Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Clone (a.k.a. Womb)
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Clone (a.k.a. Womb)

Skådespelaren Matt Smith känner säkert några igen från nyinspelningen av Doctor Who. Dömer man utifrån omslaget skulle man dels tro att Smith har huvudrollen och dels att Clone (eller Womb som den också släppts som) är en science-fiction film förlagd i framtiden, vilket inte är helt korrekt. Smith har en biroll i den ungerska regissören Benedek Fliegaufs första engelsktalande film som utspelar sig i en snar framtid.

Rebecca (Eva Green) och Tommy (Matt Smith) träffas för första gången som barn under en sommar. De skapar genast ett speciellt band och de leker och utforskar världen kring sig som barn gör. Dagarna tar slut när Rebecca måste lämna eftersom hennes mamma fått jobb i Tokyo.

Tretton år senare kommer Rebecca tillbaka och söker upp Tommy igen. De blir förälskade men förälskelsen blir kortvarig när Tommy dör oväntat i en bilolycka. Fylld av sorg och kärlek tar Rebecca ett svårt beslut att låta klona Tommy och därmed ge honom livet åter. Hon går till en klinik och föder sedan Tommy nio månader senare. Rebecca uppfostrar honom som sin egen son, men när Tommy blir äldre och äldre börjar det band som en gång fanns mellan ”dem” att växa igen.

Clone/Womb utspelar sig i en snar framtid där Rebecca har möjligheten att bli gravid och barnet är givetvis utseendemässigt identiskt till både barnskådespelaren som spelade Tommy som ung och så småningom Smith som vuxen. Den klonade Tommy får inget veta om sitt ursprung eller vad som hänt. Det ligger en medvetet moraliskt svårtacklad diskussion kring incest som är central för hela berättelsen. Det blir inte enklare när klon-Tommy tar hem sin första flickvän till det isolerade strandhuset där de bor. Att mamma blir avundsjuk är oundvikligt.

Regissören Bendek Fliegauf låter Clone/Womb sakta växa fram på duken. Många scener är tysta där Green och Smith har bra kemi. Det skapas en underlig kärlekshistoria i en miljö som är drama snarare än science fiction. Huvudrollsparet bygger vidare på den relation som skapades som barn. De vet var deras relation är på väg, men precis som barn inte vet, vet de inte hur de ska agera i nästa steg.

Filmen är inte på något sätt high tech eller science fiction utan snarare bara science. Majoriteten av filmen utspelar sig på en ödslig strand och i deras strandhus. Stämningen är nästan dystopisk framtid och ödesmättad på något sätt. Tanken att klona sin döda pojkvän för att få honom åter till livet är ryggraden i filmen. Det är en underligt obehaglig känsla i deras relation och som åskådare vet du inte vad Rebecca vill ha ut av situationen. Frågorna kring kloning blir än mer intressanta när uttryck som ”artificiell incest” används i sammanhang där människor har fött en klon av sin egen mamma.

Filmad längs kusten i norra Tyskland i en kall minimalistisk stil tillsammans med en ljuddesign som knappast kan kallas fyllig ger Clone/Womb en hypnotisk känsla. Tystnaden och den sparsamma dialogen ger åskådaren tid att fundera och reflektera över de moraliska dilemman som manuset presenterar. Jag skulle tro att filmen är för långsam eller underlig för en del, men jag fascinerades av grundpremissen tillräckligt för att uppskatta den. Filmen har definitivt släktskap med andra science fiction-filmer som Winterbottoms Code 46 och främst Romaneks Never Let Me Go.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Clone (a.k.a. Womb), reviewed by Mats Lundberg on 2012-06-09T07:00:59+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 9 juni, 2012