Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Dödligt vapen

Kanske den definitiva filmen om de två omaka poliserna som tvingas samarbeta för att sätta fast en stor skurk. En av de riktigt stora actionklassikerna från 80-talet som dessutom gjorde manusförfattaren Shane Black till en stjärna, trots att han egentligen ville bli skådespelare.

Dödligt vapen 01

En ung kvinna hoppar från ett fönster mot en säker död, men vad som först verkar vara ett självmord visar sig istället vara upptakten till ett komplicerat fall. I bakgrunden lurar mäktiga män som tjänar stora pengar på droger. Den instabile polisen Martin Riggs (Mel Gibson, Mad Max) paras ihop med den rutinerade Roger Murtaugh (Danny Glover), ett samarbete som på förhand ser hopplöst ut, för att nysta i dödsfallen.

Jag har ingen jättestark relation till någon av filmerna i serien och de hörde länge till sådana filmer som alla sett, utom jag, tills jag tog mig an dem när de visades på tv för kanske 10 år sedan. Av någon anledning glömde jag dem lika fort. När det nu i och med Iron Man 3 börjat pratas om Black igen, fick jag inspiration att se en annan av filmerna han skrivit som jag aldrig sett, nämligen The Last Boy Scout och blev inte alls imponerad. För att göra honom någon rättvisa tänkte jag att det var på sin plats att även se om hans magnum opus. Eftersom jag aldrig kan motstå en serie filmer kommer jag att se allihop.

Nämner man ordet ”80-talsaction” brukar de allra flesta filmintresserade män över 30 få något glansigt i blicken. Filmer som denna, Die Hard, Commando, Beverly Hills Cop eller någon av Rambo-filmerna må vara väldigt olika, men har samma typ av nostalgiskt skimmer över sig. De är gjorda för att underhålla, de är både våldsamma och bitvis roliga. De är okomplicerade och uteslutande befolkade av män. De har alla fått en speciell status och hittat en plats i hjärtat hos de som växte upp med att hyra filmer på VHS. Bland dessa hör nog Dödligt vapen till de som lägger en gnutta mer fokus på sina karaktärer och på att även berätta en historia mellan skottlossningarna eller explosionerna. Det är lättsam underhållning för hela slanten och väldigt gediget genomförd sådan.

Dödligt vapen 02

Jag blev lite förvånad över hur sorgsen stämning det är. Det börjar med ett självmord, sedan möter vi pappan till den döda kvinnan och Murtaughs gnagande dåliga samvete över att inte har ringt ett samtal i tid. Riggs plågas genom hela filmen av självmordstankar efter att hans hustru dött i en bilolycka några år tidigare. Tillsammans med den vemodiga musiken som mixar saxofoner med gitarrsolon blir det en fin kosmetika till den annars väldigt strömlinjeformade historien och två poliser som jagar skurkar.

Egentligen är det väl inte mycket som är nydanande med Dödligt vapen, utan det handlar snarare om att man gör väldigt många saker rätt inom mallen. Det finns en rapphet och fräschör i manus som rutinerade regissören Richard Donner handfast gör film av. Sedan har man hittat precis rätt skådespelare i duon Glover och Gibson. Den förstnämnda får göra den lite mer torra och korrekta polisen, men gör honom ändå till någon man tycker om. De bitar man får se av hans familjeliv visar att man förstår hur han kanske hellre jobbar av sina sista år för att istället njuta av ett stilla liv hemmavid, men han har fortfarande ett starkt patos för rätt och fel. Gibson får spela den lika delar förtvivlade som impulsive polisen som inte längre bryr sig om sig själv. När de möts får Murtaugh tillbaka lite av glöden för jobbet, medan Riggs hittar den trygghet och kärlek på det privata planet som han saknat sedan hustruns död. Det klaffar på precis rätt sätt och deras relation får precis lagom mängd utrymme. Att sedan Glover och Gibson har en fin kemi i deras lättsamma käbbel är den slutliga finishen som ger Dödligt vapen sin tilltalande lyster.

Dödligt vapen 04

Jag har inte mycket till övers för det utdragna och småfåniga slagsmålen alldeles i slutet och manus tar några ganska rejäla genvägar för att komma fram till målet utan att tappa i tempo. Mig stör det inte så mycket ändå och jag kan tänka mig att de flesta som gillar genren inte alls låter det kommer ivägen för upplevelsen, medan vissa andra säkert tycker att det är ett problem. Som 80-talsaction av det mer påkostade och genomarbetade slaget är Dödligt vapen förtjänt av sin status som klassiker.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.7/5 (3 votes cast)
Dödligt vapen, reviewed by Erik Nyström on 2013-11-16T07:00:17+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 16 november, 2013