Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Epic Mickey 2: The Power of Two
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Epic Mickey 2: The Power of Two

Epic Mickey var en Wii-exklusive titel men nu när Disney bestämmer sig för att göra en uppföljare släpper man den även till Xbox 360 och PlayStation 3. Vi testar om Musse har magin kvar.

Förra spelet hade mycket hype, det var självaste Musse Pigg i ett spel och Warren Spector (Deus Ex, Wing Commander, Thief) stod som bakom spelet. När röken hade lagt sig var de flesta överens om att Epic Mickey var ett spel med stor potential, men att det inte riktigt levde upp till de högt ställda förväntningarna. Frågan är hur uppföljaren kommer att stå sig?

Världen som Musse var med och räddade i förra spelet skakas av en rad jordbävningar och den galne vetenskapsmannen dyker upp igen. Men denna gång påstår han att han har sonat för sin brott och vill hjälpa toonsen att återskapa sin värld. Kalle kanin, Musses medhjälpare från förra spelet, misstänker att något är galet och kallar återigen på den modige musen för att komma och hjälpa till.

Till sin hjälp har Musse återigen sin pensel. Med den kan han antingen använda färg för att fylla i delar eller thinner för att sudda ut. Många av spelets pussel går ut på att använda just denna pensel för att lösa dem. Spelets andra karaktär, Kalle kanin, har en fjärrkontroll som han kan skicka elektriska stötar med, något som visar sig vara mycket användbart. För en av nyheter är nämligen att, som namnet på spelet antyder, det går att spela två stycken i co-op. Dock visar det sig snabbt att detta inte är en valmöjlighet utan mer eller mindre ett måste. AI:n är inte något vidare och även om du vet vad som måste göras fattar datorn inte alltid, vilket leder till en del frustrerande situationer. Spelet blir också väldigt själlöst då Kalle kanin inte är någon vidare intressant karaktär och det behövs en kamrat bredvid en som livar upp det hela.

Av någon bisarr anledning har Spector bestämt sig för att det som behövdes i Epic Mickey 2 var mer sångnummer och spelet förvandlas till en musikal i mellansekvenserna när den galne doktorn åker runt och sjunger. Ett inte helt logiskt val och då resten av spelet går i ett annat tonläge så fungerar det inte särskilt bra. Resten av spelet är fyllt av metahumor, gamla Disneykaraktärer och mer eller mindre galna upptåg.

Efter att ha spelat Epic Mickey 2 står det klart att Spector har tagit till sig kritiken från det första spelet och Musse är mycket enklare att kontrollera och penseln fungerar på ett mycket smidigare sätt. Även kameran är förbättrad även om den fortfarande är långt ifrån optimal, snarare så skapar den väldigt stora problem och irritation på sina ställen. Tekniskt sett är spelet dock betydligt bättre än sin föregångare och det går rent generellt mycket smidigare att spela. Men jag stör mig på att mycket av spelet och banorna känns som snabbproducerade hafsverk som hade kunnat vara både bra och intressanta om utvecklarna hade lagt ner lite mer tid på spelet. Även uppdragen känns väldigt generiska och tråkiga – hämta X eller Y och kom tillbaka, skölj och upprepa.

Men i slutändan är det en sak som jag stör mig på mer än något annat. Spelet har ingen själ, ingen identitet. Vi har här ett spel med en av de mest ikoniska karaktärerna någonsin från en studio som har skapat ett otal klassiska karaktärer och jag kunde inte bry mig mindre om vad som händer med Musse eller världen som han skall rädda. Allt känns påklistrat och falskt, och de ”spännande” karaktärer som Spector grävt fram ur Disneys rika arkiv väcker inga känslor i mig för jag känner inte igen dem. Varken berättelsen eller spelmekaniken fungerar särskilt väl tycker jag. Och för min dotter är det samma sak, de första timmar är roliga men efter ett tag tröttnar hon också.

Här fanns det gott om potential men väldigt lite blir förverkligat. Det är synd, för när man har med Warren Spector och Musse Pigg att göra så förväntar man sig mer än en själlös soppa.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Epic Mickey 2: The Power of Two, reviewed by Pär Wirdfors on 2012-12-17T12:00:21+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Pär Wirdfors

Stockholm
Skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Latest posts by Pär Wirdfors (see all)

Publicerad den 17 december, 2012