Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Contraband

Mark Wahlberg antar rollen som smugglare i amerikansk remake av en isländsk förlaga. En gång i tiden var han den bäste i branschen, nu måste han återvända till att lura brallorna av tullen på grund av en klantig familjemedlem. Frågan är om han fortfarande klarar av det och om han kan lita på sina gamla smugglarkamrater? Chris Farraday (Mark Wahlberg) är en före detta smugglare i toppklass som har ärvt sina något förädlade färdigheter, då pappan smugglat in sig själv bakom lås och bom på grund av att någon tjallat. Nu har Chris skaffat familj och lämnat livet som yrkeskriminell bakom sig för att tjäna sitt levebröd som larminstallatör i New Orleans. Trodde han i alla fall. Hans fru Kate (Kate Beckinsale) blir uppringd av sin bror en kväll och han har dåliga nyheter att förtälja. Djupt skuldsatt efter att ha tvingats dumpa drogerna han smugglade i sjön, har han dragit på sig den allt annat än glade knarklangaren Briggs som nu är ute efter pengarna eller livet. Så Chris tvingas tillbaka till smugglandet för att rädda svågern ur knipan. Han tar hjälp av sina gamla goda vänner Sebastian och Danny för att sätta planen i verket och valet faller på att smuggla ut valuta från Panama till New Orleans, via ett stort fraktfartyg. Komplikationer tillstöter naturligtvis, familjen hotas och diverse problematiska äventyr med både lagens långa arm och kriminella karteller tar vid.

Det här är varken Mark Wahlbergs bästa eller sämsta roll, det är bara en i mängden. Hans panna rynkas som aldrig förr, men jag får fortfarande den där känslan av han läser repliker av en skylt, så fort han i en mening yttrar något där ordet ”fuck” inte ingår. Ofta tycker jag att han i många roller känns äkta på något märkligt vis, för att sedan svaja betänkligt när skådespelandet kräver något mer avancerat än att springa, skjuta eller ge och ta stryk. Förutom Mark skymtar ännu en av bröderna Wahlberg förbi i Contraband, nämligen Robert Wahlberg som gjort en del miniroller i ett par storfilmer genom åren. I övriga roller finnes hel- och halvstora skådespelarnamn, varav de flesta sköter sina sysslor helt okej. Några är J.K Simmons, David O’Hara, Ben Foster och en personlig halvfavorit – Giovanni Ribisi, som ofta är bättre än filmerna han medverkar i, detta gäller tyvärr inte denna film. Honom fick jag, tillsammans med många andra, upp ögonen för när han blixtrade till som Lightning boy, Darin Peter Oswald i avsnittet ”D.P.O.” i Arkiv X. Hoppas att han fått en bra roll i kommande Gangster Squad, det tycker jag att han förtjänar. Låt Ben Foster ta hand om knäppisrollerna istället.

Regissören Baltasar Kormákur skådespelade i, och var även med och producerade, den isländska smuggelrullen Reykjavik – Rotterdam från 2008 som Contraband är en remake på. Dessvärre kan jag inte göra någon jämförelse, då jag själv inte sett den. Min bättre hälft har dock gjort det och hon hävdar att det förutom grundpremissen dyker upp mindre detaljer i Contraband som hon även minns från originalet. Jag anar att det även finns enorma skillnader. I originalet var det till exempel alkohol som stod för smugglarnas intresse, något som regissören i kommentarspåret förklarar inte skulle fungerat i USA och det har han ju helt rätt i.

Man kan välja mellan att sitta och störa sig på småsaker som inte klaffar i filmen, eller så mönstrar man bara på båten och försöker glömma verkligheten. Jag satsade på det senare, men det blev svårt att se mellan fingrarna och Contraband lämnar mig lite missnöjd. Ett av problemen med filmen är Briggs, den elake knarklangaren, då han agerar en aning märkligt. Istället för att invänta vad som verkar vara lösingen på problemet, gör han sitt bästa för att förstöra hela dealen och riskerar därmed att gå lottlös. Men som brukligt är i en sådan här film så har man krånglat till det rejält och allt är inte vad det verkar vara till en början. Egentligen tycker jag inte att någon av gangstrarna håller måttet den här gången, man borde ha skippat dem helt och hållet och låtit hjälten primärt kämpa mot något annat, till exempel enbart klockan.

Ett par av de relativt få rena actionscenerna fungerar bra, men i övrigt är Contraband en alldeles för vanlig actionthriller och blir i mina ögon alltför lam och simpel för att anses som mer än godkänd underhållning i den hårda konkurrensen där ute. Det här har vi sett förut, det inser man redan när storyn handlar om den sista stöten. För att undvika att hamna i samma gamla hjulspår krävs det mycket mer av manusförfattaren och här verkar man inte ens haft vilja att försöka hitta nya vägar, utan varit nöjda med att harva runt i den välbekanta loopen av förutsägbara händelser. Tidsnöden som vår hjälte hamnar i skapar lite nerv, fast den riktiga spänningen uteblir, det kan inga snabba klipp ändra på. Varför man alltid måste göra skurkarna till så extremt over the top-galna pistolviftare förstår jag inte heller, då lite mer realism och djup hade kunnat höja en sådan här film med relativt enkla grepp. Och då tänker jag på en film som The Town till exempel, där fungerar det fint. Det här var även första gången jag såg ett gäng rånare med massor av silvertejp runt huvudet istället för en bättre fungerande, klassisk rånarluva. Den ofrånkomliga twisten som bjuds på ser man komma långt i förväg och det kan man nästan skylla helt och hållet på castingen. Personen jag syftar på hamnar ofta i ett liknande läge och det hade varit en större överraskning ifall denne inte hade haft en dold agenda.

Contraband trampar redan vältrampat vatten i långa stunder och hamnar på betyget knappt godkänd, men kan säkert fungera om du älskar Mark Wahlberg, genren och har extra brett mellan fingrarna. Jag får ta och se originalet istället, den var tydligen snäppet bättre. Mark Wahlberg roar sig med att imitera Brüno så ofta han kan i featuretterna som ingår i extramaterialet och det var också det bästa med dem.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (3 votes cast)
Contraband, reviewed by Hans Råman on 2012-08-23T12:00:49+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Älskar fredagsmys, gärna med min favoritfilm Nyckeln till frihet, men är allätare inom både film och musik.

Latest posts by Hans Råman (see all)

Publicerad den 23 augusti, 2012