Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

D.O.A.
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (1 vote cast)

D.O.A.

I avdelningen ”krystade filmidéer” hittar man D.O.A. från 1950, utan att den verkar skämmas det allra minsta för det.

Huvudpersonen Frank Bigelow, en småföretagare i en mindre stad, åker in till San Fransisco för att svina lite medan han lämnar sin trånande flickvän hemmavid. Efter en vild natt, till bredden fylld av alkohol, mår Frank än sämre än vad han borde och uppsöker en läkare som konstaterar att han blivit förgiftad. Det finns inget motgift och Frank har nu bara något dygn kvar att leva, varvid han givetvis bestämmer sig för att ta reda på vem det är som förgiftat honom och varför.

Det kom en remake av denna film 1988 med Dennis Quaid i huvudrollen, som jag minns att jag såg på TV någon gång under det tidiga 90-talet och då tyckte var riktigt spännande. Den lånade egentligen bara premissen med någon som ska lösa mordet på sig själv i en kamp mot klockan och spann en helt annan historia kring detta. Frågan är ju om det verkligen är något som fungerar annat än som en fräck gimmick? Nja, I denna gamla svartvita B-film blir det ganska ansträngt när giftet ska förklaras och Bigelow sedan ska drabbas av någon slags snabbt avklarad dödsångest, innan mördarjakten drar igång. Jag har väldigt svårt att köpa den biten, både då den känns slarvig och eftersom Edmond O’Brien innehar huvudrollen, en slags reslig fattigmansversion av Humphrey Bogart som har stora problem med skådespelandet. Ett par repliker fick mig att greppa efter skämskudden, men det fungerar åtminstone bättre när han slutar försöka förmedla något slags djup och istället börjar jaga ledtrådar i rasande högt tempo. Om premissen kanske är bättre på papper, så är den definitivt inte den sämsta idén i filmen. Det är, utan tvekan, greppet att slänga in något slags tutande när Bigelow i inledningen av filmen ser en kvinna som faller honom i smaken. Jag undrar om ens Helan och Halvan hade godkänt något sådant? Jag ville rusa upp, slå av min DVD-spelare och kasta frisbee med skivan. Som tur är försvinner sådant trams efter förgiftningen och det blir lite mer på allvar.

Deckarbiten av D.O.A. känns lite som ett avsnitt ur en TV-serie, det osar av något ganska raskt ihopslängt och utan egentlig relevans, men tempot är åtminstone högt. Det rafflas runt mellan olika adresser, olika människor att pumpa på information, alltmedan Bigelow vet att han inte har så lång tid kvar att leva. Just den biten har sina poänger och ett par av actionsekvenserna, framförallt en inne på ett snabbköp, är inte alls tokiga. Dessutom är jakten över på 80 minuter, vilket känns rätt lämpligt för en thriller med så pass lite substans som denna ändå har. Tyvärr är det lite för lättviktigt och med lite för stora skönhetsfläckar för att det ska bli något jag rekommenderar någon att se. R1-utgåvan håller knappt godkänd nivå, med en hel del smuts, fumliga menyer och ett riktigt fult omslag. Hoppa över denna.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (1 vote cast)
D.O.A., reviewed by Erik Nyström on 2012-03-09T17:00:34+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 9 mars, 2012