Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


For a Few Dollars More

forafew1

Efter den banbrytande och framgångsrika A Fistful of Dollar som var ett lågbudgetprojekt blev Sergio Leone lite mer varm i kläderna och vågade då utvidga ramarna inför denna film. Med ramarna menas då saker som längre speltid, mera storyutveckling, större panoramabilder och mera karaktärer. Här börjar också Leone att involvera tillbakablickar för att fördjupa vissa karaktärer. Detta filmiska grepp kom sedan att mer eller mindre bli standard för Leone. 

Länge var dollarfilmerna kända som ”mannen utan namn”-trilogin, för något ljushuvud på den amerikanska studiosidan fick för sig att Clint Eastwoods karaktär/er var namnlösa. Men faktum är att i alla dess tre filmer har rollfiguren olika namn. I första filmen var det Joe, i denna film heter han Monco/Manco som visst betyder enarmad på spanska, i den sista filmen The Good, the bad & the ugly var namnet istället Blondie. Jag har fortfarande inte riktigt fått grepp på om det är samma karaktär som Eastwood spelar i alla tre filmer eller om det egentligen är likande men individuella karaktärer.  I själva verket spelar det ingen roll. Eastwood är hela tiden den tuffa ikoniska karaktären med skäggstubb och poncho tuggades på en ciggar och det räcker för mig.

forafew2

Denna film har förutom Eastwood som höjdpunk även Lee van Cleef som höjdpunkt två, van Cleef hade under många år kämpat som skådis och även mot flaskan vad jag har förstått innan han fick sitt stora genombrott med denna film. Två hårdingar som tävlar om mest uppmärksamhet i en film brukar oftast inte funka bra, det ska helst var en hårding och en rolig. Men i den här filmen funkar otroligt bra, det märks direkt att en ömsesidig respekt finns mellan dessa två skådisar.  Den stora höjdpunkten för mig är när dessa två herrar ska visa vem som är bäst med sitt skjutvapen genom att skjuta bort varandras hattar. Denna scen visar också hur olika dessa två män arbetar, Eastwood som drar snabbt med sin enda revolver medan van Cleef har en hel arsenal med olika vapen. Egentligen är ju Eastwoods stenhårda karaktär rätt enformig så van Cleef pumpar in nytt blod med sin rollfigur. Om dessa två skådespelare är höjdpunkten skådespelarmässigt är Gian Maria Volonte tyvärr tvärtom. Hela tiden ska han spela över i sin karaktär som en psykopatisk haschpundare med dåligt samvete, enligt ryktena blev Leone så trött på detta överspel att han tog, på rent jävelskap, om flera scener för att trötta ut honom. Volonte ska visst ha varit trött på att göra västernfilmerna och ville istället göra politiska filmer, men det ursäktar inte hans rätt nonchalanta agerande anser jag.

forafew4

Det syns redan från början av filmen att Leone har fått ett större självförtroende och kanske också ett större ego efter framgången med den första dollarfilmen. Han vågar ta långa scener utan dialoger och även långsamt bygga upp stämningen inför skottlossningarna. Även Ennio Morricone hade nog också fått mer rutin att skapa lika bra, om inte bättre musik än till föregångaren. Tyvärr har denna film kommit lite i skymundan då den är mellanfilmen i dollartrilogin. Det kan inte vara lätt att vara mellanbarnet då föregångaren var banbrytande och efterföljaren en klassiker som är synonymt med hela spaghettiwesterngenren.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 5.0/5 (2 votes cast)
For a Few Dollars More, reviewed by Mathias Linder on 2014-02-01T07:00:49+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Mathias Linder

Är 35-årig filmfantast. Växte upp på åttiotalet med Arnold Schwarzenegger och James Bond. Gillar Charles Bronson och Sergio Leone. Ogillar uttrycket "kvalitetsfilm". Anser att George Lazenby är underskattad som James Bond. Älskar tv-spel, speciellt förtjust Resident Evil-serien. Tycker att HBO gör rätt överskattade tv-serier.

Latest posts by Mathias Linder (see all)

Publicerad den 1 februari, 2014