Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Dirty Dancing (Ur filmhyllan)
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.8/5 (4 votes cast)

Dirty Dancing (Ur filmhyllan)

dirty dancing 05

När Mats bad alla recensenter att skriva om en personlig favorit ur filmhyllan var det många titlar jag övervägde. Jag landade på den pinsamma Dirty Dancing. Jag tycker förvisso inte att det är det minsta pinsamt att gilla Dirty Dancing. Tvärtom anser jag att min kärlek till filmen gör mig till en finare människa och bevisar att jag kanske inte är så cynisk som jag befarar. Jag kunde inte låta bli att bli lite personlig inledningsvis. Stå ut.

17-åriga Baby (Jennifer Grey) tillbringa några veckor på ett familjehotell i slutet av sommaren 1963. Där kommer hon att lära sig om klasstrukturer, brustna ideal, dans och kärlek. Det må låta absurt, men jag tror faktiskt att Babys skola även var min skola. Jag hade inte fattat någonting innan jag såg Dirty Dancing.

dirty dancing 10

Jag vet i vilket sammanhang jag såg Dirty Dancing första gången. Däremot är jag inte säker på om det var före eller efter min 11-årsdag. Filmen hade funnits i mitt medvetande sedan den haft Sverigepremiär. Låtarna från filmen låg på Trackslistan, min storasyster såg Dirty Dancing på bio hela två gånger och spelade ofta soundtracket More Dirty Dancing (det första albumet sålde så bra att det släpptes ett till). Jag hade ingen uppfattning om att det var en tjejfilm. Det hade nog inte min bäste kompis Jakob heller. Det var hemma hos honom jag såg Dirty Dancing första gången. Jag minns den här tiden väldigt starkt eftersom hans familj skulle flytta utomlands och bodde i en lägenhet i väntan på visum. Vi sög ut så mycket vi kunde ur vår vänskap medan vi fortfarande kunde. Dagarna i lägenheten associerar jag till Garbage Pail Kids-kort, Snickers, Masters of the Universe-gubbar, Stress och Skitgubbe. Och film så klart. Vi tittade på Youngblood, Masters of the Universe och E.T. Någonstans i det förpubertalt pojkiga fick även Dirty Dancing plats.dirty dancing 01

Vi talade aldrig om orättvisor och klass i min familj. Min pappa berättade alltid för oss hur bra vi hade det och att vi var bortskämda. I efterhand har jag förstått att det inte nödvändigtvis var så i jämförelse med mina kompisar, men jag vill ändå tro att hans tjatande har gjort mig ganska ödmjuk och anspråkslös. Gränsen för vad som anses vara lyxigt är nog lägre hos mig än genomsnittssvensken. Att det fanns människor i andra länder som var fattiga kände jag till, men att fattiga och rika kunde leva tillsammans hade jag nog inte kopplat än. Detta gjorde att jag inte kunde förstå den ilska och arrogans som dansläraren Johnny och hans danspartner Penny visar mot Baby i början av Dirty Dancing. Jag tror inte jag såg klassperspektivet alls och hade absolut inte någon förståelse för utsattheten säsongsarbetarna på hotellet kände. Filmen blev en ögonöppnare.

dirty dancing 12

Dirty Dancing skildrar en brytpunkt där arbetarklassen börjar ta för sig och ifrågasätta rådande strukturer. Inspirationen kommer från idealisten Baby som med sina naiva överklassögon inte kan förstå varför man inte vädrar sina åsikter oavsett sammanhang och grupptillhörighet. Hon ser plötsligt hur hennes talanglösa storasyster tar plats och gör sin röst hörd trots att andra bättre hade förtjänat det utrymmet. Den misstro hon till en början möter i de anställdas lilla kvarter på hotellområdet grundar sig i det ständiga utnyttjande som de blivit utsatta för. De är vana vid att folk som läkarstudenten Robbie kommer dit och leker ett tag innan han återgår till sitt trygga sommarjobb. Johnny är en väldigt bräcklig karaktär som ständigt är misstänksam och rädd för att bli utnyttjad. Är Baby ännu en kvinna som kommer till honom för ett litet äventyr som hon kan kokettera med när hon stadgat sig med en läkare eller advokat?

dirty dancing 06

Om Johnny får ökat självförtroende och lär sig lita på människor under filmens gång gör Baby en resa åt motsatt håll. Hon inser att den idealistiska värld hon vuxit upp i endast har varit en fond som dolt någonting helt annat. Till och med hennes pappa visar i skarpt läge att han är någon annan än den han påstått sig vara. Alla fina ord om människors lika värde väger lätt när dottern inleder sin sommarflirt med Johnny. Regissören Emile Ardolino missar några toner och det klingar något falskt i sin manusbundenhet, men jag anser ändå att man kan jämföra scenen då Baby konfronterar sin far med scenen i Stand By Me när Chris berättar för Gordie om hur en lärare svikit honom. Båda skildrar ögonblicket när man som ung inser att saker inte är vad de synes vara och att vuxna inte är de övermänniskor som man trott. Scenen är i alla fall tillräckligt stark för att jag ska behöva sträcka mig efter näsdukarna.

dirty dancing 11

Någonting som inte klingar falskt är många av scenerna mellan Jennifer Grey och Patrick Swayze (The Outsiders). Trots att det finns scener som känns utstuderade för att nå dramatisk effekt och är alldeles för skrivna har Ardolino ändå haft öga för att fånga små ögonblick som omöjligen kan ha varit planerade. Det är framförallt tydligt i samband med montaget när Baby ska lära sig dansa. De bådas reaktion när Babys linne åker ner en bit på hennes arm när de övar lyft i vattnet är ett exempel på en liten detalj som ger filmen en äkthet och liv.dirty dancing 07

Filmens nackdel, förutom det något överspända skådespeleriet i scener som eventuellt kändes bra på papper, är den framtvingade relationen mellan Baby och Johnny. Och då talar jag inte om när dansen övergår i romantik (första kyssen äger rum först två tredjedelar in i filmen ungefär) utan till exempel omständigheterna under vilka Baby erbjuder sig att hjälpa till vid en dansuppvisning. Trots att samtalet om svårigheten att hitta en ersättare för Penny äger rum i en lokal med flera danskunniga väninnor blir det Baby, som inte kan ta ett danssteg utan att trampa sin partner på fötterna, som blir utvald att hjälpa till. En längre speltid hade inte varit en nackdel för filmen utan kunnat bygga upp karaktärerna och deras motiv bättre i stället för genvägar som rusar fram för att nå scenerna mellan huvudkaraktärerna.

dirty dancing 04

Orsaken till att Penny inte kan medverka på dansuppvisningen är att hon ska genomgå en illegal abort. Jag tror att det var i Dirty Dancing jag lärde mig vad abort var. När jag frågade min syster om vad det var som hände fick jag svaret att jag skulle förstå när jag blev äldre. Jag fick fylla i luckorna själv och det var väldigt obehagliga bilder jag fick i huvudet när Penny ligger och vrider sig i smärta medan vi får beskrivet för oss hur den så kallade läkaren kommit med en smutsig kniv och inte använt bedövning. Cynthia Rhodes som spelar Penny har i synnerhet medverkat i dansfilmer och inte haft några roller sedan 1991 vilket är väldigt tråkigt eftersom hon gör en väldigt fin insats. Med tanke på hur kontroversiellt abort är i USA är det en väldigt rå och ärlig skildring av abortbehov i en kommersiell film som riktar sig till en bred publik. Jag undrar om det varit möjligt att inkludera det i en ny film av det här slaget.

dirty dancing 08

Författaren Eleanor Bergstein baserade sitt manus på sina egna minnen och det är tydligt att hon inte bara haft som mål att göra en film om kärlek med dans och underbar musik. I så fall hade hon inte inkluderat klass- och abortproblematik i sådan omfattning. Den är gjord ur ett kvinnligt perspektiv. Om man gjort ett Bechdeltest på Dirty Dancing tror jag den hade klarat sig utmärkt. Baby är initiativtagare till romansen på ett ganska aggressivt sätt som människor med förvridet sinne troligen skulle vilja klassificera som slampigt. Även om det är hennes klasstillhörighet, och det sociala övertaget det innefattar, som ger henne självförtroende att agera är det glädjande att se kvinnan som förförare utan moraliska käpphästar. Baby beskriver förälskelsen som en rädsla. Hon är rädd att hon aldrig igen ska få känna som hon gör i Johnnys sällskap om hon lämnar honom. En väldigt stark replik som sätter ord på en rädsla jag själv har när jag är förälskad.

dirty dancing 09

När jag var barn frågade mamma vad jag tyckte var så bra med Dirty Dancing. Jag kunde inte sätta ord på det och sa någonting om musiken och dansen. Och även om dansen är en stor ingrediens i filmen framstår den alltmer som ett alibi för att få filmen gjord och ett alibi för att jag som barn skulle få inblick i en ny värld. Det är tack vare musiken och dansen som Dirty Dancing trots allt är en feelgood-film. Kulturen blir en enande kraft i brytpunkten som jag skrev om ovan och förenar det gamla med det nya i slutet av filmen. Även det gamla och konservativa får kärlek och ömhet. Hotellägaren Max ser melankoliskt på hur semestersäsongen tar slut och känner hur det han har att erbjuda sina gäster förlorar betydelse i den nya tiden. När gäster och personal sjunger sin sång om gemenskapen på hotellet på den stora avslutningsfesten ser vi arbetarna längst bak i lokalen titta på spektaklet med tom blick. Det är en sorglig scen där ingen känner sig riktigt glad. Det räddas givetvis med ett klassiskt Hollywood-slut som jag inte kan annat än älska.

dirty dancing 13

När jag blir tillfrågad om vilka mina favoritfilmer är brukar jag bland titlar regisserade av till exempel David Lynch, Lars von Trier, P.T. Anderson och Michael Haneke slänga in Dirty Dancing. Till viss del gör jag det för att provocera om den som frågade har filmsmak som liknar min, men när jag såg den senast för drygt 10 år sedan tyckte jag fortfarande att den var underhållande. Jag lyssnar fortfarande på filmmusiken några gånger om året, vilket troligen håller filmen vid liv. Den innehåller många universella teman och presenterar dessa på ett enkelt och ärligt vis utan att tappa sin glättighet. Publikfrieri med tuggmotstånd, hur kan man inte älska det?

dirty dancing 14

Att recensera en personlig favorit som ligger en varmt om hjärtat är riskabelt. Det är oundvikligt att tänka på ett nytt sätt när man vet att man ska skriva några hundra ord om filmen när den är slut. Man riskerar att förlora sin favoritfilm när man ska vara kritisk. I fallet med Dirty Dancing hände överraskande nog det motsatta. Den var bättre än jag trodde och har åldrats otroligt väl. Som recensent anser jag rent objektivt att den är värd fyra fenixar, men jag kanske inte kan låta bli att lägga till en halv fenix.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.8/5 (4 votes cast)
Dirty Dancing (Ur filmhyllan), reviewed by Mattias Berg on 2014-04-18T15:00:55+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.
Mattias Berg

Latest posts by Mattias Berg (see all)

Publicerad den 18 april, 2014