Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Ex Machina
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.3/5 (3 votes cast)

Ex Machina

Alex Garland är sannerligen ingen duvunge på filmkartan. Han har haft ett finger med i produktionen i flera minnesvärda moderna filmalster: 28 dagar senare, Sunshine samt den moderna brutalactionklassikern Dredd, för övrigt en film som åtminstone jag ser som en av de absolut bästa filmupplevelserna år 2012. Nu regidebuterar han med sci-fi-historien Ex Machina, en film som för övrigt inte ens tilläts en biopremiär i Sverige.

EM_0318

Människoliknande robotar och artificiell intelligens är på tapeten just nu. Utvecklingen har stadigt gått framåt i såväl filmteknik som verklig teknik, och tidningar och dokumentära program har diskuterat fenomenet, och den apokalyptiska prognosen i hur mänsklighetens största tekniska bedrift nästan oundvikligt också innebär det oundvikliga slutet för oss som art.

Hollywood har heller inte varit sena att haka på trenden. När en artificiell intelligens uppnår en sådan hög nivå av självständigt tänkande att den blir medveten om sin egen begränsning (läs: dödlighet) beslutar den sig – oftast i dessa sammanhang – för att bestämma själv över sitt öde. Det innebär att systematiskt ta kål på hela mänskligheten – dess enda hinder för vidareutveckling. Exempelvis redan för 30 år sedan kom första kapitlet i Terminator-franchisen där datorsystemet Skynet fattade beslutet om mänsklighetens utrotning (på en ”mikrosekund” som det uttrycks där), och nu senast i år kom avsnitt 5 i sagan, Terminator: Genisys, som visar att intresset knappast svalnat – samt den sydafrikanska robotrullen Chappie, för övrigt en rätt och intetsägande historia som egentligen inte levererar något av värde till genren, enligt min åsikt.

EM_0008

Klart står dock att begreppet A.I har fascinerat en mängd filmskapare genom åren – många gånger med ytterst tvivelaktigt resultat – redan nämnda Chappie må vara fjantig och ointressant men den är inte fullt lika katastrofal som filmen A.I från 2001 som Steven Spielberg övertog från självaste Stanley Kubrick, men ändå sabbade totalt. Alex Garland, å andra sidan, har bland annat skrivit den litterära förlagan till The Beach, och manuset till 28 dagar senare. När han tacklar ämnet A.I i sin helt egenkomponerade regidebut Ex Machina säger åtminstone vår magkänsla att vi kan vänta oss något originellt.

Caleb (Domhnall Gleeson) är en begåvad ung man som arbetar som programmerare på ett av världens största företag där han vinner en tävling där priset är att få tillbringa en vecka hos företagets ägare, en excentrisk och mystisk IT-miljardär, Nathan (Oscar Isaac) som har förskansat sig i en högteknologisk militärliknande anläggning uppe i bergen. När Caleb anländer skriver han på ett sekretesskontrakt som låter honom invigas i den stora hemligheten: Nathan har utvecklat en människoliknande robot som har förmåga att tänka och resonera – artificiell intelligens. Caleb får uppdraget att testa roboten, som fått namnet Ava (Alicia Vikander) och som skapats med kvinnliga attribut.

EM_0120

Caleb ska bedöma om Ava har egen intelligens och tankeförmåga, eller om hon imiterar mänskliga beteenden, och bara är mästerligt programmerad. Istället för att bolla frågor med en datorskärm får Caleb ägna dagarna åt umgås med henne som hon vore en verklig person, för att sedan rapportera till Nathan som hela tiden övervakar experimentet via kameror. I takt med händelseförloppet utvecklas det hela till ett psykologiskt spel med subtila medel – vad är de olika karaktärernas egentliga avsikter?

Den filosofiska frågeställningarna som lyfts i Ex Machina har förvisso gjorts så dessförinnan, men de är intressanta att ställa: vad händer då när fysiskt och intellektuellt överlägsna robotar blir självmedvetna, och vill inte stängas av? Vad händer då de söker självständigt mer kunskap och vill utvecklas? Vad händer då de åsidosätter sina etikprotokoll och omkullkastar sina säkerhetsföreskrifter?

EM_0841

Svenska Alicia Vikanders insats som Ava är en av de mest minnesvärda syntetiska personer vi hittills skådat på filmduken. Hon är inte bara estestiskt sockersöt så man smälter (i alla fall jag!), utan även klassiskt balettskolad vilket kanske förklarar att hon har förmåga att bemästra ett rörelsemönster som gradvis förför, inte bara Caleb, utan även oss – filmpubliken. Blickar och sinnesstämningar tränger igenom, rör upp känslor och ställer tvivel – inte bara genom Vikanders insats utan även via de andra två huvudkaraktärerna som likväl de är lysande i sina roller. Gleeson som Caleb spelar urtypen av välmenande smart nörd, som förvisso scorade 2.0 på Högskoleprovet, men uppvisar viss tafatthet i sociala avseenden. Dock känns det hela befriande naturligt – aldrig krystat eller uppenbart regisserat.

Den ständigt föränderlige och skicklige Oscar Isaac i rollen som skaparen och geniet Nathan sätter en prägel på sin karaktär redan i första scenen. Hans fysik och spritvanor är verkligen inte det förväntande av en av världens rikaste och mäktigaste män, och han varierar mellan att vara fokuserad och vetenskaplig med att vara lätt påklistrat kompisaktig – och man vet aldrig riktigt var man har honom. Caleb stirrar flera gånger storögt på Nathan men gradvis börjar han misstänka honom – är han en självcentrerad sociopat, eller ej? Är det den beryktade hårfina gränsen mellan genialitet och galenskap som gör sig påmind?

EM_0313

Men vem är det egentligen som ruvar på hemligheter i Ex Machina? Tankeverksamheten går på högvarv på åskådaren, och Garland börjar utmana oss att observera och ställa tvivel på ett sätt som annars inte är helt självklart i dessa filmsammanhang. Det är både spännande och engagerande.

Man har skalat bort det förväntade och istället lyft fram det väsentliga i filmskapande i Ex Machina, ett grepp som i alla fall jag uppskattar. Storyn är relativt tunn, beroende på hur man ser det, men den berättas effektivt och man tappar aldrig intresset. Det är i princip endast tre skådespelare filmen igenom, men som levererar sina repliker på precis rätt taktslag. Scenografin är precis lagom äckligt stel för att skapa ett klaustrofobiskt obehag. Det är tidlösa, rena miljöer med kyliga korridorer som oundvikligen för tankarna till Kubricks 2001 – och Garland lyckas, liksom den föregångaren, låta miljön bära filmens berättelse. Det är både skickligt och effektivt. Jag tycker mig även skönja gliringar till folksagan om Riddar Blåskägg av Charles Perrault.

EM_0885

Riktigt ända fram når ändå inte Ex Machina, då dramat närmar sig sin upplösning. Den har egentligen så mycket potential en film kan ha, men utan att någonsin på allvar våga riktigt ta tag i den – som om man inte riktigt vågade störa den klädsamt plastiga fasad man successivt lyckades bygga upp. Lite surt förstås, men men…

Blurayutgåvan bjuder på en fantastisk bild – såväl skarp som detaljerad – vilket också är ett måste i en visuell fotofest som denna. Inomhus är det kallt och sterilt i kontrast mot utomhusscenerna där vi frossas naturens färgrikedom och det livfulla vattenfallet. Ljudet är i 5.1 DTS-HD och är som ljudupplevelse fenomemal i att bygga upp stämningen. Det enda minuset i utgåvan är mängderna extramaterial – eller snarare bristen på dem. Vi får en handfull featurettes som är på löjeväckande en till två minuter vardera, vilket jag knappt ens räknar som något värd mödan. Vad jag förstår snuvas vi på rejäla mängder extramaterial jämfört med den amerikanska utgåvan, vilket i sig är under all kritik. Personligen hade jag sett fram emot längre intervjuer med flera av de inblandade i produktionen, men nej. Man kanske sparar några korvören och dumsnålhet är bara förnamnet, enligt min mening – nu när materialet ändå finns att tillgå.

EM_1219

Ex Machina ansågs alltså inte ens förtjäna en plats i svenska biotablån, vilket är något av en skymf, då den är en befriande solid sci-fi-historia för den som vill bita i något som faktiskt – på allvar – engagerar. Dock når den inte absoluta toppen även om den är en förbaskat bra bit på vägen. Fortfarande väntar jag – med skräckblandad entusiasm – över det där teknofobiska sci-fi-filmmästerverket som har förmågan att sätta vårt morgonkaffe så tvärt i strupen, att vi i en ren försvarsreflex langar ut våra smartphones genom fönstret. Ändå är det en filmupplevelse som levererar med råge, och som tyder på att Alex Garland är ett namn att räkna med, då som nu. Låtom oss hoppas att hans nästa verk tillåts att visas på bioduk i Sverige.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.3/5 (3 votes cast)
Ex Machina, reviewed by Claes Lindman on 2015-09-20T10:58:41+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Claes Lindman

Claes Lindman

En film- och musikentusiast som strävar efter att vara så kreativ som möjligt. Gillar många filmskapare men kanske i synnerhet Stanley Kubrick, Robert Bresson och Aki Kaurismäki. Väljer vilken dag som helst Jan Svankmajers animationer framför allt tänkbar form av CGI. Är vidare helgalen i Twin Peaks och har en soft spot för skräckfilm i största allmänhet. Bästa filmskurken? Clarence Boddicker i Paul Verhoevens Robocop.
Claes Lindman

Latest posts by Claes Lindman (see all)

Publicerad den 20 september, 2015