Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Fifflaren
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Fifflaren

Fifflaren handlar inte om biljard som man skulle kunna tro. Den handlar inte om snygga trickshots och coola killar i rökiga biljardhallar. Den handlar om livet.

Fast Eddie Felson är en ung briljant biljardspelare som tjänar sitt levebröd på att lura andra spelare och spela om pengar. Han är snabb, duktig och kaxig och har ett mål i sikte, att slå Minnesota Fats. Fats har inte förlorat på över tio år och Eddie vill bli den förste. Han och hans kollega Charlie tar sig till biljardhallen där Fats håller till varje kväll och snart är matchen igång. Efter att ha legat före med $18,000 finner sig till slut Eddie slagen av Fats. Men endast för att Eddie vägrat sluta spela då han ville se Fats ge upp. Förlusten lämnar ett djupt sår i Eddie och han blir besatt av att spela ihop pengar så att han kan utmana Fats igen. Mitt i allt detta träffar han Sarah, en ung alkoholiserad kvinna som lever på sin pappas pengar. Dessa två trasiga själar finner varandra och snart har båda lärt sig en del om livet. Men revanschlusten brinner fortfarande i Eddie.

Jag visste inte riktigt vad för typ av film jag skulle få se när jag satt mig ner och såg Fifflaren, men jag blev ändå överraskad. För jag hade aldrig kunnat tro att denna film skulle säga så mycket om livet och människans natur. Eddie Felson är en trasig människa när vi möter honom, en person som brinner så mycket för att få ett erkännande att han inte vet när det är dags att sluta. Det gör ont i magen att se Paul Newman i filmen när hans karaktär svajar omkring och vägrar sluta spela, trots att han ligger $18,000 dollar upp. Endast för att han vill att hans motståndare ska ge upp och erkänna honom som den bättre spelaren. Felson är i naturen den antihjälte som Paul Newman senare kom att bygga sin karriär runt.

Newman visste att han var snygg och attraktiv som skådespelare men ville inte fastna i ett fack, så han gick medvetet ut och sökte roller som i mångt och mycket var raka motsatsen till vad Hollywood ville att han skulle vara. Roller i filmer som Cat on a Hot Tin Roof, Hud, Cold Hand Luke. Det var också roller som gav honom Oscarsnomineringar även som han fick vänta tills han spelade Fast Eddie Felson igen innan han vann för Color of Money. Mot sig har Newman Jackie Gleason som innan denna roll var mest känd som TV-komiker. Men här fullkomligt äger han varje scen han är med i, med sin snygga kostym och sitt väloljade manér. Ryktet säger att Newman kände sig så dominerad av Gleason att när Color of Money skulle spelas in försäkrade han sig först att Minnesota Fats inte skulle vara med i filmen. George C. Scott spelar Bert Gordon, Eddies manager som har minst sagt dubbla motiv för att ta sig an honom. Han är en cynisk, kalkylerade person som inte tvekar göra vad som helst för att få det han vill. George C. Scott spelar här i sin tredje film men har redan nu utstrålningen av en man i kontroll.

Det är svårt att se en film som denna bli gjord i dagens Hollywood med en så svag, nedbruten huvudperson som spelas av någon som Paul Newman. Och hans relation med Sarah, fint spelad av Piper Laurie, där hon är den som lyckas gå vidare medan han är den som blir fast. Hon är i mångt och mycket navet i filmen, även om hon vill gå vidare är hon fast för hon är kär i Eddie. Eddie i sin tur är så upptagen med annat att han inte ser det förrän det är för sent. I slutet av filmen har han till slut blivit mer komplett som person, men fått betala ett fruktansvärt pris för det hela. Det är för en gångs skull en film där hjälten vinner, inte för att han lyckas uppfylla sina drömmar, utan för att han kommer ansikte mot ansikte med verkligheten.

När det kommer till själva utgåvan kommer nog de flesta vara nöjda. Bilden ser riktigt bra ut för att vara en 50 år gammal svart-vit film. Exceptionell kontrast, underbar svärta och en fin detaljnivå. Filmen är inte inspelad i kulisser utan ute i riktiga miljöer, något som verkligen kommer fram här. Ljudet är DTS-HD Master Audio 5.1 och imponerar inte lika mycket. Bra och fungerar fint till filmen men inget som man tappar andan över. Den som vill kan få originalljudet i 2.0 Mono istället. Extramaterialet är liksom bilden riktigt bra. Först har vi ett intressant kommentarspår med Paul Newman, Carol Rossen, Dede Allen, Stefan Gierasch, Ullu Grosbard, Richard Schickel och Jeff Young. Ganska många men det blir aldrig tråkigt. Sedan får vi en mängd dokumentärer där två stycken om Paul Newman sticker ut. Vi får även en rad som ser tillbaka på filmen och dess status idag

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Fifflaren, reviewed by Pär Wirdfors on 2013-01-13T12:00:44+00:00 rating 4.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Pär Wirdfors

Stockholm
Skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Latest posts by Pär Wirdfors (see all)

Publicerad den 13 januari, 2013