Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Double Indemnity
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.0/5 (2 votes cast)

Double Indemnity

Billy Wilder föddes i Österrike av judiska föräldrar. Som ung flyttade han till Berlin för att bli journalist men snart fick han upp ett intresse för film och började skriva manus. När nazisterna kom till makten flyttade han först till Paris och sedan Los Angeles. Double Indemnity var blott hans tredje film och ett av de stora mästerverken när det gäller film noir.double_indemnity_02

Walter Neff är säljare av försäkringar och en duktig sådan. En dag ringer han på hos Dietrichson för att förnya deras bilförsäkringar. Där möter han Phyllis Dietrichson som frågar om det går att teckna en olycksfallsförsäkring utan att hennes make vet om det. Walter inser att hon diskuterar att mörda sin make för att få pengarna och lämnar i avsky huset. Senare på kvällen besöker Phyllis honom i hans lägenhet och försöker förföra honom. Walter kan inte stå emot hennes charm och eftersom han kan alla tricken så börjar han fundera på en felfri plan som skall lura bolaget och ge dem pengarna.

James M. Cain skrev boken som filmen bygger på. Han skrev även Mildred Pierce och The Postman Always Rings Twice. Själv så gillade han inte att folk kallade hans böcker hårdkokta men det är svårt att beskriva Double Indemnity på något annat sätt. Redan från början står det klart att allt har gått åt helvete. Walter Neff ramlar in på sitt kontor, skjuten och börjar berätta sin berättelse i en diktafon. Hans berättelse är mycket urtypen av vad vi senare kom att kalla film noir, den cyniska attityden rakt igenom hela filmen, den sexuella lusten, den hårdkokta stämningen, en listig femme fatale och en hederlig man som dras in något som är större än han klarar av.double_indemnity_03

Billy Wilder skrev manuset tillsammans med Raymond Chandler. Wilder beundrade Chandlers böcker och trodde att han skulle vara den ideella partnern för att skriva manus tillsammans med. Chandler dök upp, full och rökandes pipa och hade ingen aning om hur man skrev manus. Wilder och Chandler hatade varandra men tillsammans lyckades de skriva ett manus som är riktigt bra. Att berätta filmen i flashbacks med en berättarröst är ett mycket lyckat drag som skapar en olycksbådande stämning rakt igenom hela filmen. Det fungerar precis som en trafikolycka, du saktar farten och kan inte sluta titta även om du vet att det inte kan ha slutat bra. En sak om är intressant med filmen är att det är lätt att se Walter som en svag man och Phyllis som den starka kvinnan som driver honom, men så är inte fallet. Walter är mycket väl medveten om vad han gör, han är iskall och beräknande, han kallar henne aldrig vid namn. Phyllis är lika kall och manipulerande hon, det är tveksamt om det finns någon verklig passion emellan dem eller om de drivs av girighet.

Det finns de som säger att Double Indemnity är en så pass bra film eftersom Wilder inte försöker göra något egentligt djup av handlingen eller karaktärerna. Att hans bästa filmer är sardoniska komedier och att Double Indemnity i mångt och mycket påminner om dessa. Till viss del kan jag hålla med, precis som Sunset Blvd. och The Apartment finns det något cyniskt och hånfullt över filmen och dess huvudpersoner, och den försöker inte lägga lager på lager utan berättar en rak historia.double_indemnity_04

Sedan måste jag hylla John Seitz fotografi i filmen, väldigt olycksbådande med hårda skuggor, raka linjer och tydliga kontraster mellan ljus och mörker. Stilbildande för filmer som skulle komma senare. Han blev också Oscarnominerad för detta, totalt fick filmen sju nomineringar. Tyvärr erhöll inte Edward G. Robinson en av dessa. Han kanske är bäst i hela filmen som Barton Keyes, Walters kollega som har ansvar för att lista ut om Dietrichsons död var en olycka eller inte. Många av filmens bästa scener är mellan Keyes och Neff, man kan riktigt se hur den senare känner hur snaran dras åt när Keyes funderar på hur det hela har gått till.

Billy Wilder är en av de bättre regissörerna från sin generation med flera fantastiska filmer under bältet och Double Indemnity är så mycket film noir att det nästa blir fånigt. En urtyp för denna typ av film och en sann klassiker.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.0/5 (2 votes cast)
Double Indemnity, reviewed by Pär Wirdfors on 2013-04-19T17:00:27+00:00 rating 5.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Pär Wirdfors

Stockholm
Skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Latest posts by Pär Wirdfors (see all)

Publicerad den 19 april, 2013