i massor för att lura oss eller för att dölja ett oinspirerat filmande, utan en konsekvent kamera som stannar på händelserna i precis rätt läge och därför får dem att se äkta ut. ”En korsning mellan Michael Mann och John Woo” har någon tyckt på DVD-omslaget. Inte alls fel, jag tänkte också på Heat ett antal gånger under Brottsplats: Lyon, inte minst när det gäller polisens speciella kontakt med gänget och under deras bevakning av dem.

Lyon 5Samtliga karaktärer, och i synnerhet huvudpersonerna, förblir egentligen ganska endimensionella under filmens gång, de är inte direkt männen som avslappnade sitter och fnittrar över gamla minnen tillsammans eller utvecklas i takt med speltiden, utan dialogen och jargongen är hela tiden sammanbiten och rätt så skitnödig. Att filmen följer den självklara och färdigskrivna gangstermallen är inte heller så positivt. Där En Profet lyckades komma med något fräscht till en konventionell fängelse/-gangstergenre, fumlar Brottsplats: Lyon runt på gamla upptrampade stigar där inte en kotte kan gå vilse. Om någon kläcker äggen så här snyggt, så vill jag bli inte bara bli serverad en riktigt läcker hämndomelett, utan helst även en gedigen gangstersufflé som inte faller halvt ihop när det är dags för dessert. Lagom till eftertexterna är jag en aning besviken över att det gick precis som jag trodde och att inte filmen var längre. Ändå är Brottsplats: Lyon bättre än mycket annat inom genrens senare tillskott och rekommenderas definitivt att ses före det mesta. Gillar ni dessutom gamla Paddor, tuffa killar eller sjuttiotalsattribut är det inget att tveka inför.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Brottsplats: Lyon, reviewed by Hans Råman on 2013-05-01T12:00:53+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Älskar fredagsmys, gärna med min favoritfilm Nyckeln till frihet, men är allätare inom både film och musik.

Latest posts by Hans Råman (see all)

Publicerad den 1 maj, 2013