Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Chappie

Det är inte det lättaste för drömfabriken att pressa ur sig välgjord science fiction dagar som dessa. På exempelvis 1980-talet haglade klassiker såsom Blade Runner, The Thing, Robocop, Aliens och sannerligen inte minst Star Wars. 2010-talet har öst på med öderdådiga projekt med den senaste tekniken i bagaget, som Prometheus och Interstellar, men dessa har gång på gång varit pretentiösa besvikelser som verkligen inte når upp till förlagorna som kom 30 år tidigare. Hur är det då med Chappie, ett futuristiskt actiondrama om artificiell intelligens hos polisrobotar?

Chappie_screencap1

Den sydafrikanske regissören Neill Blomkamp tog en annars svårflörtad sci-fi-värld 2009 med storm med sitt genombrott District 9, en dystopisk framtidsvision ur ett annorlunda – och definitivt smutsigare – perspektiv i en sydafrikansk kåkstad. Distrinct 9 hade imponerande specialeffekter som idag övertygar och ett annorlunda manus fritt från hollywoodglamour, och som gav dessutom kärleksfulla gliringar till Paul Verhoevens sci-fi-mästerverk Robocop samtidigt som den bjöd på något nytt och ytterst välkommet i genren. Personligen blev jag mycket positivt överraskad av denna film, vilket t o m stillade min besvikelse från den gränslöst tråkiga och tomma Avatar, som också kom samma år.

Hans andra film, även den en dystopisk sci-fi-rulle, Elysium, bjöd på en del intressanta grepp och fina specialeffekter, men var besvärande Hollywoodifierad och hade en förutsägbar handling, en riktigt tröttsam upplösning till storyn samt Jodie Foster i den konstigaste fejk-accent som någonsin hostats fram. För egen del var det nästan som man ville vandra ut ur biosalongen, och fick en att fundera hur projektet kunde fullkomligen magplaska så. Kanske var det någon producent som tyckte och pillade alldeles för mycket i manus? Svårt att säga. Klart är dock att Elysium inte lyckades matcha förväntningarna från Distrinct 9, och det ansvaret skall givetvis Blomkamp själv lastas för och ingen annan.

Chappie_screencap4

Så till hans tredje sci-fi-dystopi, Chappie, där Blomkamp åter gick tillbaka till den sydafrikanska kåkslummen vi kände igen från Distrinct 9, vilket i sig lät lovande. Efter premiären samlade dock Chappie på sig fort en hel del negativa omdömen – ”Jar Jar Binks” har nämns som referens, och då talar vi om den moderna filmhistoriens kanske mest hatade karaktär, om det behövs understrykas. I samband med detta blev man hyggligt fundersam om Blomkamp har tappat stinget eller inte med sina överdådiga sci-fi-rullar.

Chappie handlar om morgondagens Johannesburg där patrullerande poliser har ersatts av stryktåliga och mångt mer effektivare polisrobotar. Brottsligheten hålls i schack och företaget som tillverkar robotarna tjänar storkovan, men deras toppingenjör Deon (Dev Patel) har högre och ädlare ambitioner än så. Han vill utveckla artificiell intelligens. När han får kalla handen av sin barske chef (Weaver) så stjäl han en polisrobot som egentligen var avsedd för skrotning och resultatet blir Chappie (Blomkamps paradhäst Sharlto Copley i ett motion-capture-framförande), världens första medvetna och kännande robot.

chappie-test-unit

En som inte uppskattar Deons robotar överhuvudtaget är ingenjörskollegan Vincent (Hugh Jackman). Han har i sin tur designat en massiv stridsmaskin kallad Moose (för den som minns ED-209 i Robocop så gränsar Moose till plagiat, rakt av), som han vill ska gå i produktion för att helt ersätta robotpolisstyrkan. Några andra som heller inte gillar polisrobotarna är ett gäng kriminella (electrorapgruppen Die Antwoord i rollen som – sig själva?) så de stjäl Chappie, för att inleda vapenträning och annat ofog i syfte för att skapa den perfekta gangstern – när de får vetskap att han har förmåga att tänka och fatta beslut för egen maskin (bokstavligen talat, förstås).

80-talsfilmreferenserna haglar i Chappie, den tänkande maskinens inre oskuldsfullhet för tankarna till E.T, dess filosofiska funderingar om existensen till den plågade replikanten Roy Batty i Blade Runner, och i princip allt annat och lite därtill till redan nämnda Robocop. Ja, originalet av Paul Verhoeven alltså.

Chappie_screencap3

Men Paul Verhoevens skickliga berättarteknik med en närmast briljant väv av humanism, humor, action samt tankeväckande frågor om teknik och profit som skönjas i Robocop faller pladask i Chappie. Det är samma sak en gång till, men det är betydligt sämre på alla punkter – utom vad gäller den imponerande CGI-tekniken som är i princip helt utan brister, bör nämnas. Chappie gör måhända ett välmenande anspråk på att vara 2010-talets stora Pinocchio-saga, men är så stereotyp och tröttsam i sitt berättande att man inte bryr sig det minsta, tyvärr.

Allra värst är karaktärerna. Den type-castade Patel gör sin übersmarte datornörd iförd brillor, slips och en ständigt bekymmersam min (för att vi ska få sympatier för honom), och Hugh Jackman frustar och grymtar (för att vi skall ogilla honom) i en illa vald hockeyfrilla, och en plattare machokaraktär än detta får man sannerligen leta efter. Han är ett otroligt tråkigt och förstörande inslag som får oproportionerligt stort utrymme, vilket sänker filmen ordentligt. Sigourney Weaver i rollen som robotföretagets skrupellöse vd är totalt bortkastad – några minuters speltid och lite påklistrad vresighet var allt som bjöds. Filmens få svarta sydafrikaner är alla kriminella stereotyper som flimrar förbi i all hast – helt klart beklämmande att man inte ens försökte undvika detta.

1251623 - Chappie

Die Antwoord är plågsamt usla skådisar och ungefär lika nyanserade som Knocke och Smocke. Mannen, Ninja, är hormonstinn och gränslöst gräslig filmen igenom. Kvinnan, Yo-Landi, pratar med tillgjord bebisröst om vartannat och övriga tiden ser hon ut som en förbryllad treåring. De äkta parets samlade oförmåga av leverera repliker förtjänar helt klart en Razzie-award och man får lust att tatuera in uttrycket ”skomakare, bliv vid din läst” någonstans där det finns lite ledigt utrymme så de lär sig. De har olyckligt nog två bärande roller i filmen, och sabbar i princip varje scen. Det är inte ens löjeväckande dåligt, enbart dåligt-dåligt.

Hur fungerar Chappie själv, spelad och voicad av Sharlto Copley, som pressar ur sig den hispigaste barnröst han kan? Besvikelse där också, åtminstone i min bok. Han är inte bara jobbig att lyssna på, han är också ologiskt urpantad i vissa situationer (t ex hur en knivs inverkan på människokroppen ter sig) och en överbriljant programmerare i andra. Hallå, manus? Han är kanske inte fullt lika enerverande som redan nämnda Jar Jar Binks, men snuddar farligt nära.

Chappie_screencap6

Handlingen är inte så lite korkad också. ”Vi måste hitta killen som skapat robotsnutarna och tvinga honom att stänga av dem med fjärrkontrollen”, lyder gangstrarnas plan, vars mentala kapacitet också tycks vara synonymt med treåringars. Minuten senare har ärthjärnorna inte bara lyckats norpa till sig Deon, utan också hans hemliga framtagna A.I.-experiment. Igen – hallå, manus? Logik och rimlighet tycks nämligen inte existera, och detta är det alltså tänkt att vi som åskådare alltså skall på fullaste allvar svälja? Dra mig baklänges.

Visuellt är Chappie en riktig brakfest – måste nämnas – men att fläska på rejält med bomber och granater i en förutsägbar usel final räcker inte för att kompensera för den samlade domen av ett mosigt manus, ett havererat försök att blanda humor med allvar, en fixering vid att ständigt använda sina kompisar i filmsammanhang, samt den totala bristen på insikt att Die Antwoord verkligen inte alls är svaret.

chappie_dog_dawwww

Blu-rayutgåvan levererar, med tryck i DTS-ljudspåret och ren referensbild. Det finns en himla massa extramaterial, främst i form av allehanda featurettes med fokus på det tekniska och visuella som är en sisådär en kvart långa. Det blir lite hastigt och spretigt i slutändan, med de traditionella ryggdunkningarna man tröttnat på vid detta laget, och således inget man direkt återvänder till. Ett alternativt slut finns med, i mina ögon ett bättre sådant, och en bortklippt scen. Ett bildgalleri finns också. På det stora hela är det en välgjord hemmabioutgåva som tagits fram.

Det är onekligen en riktig skrothög till film detta. Man blir lite frustrerad när man tänker på vad Chappie kunde ha varit, såsom utforskandet av existentiella frågor kring livet och vad medvetande är, men alldeles för många dåliga idéer får härja fritt. Någon dag kanske Blomkamp hittar rätt. 2017 ska han regissera Alien 5 med Ridley Scott som producent och preproduktionen är redan i gång. På ett sätt gillar jag hans rasande tempo att inte backa för några projekt alls hur omöjliga de än må vara, ur ett annat har jag ganska så rejäla issues med slutprodukterna som faktiskt visas på filmduken. Personligen ser jag Chappie som hans mest oinspirerade och hittills sämsta film. Alien 5 kan med andra ord sluta precis hur som helst, men hoppet är ju som bekant det sista som överger en.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.3/5 (3 votes cast)
Chappie, reviewed by Claes Lindman on 2015-09-03T07:00:45+00:00 rating 1.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Claes Lindman

Claes Lindman

En film- och musikentusiast som strävar efter att vara så kreativ som möjligt. Gillar många filmskapare men kanske i synnerhet Stanley Kubrick, Robert Bresson och Aki Kaurismäki. Väljer vilken dag som helst Jan Svankmajers animationer framför allt tänkbar form av CGI. Är vidare helgalen i Twin Peaks och har en soft spot för skräckfilm i största allmänhet. Bästa filmskurken? Clarence Boddicker i Paul Verhoevens Robocop.
Claes Lindman

Latest posts by Claes Lindman (see all)

Publicerad den 3 september, 2015