Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Call of Duty: Advanced Warfare
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Call of Duty: Advanced Warfare

Call of Duty har länge varit en årligt återkommande höjdpunkt för mången förstapersonsskjutar-älskare. Det är ju så klart framför allt multiplayer-delen som lockar miljontals spelare varje år och det har alltid både Infinity Ward och Treyarch, med all önskvärd tydlighet, visat att de har förstått. I år ligger dock regin i händerna på en ny studio som hamnat under Call of Duty-flagg, Sledgehammer Games.

För mig började mitt, till en början, varma förhållande till Call of Duty med enspelarläget i World at War och Black Ops. De berättade väldigt enkla, rättframma historier om militärer som hattar runt på planeten. Historier som av den enkla anledning att Treyarch, för det mesta, visste att de gjorde tv-spel och inte film, verkligen träffade rätt hos mig. Denna avvägning är uppenbarligen inte alltid den lättaste och av just den anledningen blev jag minst sagt orolig när framtidsvisionen Advanced Warfare började rulla framför mina ögon. Det råder ingen tvekan om att spelskaparna har haft handen djupt ner i Hollywood-burken när det kommer till manuset. Året är 2054 och en amerikansk marinkår går in i Seoul. En, till en början, relativt lyckad operation får en plötslig vändning när huvudkaraktären Jack Mitchell (Troy Baker) mister både sin bästa vän, Will, och även, vad jag antar är, sin bästa vänsterarm.  Jacks oförmåga att fortsätta inom det militära med bara en arm är ytterligare en faktor som inte gör sorgearbetet lättare, men när han går på Wills begravning möter han mannen med lösningen. Wills far, Jonathan Irons (Kevin Spacey) äger nämligen företaget Atlas, den största privata militären i världen, och lovar Will guld, gröna skogar och en toppmodern robotarm i utbyte mot hans tjänster under sitt styre.

Call-of-Duty-Advanced-Warfare-Kevin-Spacey

Och där börjar egentligen själva hattandet. Will far och flyger till jordens alla hörn för att jaga rätt på ”Hades”, ledaren för den teknofobiska terrorgruppen KVA vars mål är att förstöra all teknologi i hela världen. Historien har dock, i klassisk Hollywood-anda, sina vändningar men om man tittar på de viktiga delarna i handlingen känns i princip allt igen från tidigare delar i CoD-serien. Det som Sledgehammer dock gjort riktigt bra, och som fick hela enspelarupplevelsen att kännas riktigt relevant var att de tillät spelet att gå ner i tempo på ett naturligt sätt som på intet vis saktade ner spelet. Det är i dessa stunder som jag verkligen tillåts se hur pass väl detaljerad världen verkligen är. När man befinner sig i en stad känns den verkligen levande och jag känner ofta en lust att se vad som händer bakom varje hörn, men då kommer spelet tyvärr ofta i vägen för sig själv. Det verkar bjuda in till så mycket spännande historier i sina miljöer men det tycks alltid finnas en osynlig vägg som aktivt hindrar mig från att ta till mig av dem.

AW-8

Spelmässigt är det mesta sig likt. Det är i sedvanlig ordning en underbart mjuk och följsam styrning och vapenmekaniken är nästan obehagligt tillfredsställande. Grafiken är smått otrolig. Att de har använt sig av alla skådespelarnas egna ansikten till karaktärerna känns helt berättigat med den kraften de lyckas pressa ur konsolen. Det är verkligen helt rätt val för just det här spelet, det får det lite väl enkla manuset att kännas lite mer medvetet om sina influenser men gör också hel upplevelsen mer inbjudande. Eftersom allt utspelar sig under 2050- och 60-talet har det också en skön sci-fi-känsla över vapnen och, kanske framförallt granater och andra tillbehör har fått sig en rejäl upphottning. Till exempel är alla soldater utrustade med ett exo-skelett som ger dem extra styrka i armar och ben och skelettet är dessutom utrustat med boosters som utökar de klassiska CoD-rörelserna med bland annat dubbelhopp och ”dashes” på Titanfall-manér. Dessutom finns det olika exo-skelett som har olika sorters extraförmågor som är essentiella för att klara av de olika uppdragen man får i kampanjen. Men framför allt är allt man lär sig under kampanjen så klart förberedande för multiplayerläget.

2622074-callofduty_advancedwarfare_multiplayer_cod_aw_riot_jailbreak

För miljontals spelare världen över som årligen spelar Call of Duty är multiplayer-delen med sin team deathmatch och domination och streak rewards något av en klassiker. Jag känner att de har sina upp och nergångar men att det i stort sett är alldeles för små skillnader spelen emellan. Det gläder mig verkligen att Sledgehammer har valt att ta efter några av Black Ops 2s bästa multiplayer-designval. Dels att använda sig av scorestreaks istället för killstreaks, vilket innebär att spelare som kanske är bättre på att hjälpa andra eller spela strategiskt men kanske inte skjuter många fiender har chans att ändå få belöningar för sitt jobb. Och dels att låta vad du packar på din soldat vara lite mer upp till dig genom att ha 13 öppningar att sätta föremål i. Man kan till exempel ha tre stycken tillbehör på sitt vapen till fördel för en handgranat. Utöver detta har Sledgehammer gjort en annan ändring på multiplayerläget, det kanske är det största som hänt spelserien sen Modern Warfares multiplayer, exo-skeletten. Alla spelare har samma förmågor som man har i kampanjen att utnyttja under sina vanliga onlinematcher. Om du tyckte att det var högt temp i CoD innan kommer det här att ge dig en hjärtattack. Man tar sig med enkelhet upp på hustak eller över murar och man vet aldrig varifrån det kan komma någon elaking flygandes med ett hagelgevär i högsta hugg. Jag känner nu, mer än någonsin förut, att jag verkligen måste vara alert hela tiden för varje död sekund är en sekund närmre min avatars död. För mig som har en stor förkärlek till äventyrsspel är det här helt gyllene, jag känner mig än mer hemma i Advanced Warfare än jag gjorde under mina hundratals timmar i Black Ops. Det är en genuin spelglädje som har väckts efter en lång frånvaro.

I vanlig ordning kommer spelet också laddat med ett co-op-läge sprunget ur det klassiska Nazi Zombies från World at War. Den här gången strider jag med upp till tre av mina vänner från Atlas, på stora banor mot ständigt svårare vågor av fiender. Varje runda har ett nytt uppdrag, det kan till exempel röra sig om att man ska desarmera bomber som finns på slumpmässigt utvalda ställen på kartan, att man ska skydda en specifik punkt eller att man ska samla föremål spridda över kartan. allt detta medan man ska överleva fienderna. Det börjar med att man möter vanliga soldater, men snart får de förstärkning av både drönare och specialstyrkor med osynlighetsförmåga á la Rovdjuret. På banorna finns stationer där jag, när jag fått tillräckliga poäng, kan uppgradera mitt exo-skelett eller köpa nya vapen och det hela känns väldigt välbalanserat – svårt men rättvist.

Call-of-Duty-Advanced-Warfare-Multiplayer-Screenshots-2

Call of Duty har en hög lägstanivå men Advanced Warfare har inte på något plan ens varit nära seriens lägstanivå. Allting är riktigt bra och jag vill just nu bara spela mer och mer. De enda riktigt stora bristerna är desamma som alltid i Call of Duty, det extremt amerikanska berättandet som från och till gör enspelarupplevelsen smått olidlig. Och hur de målar upp spännande miljöer som bjuder in till djupdykningar men snart visar sig vara mer kulisser och statister än en väl genomtänkt berättelse i berättelsen. Med det sagt: för mig är det här helt klart årets FPS-upplevelse och jag hoppas att detta visar på en ny riktning för alla Call of Duty-studios och att jag inte ska behöva invänta Sledgehammers nästa del för att få erfara denna sorts rena spelglädje.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Call of Duty: Advanced Warfare, reviewed by Gabriel Hector on 2014-12-29T12:00:40+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Gabriel Hector
Långhårig bagare från de småländska skogarna som allra helst befinner sig i den overklighet som kan intagas från soffans betryggande kuddar. Det kan röra sig om tv-spel, tv-serier, filmer eller kanske helt enkelt en påse overkligt goda chips.
Gabriel Hector

Latest posts by Gabriel Hector (see all)

Publicerad den 29 december, 2014