Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Cockpit

Cockpit är en film som har potential att vara en riktigt rolig komedi. Bra skådespelare, roller som är mer eller mindre utflippade, kvick dialog och ett rappt tempo. Förväntansfullt kör jag igång DVD:n. Men när det gått både en och två halvtimmar in i filmen väntar jag fortfarande på att det riktigt roliga ska börja och jag börjar inse att det inte kommer att ske.

Jag som hade hoppats på en film med många sköna skratt blir lite besviken. Visst har filmen sina poänger och ganska ofta till och med, men det räcker bara till leenden och några enstaka fniss och ju längre filmens manliga huvudperson driver sin roll som kvinna ökar obehaget hos mig. För när ska spelet avslöjas?

Filmens huvudkaraktär Valle Andersson, spelad av Jonas Karlsson, lever i en till synes lycklig tillvaro med fru och barn i en förortsvilla och ett jobb som pilot. När flygbolaget han arbetar vid tvingas till neddragningar är Valle oväntat en av de som sägs upp och hans fru vill inte bo med en arbetslös pilot så hon vill skiljas. Han tvingas tillfälligt flytta hem till sin bohemiska syster Maria och så länge som Valle saknar egen bostad får han inte ha sin son David boende hos sig.

Vid ett av de många företag som Valle söker jobb vid får han av en slump höra att företaget föredrar en kvinnlig pilot. Längtan efter att få bo med sonen driver Valle till den desperata handlingen att fejka sin identitet och utger sig för att vara kvinna och söka samma arbete igen, men denna gång som ”Maria”. Plötsligt har han fått ett arbete – men som kvinna. Valle/Marias nya kollega Cecilia, en söt flygvärdinna, blir snabbt hans förbundna i den mansdominerade världen och när Cecilia förälskar sig i ”Maria” och Valle i sin tur förälskar sig i Cecilia börjar läget bli komplicerat för Valle.

Handlingen drivs i ett ganska högt tempo fram till den punkt där Valle blir sitt alter ego Maria. Jag har bitvis lite svårt att förstå logiken i scenbytena. Det spelar i och för sig inte så stor roll för filmen som helhet, men lite rörigt blir det och ibland får jag känslan av att scenerna byts för att skämten ska kunna byggas upp och levereras, inte för att historien kräver dem.

Även humorgreppen staplas på varandra – lite slapstick, lite slå-i-dörrar-fars och lite dråpliga situationer. Om man blandar allt så måste det blir riktigt roligt. Tyvärr blir det inte det, men det räcker till att filmen blir smårolig hela tiden.

Män som klär sig i kvinnokläder på film är inget nytt. I Tootsie gör Dustin Hoffman det för att få ett arbete, Robin Williams gör det i Välkommen Mrs Doubtfire för att få träffa sina barn. I Cockpit gör Jonas Karlsson det av båda orsakerna i någon sorts kombo. Blandningen av allt är troligtvis filmens stora svaghet.

Att det är individen som är viktig – inte könet, är ett återkommande budskap i filmen och många av karaktärerna är bisexuella eller HBT. Kvotering, jämställdhet och sextrakasserier tas upp men utan att ta ställning. Att filmen skulle ses som ett inlägg i jämställdhetsdebatten är nog att säga för mycket. Snarare används temat som humorgrepp och för att locka fram skratt i de dråpliga situationer som kan uppstå när könsrollerna suddas ut. Jag fångas dock av grundtanken på att det är individen som är central, inte om man är man eller kvinna, och tycker att filmen blir extra intressant när frågan vänds och vrids. Tyvärr vrids det ett par gånger för mycket och tanken som fötts tappas bort. Även här är det mängden som är svagheten. Som om att klä på sig alla sina snyggaste kläder i garderoben och tro att man blir jättesnygg…

Extramaterialet innehåller bloopers, bakom kulisserna och en version av filmen med kommentatorspår. Kommentatorer är Mårten Klingberg och Jonas Karlsson som avslappnat, på gränsen till ointresserat, pratar om filmens framkomst. Det finns även bortklippta scener, där scenen från vuxenkalaset är riktigt bra och det är synd att den inte kom med i filmen. Filmen finns också som syntolkad. Extramaterialet är ganska slätstruket och finns nog med mest för att det förväntas finnas där.

Cockpit är en film som har potential att lyfta men som tyvärr inte gör det. (Förlåt liknelsen, men jag kunde inte låta bli då filmens titel är en lika dålig ordlek.)

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Cockpit, reviewed by Veronica Liljeroth on 2012-12-14T12:00:25+00:00 rating 2.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Veronica Liljeroth

Latest posts by Veronica Liljeroth (see all)

Publicerad den 14 december, 2012