Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Döda poeters sällskap

Döda poeters sällskap är en stark film om vänskap, mognad och förebilder. Klassiskt välspelat drama där Robin Williams visar att han är bäst när han gör drama med en försiktig touch av humor.

Döda poeters sällskap skildrar en grupp unga killar som går på en internatskola någonstans i norra USA. Det är en skola med gamla traditioner och extremt bra resultat. En föredetta elev, Mr. Keating spelad av Robin Williams, återkommer som lärare och hans syn på undervisning och vad som är viktigt i livet synkar inte med den stela traditionen på skolan, men kanske just därför uppskattas den av många av hans elever. Några av pojkarna i hans klass börjar utmana skolans och sina föräldrars strikta ramar, framför allt Neil (spelad av Robert Sean Leonard) vill testa att spela teater vilket hans far absolut motsätter sig – sonen ska bli läkare. I grunden är det en film om förebilder, frihet och att leva livet men vi får också veta att det kan kosta rejält att bryta de normer och traditioner som finns omkring oss.

Döda poeters sällskap är en av de där filmerna som förändrade, eller i alla fall breddade min filmsmak efter att jag sett den. Jag har sett den ett antal gånger men det var ett antal år sedan jag såg den senast, den gången var det den första DVD-utgåvan som håller rätt halvdan kvalité när det gäller bild och ljud vilket störde min upplevelse. Nu var det med viss tvekan jag tog på mig att se om och recensera Döda poeters sällskap för jag hade en känsla av att jag skulle tycka att den hade åldrats på ett mindre fördelaktigt sätt.

Detta är dock fortfarande en fantastisk film som berör och skakar om och underhåller som få filmer gör, eller faktiskt tillåts göra i dagens filmindustri. Det är så gott som genomgående riktigt bra skådespeleri och Robin Williams gör en av sina bättre rolltolkningar (vilket nog kan sägas om flera av de yngre skådespelarna också som tex Robert Sean Leonard och Ethan Hawke) och jag kan relatera och förstå dragningen killarna får till sin lärare och det liv han visar glimtar av.

Det enda negativa jag har att säga om filmen är att den efter Neils slutscen blir klart mer forcerad och styltig i sitt berättande. Det som tidigare fick ta tid och med fina små medel fördes fram blir lite klumpigare och framhastat vilket gör att filmen inte får full pott. En 10-15 minuter till med lite luft och välavvägda scener hade kanske hjälpt den hålla nivån ända in i mål.

Extramaterialet är tyvärr bara gammalt material som redan varit med på DVD-utgåvor och ingenting med Robin Williams tyvärr. Det finns ändå en rätt intressant sak som Raw takes som visar en serie bortklippta scener som skulle ha varvats in med Neils slutscen. Hade dessa scener kommit med i slutversionen hade min bild av Mr. Keating blivit förändrad och inte till det bättre. Bra val där Peter Weir! I denna serie scener skildras han mer som om han är en av eleverna och till till stor del suddas linjen mellan lärare och elever ut och Keating är mer en av grabbarna. Resten av extramaterialet liknar mer korta hyllningsfilmer till Peter Weir (regissören), Alan Splet (ljud) och samt en instruktionsfilm om ljussättning. Sist ut är originaltrailern som är riktigt dålig. En hemsk berättarröst pratar över splittrade klipp från hela filmen och i min ögon den ger en rätt felaktig bild av filmen. Den känns väldigt tidstypiskt 80-tal vilket filmen klarar sig från.

Har du inte sett filmen är det en given rekommendation och var det ett tag sen du såg den är det kanske dags att återbesöka internatskolan och de döda poeterna och denna gång på Blu-ray.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (7 votes cast)
Döda poeters sällskap, reviewed by Roney Lundell on 2012-08-16T07:00:46+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

Latest posts by Roney Lundell (see all)

Publicerad den 16 augusti, 2012

4 kommentarer

Kommentera
  • M säger...
    18 augusti, 2012 - 10:53

    Gillade denna film mycket när jag var yngre.
    Såg om den som vuxen och insåg att det bara var pretentiöst dravel.

    Varför har förresten denna recension en anonym recensent?
    Recensioner är inte speciellt intressanta om man inte vet vem som har skrivit dem. Jag är mest intresserad av recensenter som jag vet har en liknande smak som mig själv. Antar att det bara är en miss, men det hade varit fint om det kom ett namn på recensenten.

    • Pär Wirdfors säger...
      18 augusti, 2012 - 13:03

      Så nu var det fixat med namnet.

    • Mikael Maad säger...
      21 augusti, 2012 - 07:20

      På vilket sätt anser du att filmen är pretentiöst dravel? Vore intressant med lite argument där. Själv är jag fortfarande övertygad om att filmen är en klassiker med ett budskap som handlar om att våga vara den man vill.

      När jag redovisade filmen som ett arbete på svenska lektionerna under gymnasiet minns jag att en klasskamrat sa ”Tycker man sådär i verkligheten så blir man ju fan åsiktsregistrerad”. Jag tänker på det ibland, hur fel han hade och kanske har, för filmen är ju egentligen inte rebellisk på det sättet. Den visar att om någon annan berättar hur ditt liv ska vara och om någon annan får bestämma så kan den sanna vägen skymmas i dunkel.

      Berätta gärna vad du anser.

    • Mikael Maad säger...
      21 augusti, 2012 - 10:30

      By the way…skadar ju inte heller om den som kommenterar också är synlig 🙂