Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


CSI: NY – Säsong 7

Vanor är något som man återkommer till med jämna mellan rum. Hemma hos mig är en vana att titta på TV klockan 21.00. Ungarna har lagt sig och man hinner precis se en TV-serie innan det är dags att knyta sig själv. CSI: NY går just klockan 21.00 och därför har jag sett nästan alla avsnitt av den och dess kusiner från Miami och Las Vegas.

Ur-CSI var det som utspelades i Las Vegas. Det var en fräsch produktion där det tekniska i brottslösandet gick först och där vetenskapen alltid var ytterst närvarande. I NY-kusinen utspelar sig handlingen i New York och brottsplatserna är inte längre placerade i öknen eller på kasinon/hotell som i Las Vegas-varianten eller på stranden eller i lyxiga hus i Florida som Miami-kusinen. Nej, här är det storstadsmiljöer som gäller. Detta är tydligt både vad det gäller det visuella där det är stadsmiljöer som visas, utom när någon stackare förirrat sig in i Central Park för att tagas av daga. Det är också tydligt rent ljudmässigt. Om man istället för att se på skärmen sätter sig i ett angränsande rum kommer man att slås av de ständigt återkommande sirenerna som ljuder genom luften. Givetvis är det sirener i en polisserie, men här är de inte bara de inblandade polisernas sirener, för de kör förvånansvärt sällan bil utan sirenerna är storstadens ljud.

Precis som de andra CSI-serierna är denna serie snyggt gjord. Jag har ingen aning om hur det ser ut i ett kriminologiskt laboratorium, men här är det flashigt värre. Modern teknik, moderna metoder, men ändå gott om tid att grundligt undersöka det mesta. Ballistisk gel blir penetrerat av det mesta som kan användas för att döda en människa. Datorerna identifierar fingeravtryck genom att visuellt jämföra dem på skärmen i ett rasande tempo. Har CSIn tur kommer det fram en skylt med ”Match” annnars kan datorn pussla ihop ”partials” dvs delar av fingeravtryck och montera ihop dem till ett fingeravtryck. Ord som ”GSR”, ”Luminol” och ”Unsubs” far ut ur munnarna på skådespelarna, samtidigt som de ser gravallvarliga ut.

På karaktärsfronten leds gänget av Mac Taylor (Gary Sinase). Han är deras ledare och oomtvistat en sådan också. Mac sätter man sig inte up emot eftersom han är ofelbar. Vid sin sida har han teamet som består av Danny och Lindsey, som är ett äkta par, med tillhörande nyfödd dotter, den coole snygge Flack som alltid har glimten i ögat, Hawkes som sadlat om från obducent till CSI, Sid som är teamets obducent och Adam som är deras tekniker. Ny för säsongen är Jo Danville (Sela Ward) som ersätter Bonasera som slutat i serien, men tydligen startat upp ett Crime Lab i New Orleans (ska det komma ytterligare en kusin i serien? Vi får hoppas att de stannar här, även om sumpmarksmord förmodligen också sker).

Jag ser som sagt denna serie på TV i stort sett varje vecka och är alltså mycket bekant med den. Jag hade redan sett nästan samtliga avsnitt i denna box. CSI: NYs styrka är inte att den är nyskapande, utan snarare att den är välgjord, men aj aj vad grund den är rent handlings och karaktärsmässigt.  Man behöver inte bry sig om karaktärerna och handlingen är oftast inte längre en max några avsnitt i de fall en speciell mördare hänger med lite längre. Svagheten med serien är att karaktärerna inte förmår att skapa någon känsla för dem. Denna säsong försvann Bonasera och jag saknar henne inte. Hon blir ersatt av en annan karaktär som på grund av detta får lite mera utrymme. Vi behöver ju får reda på vem hon är lite mera. De andra känner vi redan. Jo är en tuffing, men med en mjukare sida. Av karaktärerna är det egentligen bara Sid jag riktigt gillar. Jag ogillar inte de övriga, men de engagerar mig inte heller. Precis som i de andra CSI-serierna misstänker jag att sättet att skriva ett avsnitt är som följer: 1) Hur kan man mörda någon? 2) Hur kan vi placera detta mord så att det blir en häftig miljö? 3) Hur ska Mac knäcka nöten?

Jämfört med TV-serien, som jag sett med HD-bild via Canal Digitals satellit är bilden enbart marginellt bättre på Blu-rayen. Det finns hela tiden en kornighet och blåstick över bilden. Ljudet är däremot betydligt bättre. Både vad det gäller detaljer och rymd. Det som dock märks bäst är hur mycket bättre basen faktiskt är på det medföljande DTS-HD MA-spåret jämfört med det jag tidigare sett via parabolen.

Har du inte sett serien, kan det vara värt att skaffa den på Blu-ray. Den är inte i klass med originalserien, men duger gott som underhållning av det lättare slaget. Och alla dagar i veckan väljer jag ett CSI-avsnitt före de svenska Wallander, Winter och Beck-serierna.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
CSI: NY - Säsong 7, reviewed by Joakim Helmbrant on 2012-11-22T07:00:09+00:00 rating 3.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).
Joakim Helmbrant

Latest posts by Joakim Helmbrant (see all)

Publicerad den 22 november, 2012