Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Fasadklättraren

Lås in Pelle Svanslös, Borka, Vicar och Olle Ivar Marklund och ge nyckeln till Herr Jönsson från Sällskapsresan 2 – Snowroller. Ungefär så känns fängelsesagan Fasadklättraren för mig. Ibland förstår man varför Roy Andersson med flera väljer att använda sig av okända skådespelare.

fasadklättraren, björn kjellman

Sjuttonårige Phillip Morell (Björn Kjellman) älskar att klättra. Han har svårt att anpassa sig till samhället i stort, men i klättringen har han funnit sin fristad. Då detta är en modern saga kan dock självfallet inte ett socialt handikapp i kombination med en stor talang lämnas oexploaterad. I det här fallet är det ”vännen” Zippo (Gerhard Hoberstorfer) som ser till att Phillip hamnar bakom lås och bom, efter att han utnyttjat honom i sin egen småbrottslighet. Om Phillip inte trivdes så bra i frihet trivs han desto bättre i fängelset. Den långtidsdömde Larsson (Per Oscarsson) ser direkt Phillips potential och tar honom under sina vingar. Det kan behövas då kåkfararnas självutnämnde ledare Johannes (Reine Brynolfsson) gör sig redo att offra Phillip för att själv kunna rymma från anstalten.

fasadklättraren 1

En miniserie av denna typ är sällan bättre än sina skådespelare. Att detta blev Björn Kjellmans stora genombrott är inte ett dugg förvånande. Han är verkligen briljant i en tacksam roll där hans teatraliska skådespelarstil verkligen kommer till sin rätta. I den andra bärande rollen gör Per Oscarsson det han gör bäst, det vill säga en vresig gubbe (mer känt som: en Per Oscarsson), och det gör han prickfritt. Jag tänkte även klyscha till det med att det är kul att se Pia Johansson i en seriös roll, men så jäkla kul är det inte. Jo, förresten, en gång. När Phillips pappa, spelad av Krister ”DVD-Wallander” Henriksson, dör och unge herr Morell tror att det bara är ytterligare ett utbrott utbrister hon: ”-Pappa är inte besviken. Pappa är död.

Nej, serien faller knappast på sitt skådespeleri. Inte heller på en berättarröst så irriterande att Ridley Scott hellre fått lagt Rick Deckards röst över samtliga sina filmer. Serien faller på att den är tradig. Om tradig är rätt ord beror på om man som jag tolkar det som något småtjatigt om än inte jättelångtråkigt. Utan att själv bli tradig så tror jag att det blir så på grund av att nerven aldrig infinner sig. Jag minns t.ex. inget flyktförsök i Prison Break som sket sig på att man lagt en lång sladd rakt över innergården, mitt på ljusa dagen. Visst ska det vara en saga, men en saga för vuxna! Den danske regissören Rumle Hammerich var betydligt mer lyckosam när han iscensatte en saga för barn med Kalle Anka-uppföljaren Kan du vissla Johanna?, även den baserad på en historia av Ulf Stark.

fasadklättraren 2

Till en början misstänkte jag att Fasadklättrarens stora problem skulle vara att den blir en ”Stjärnorna på fängelset” snarare än en Oz, på grund av alla kända svenska skådisar. Det visade sig att seriens stora problem istället är att serier som Oz och Prison Break fått mig att kräva mer spänning än att en svettblank Reine Brynolfsson försöker raka av någon håret. Att jämföra med amerikanska fängelseserier är inte heller orättvist då anstalten i Fasadklättraren ser ut att vara hämtad från en sådan. Långt otrevligare än de nyrenoverade hyresrätter man lever i här om man gjort något fel. Nej, gör om, gör rätt. Slopa berättarrösten och släng in Jackie Arklöv klagandes på att hans TV1000 stängs av vid tolvslaget. Det vore svenskt fängelsedrama det.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Fasadklättraren, reviewed by Rikard Eriksson on 2013-08-18T12:00:45+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Latest posts by Rikard Eriksson (see all)

Publicerad den 18 augusti, 2013