Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Direktören för det hele

”Någon gång måste jag ju ha tyckt att jag faktiskt var ett geni och att det skulle kunna gå bra att spela högt. Alltså, om vi antar att min arbetsbeskrivning helt enkelt är: geni. Antagligen har jag trott att jag kunde leva upp till det. Och när jag provhoppade visade det sig att jag hade höjden i mig, så ribban fick ligga kvar. Och visst är de filmer jag gjort avsedda som mästerverk. Även Direktören för det hele, även om ingen ville se den.” – Lars von Trier, Geniet. Lars von Triers liv, filmer och fobier av Nils Thorsen.

Ravn är chef på ett IT-företag. Han har svårt för att fatta obekväma beslut som de anställda kan bli upprörda över. Därför har han hittat på att det finns en direktör som han inte rår på. När någonting jobbigt händer skyller han på ”direktören för det hele”. Det har nu fallit sig så att direktören måste vara på plats för att skriva under ett kontrakt. Ravn anställer skådespelaren Kristoffer som under ett antal dagar ska spela direktören.

Jag avskyr verkligen när människor inte vågar ta ansvar. När jag gav mig in i arbetslivet blev jag förvånad över att man inte skulle kalla sin chef för chef. Man skulle kalla hen för arbetsgivare eller arbetsledare. Jag har alltid föredragit att veta min plats utan att det lindas in i några fina ord. Måhända är det en drastisk jämförelse, men det är kanske därför jag hade så stor förståelse för slavarna i Lars von Triers förra film Manderlay. Där pratade Danny Glover (genom John Hurt om jag minns rätt) om att allting blir mer harmoniskt när hierarkin är tydlig. Ungefär. I Direktören för det hele vill von Trier än en gång visa upp hur arbetstagaren behöver någon att skylla på eller kämpa emot. Direktören har samma behov av att lämna över ansvar och skapar en fiktiv direktör.

Det Ravn inte har tagit med i beräkningen är att Kristoffer vill veta allting om sin karaktär och är förvirrad över hur olika direktören förhållit sig till de anställda i sin e-post till dem. En kvinnlig anställd har fått besked att han är bög och att hon ska vara snäll mot Ravn, en annan har han friat till och en man vill slå honom på käften. Fransmannen Jean-Marc Barr har medverkat i så gott som alla von Triers filmer och får vara med här också. Han talar inte ett ord danska, men han försöker härma dessa läten som ska föreställa danska. När Kristoffer får problem träffar han sin regissör Ravn på klassiska neutrala platser som biografer, djurparker och tivoli; som hämtat från vilken Hollywood-film som helst. Direktören för det hele är bitvis väldigt rolig. Den isländska affärsmannens raseriutbrott är anledning nog att se filmen. Men varje gång jag ser den blir jag förvånad över att den visar sig vara lite drygt 90 minuter. Den har ett lågt tempo och man tror att filmen varat minst två timmar.

Här finns en del metahumor. Jens Albinus heter Kristoffer precis som han gjorde i Idioterna. Vid en försäljning vill Kristoffer i skepnaden av direktören Svend ha 50 öre extra precis som idioterna ville ha för sitt julpynt i nyss nämnda film. I en av de finaste replikerna i Direktören för det hele refererar man även till kritiken mot att det kan vara svårt att höra vad som sägs i en dogmafilm. Detta innebär ju inte att det är mindre viktigt, säger Kristoffers gamla flickvän. Lars von Trier trivialiserar Direktören för det hele redan i den inledande tagning då man kan se honom reflekteras i fönsterrutorna till kontorsbyggnaden där filmen sedan ska utspela sig. Han förklarar att vi ska se en film utan några budskap och att den endast är trivsam. Jag håller väl inte riktigt med.

Efter Manderlay berättade Lars von Trier att nästa film skulle bli en dogmafilm. Jag har alltid beskrivit Direktören för det hele som en antidogmafilm. Med undantag för bilderna när von Trier själv talar utanför byggnaden är kameran statisk och aldrig handhållen. Det ser ut som att ett antal kameror placerats ut i ett rum och sedan fått ligga stilla medan skådespelarna gör sina scener. Även ljudet verkar komma direkt från de olika kamerorna och därför kan volymen ändras mitt i en replik. För att påstå sånt här måste man givetvis kolla upp om det verkligen var så inspelningen gick till. Det var det inte. Lars von Trier utvecklade någonting han kallade Automavision som gick ut på att han ramade in en bild som han ville ha den och sedan fick en dator sköta resten och zooma om programmet ansåg det vara lämpligt. Automavision står angiven som fotograf för filmen. Visuellt är det helt okej att titta på, men ljudet hade jag önskat en traditionell upptagning av.

Jag har en vän som bemästrade popmusiken redan som tonåring. Han skrev de mest ljuvliga små melodier man kan tänka sig. Men han tyckte det var för enkelt och började tänja på popgränserna. Gitarren skulle stämmas om och takten skulle ändras. Den musiken han gör nu vill jag knappt kalla för musik. Lars von Trier visar i Direktören för det hele att han har kapacitet att göra en folklig komedi som hade varit roligare än det mesta. Men han måste skruva till det för att själv bli nöjd. Han vill inte att vi ska bli för bekväma när vi ser hans filmer. Redan i Epidemic pratade han om att en film ska vara som en sten i skon. I Nils Thorsens bok säger han: ”Det är ju på grund av filmens mottagare som den ska vara en sten i skon. Tyvärr är man i viss mån tvungen att underkasta sig kravet att folk ska orka se den.”

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Direktören för det hele, reviewed by Mattias Berg on 2014-01-26T07:00:33+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.
Mattias Berg

Latest posts by Mattias Berg (see all)

Publicerad den 26 januari, 2014