Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Förtroligheten

Ett misslyckat svenskt drama som försöker blanda någon form av psykologiskt djup med religiösa motiv och relationer inom familjen, men resultatet blir bara obegripligt. Jag förstår inte ens vad titeln betyder.

Någonstans i den välbärgade delen av Göteborg bor en samling familjer där bekymren sjuder under den välpolerade fasaden. I familjen Kindlund brottas tonårsdottern Selinda med identitetsproblem samtidigt som pappa Paul känner sig vilse i livet. Han har dessutom problem med att se sin dotter växa upp till en sexuell människa, något han pratar om i terapi. Relationen mellan de båda föräldrarna är heller inte vad den varit. I grannfamiljen har någon en otrohetsaffär, det knakar i fogarna och dottern smiter hela tiden undan med sin äldre pojkvän. En natt smyger sig en okänd man in genom Selindas fönster och tvingar henne under knivhot med till en glänta i skogen där han förgriper sig på henne. Spänningarna i kvarteret eskalerar och jakten på en förövare startar.

Om jag fick döpa om filmen skulle jag kalla den för Vagheten istället, för här är det verkligen inte mycket som ens kommer i närheten av att vara tydligt. Nu är jag verkligen inte den som förespråkar linjärt berättande, där man som tittare får allting serverat på silverfat utan att behöva tänka efter en enda gång, men om väljer att enbart antyda saker och låta filmen ha en tematik som ligger en bit under ytan måste man vara en skickligare berättare än vad William Olsson uppenbarligen är. Jag blir nämligen bara förbryllad och lätt uttråkad av att titta på Förtroligheten. Vad har Jungs skuggteorier med det hela att göra? Varför kopplas dessa samman med fallna änglar? Finns det något syfte med att mamman har någon slags kristen tro och att det soundtracket till viss del utgörs av psalmer? Vad har övergreppet med det hela att göra? Hur går det egentligen för pappan i hans terapi? Den väcker onekligen frågor, men inte alls på ett bra sätt. Känslan är att de eventuella svaren ligger alldeles för djupt under ytan för att man ska ha en ärlig chans att ens få en glimt av dem. Man får heller ingen större lust att dyka efter dem, utan står bara där och känner sig övergiven och ointresserad.

I denna vaga dimma gör skådespelarensemblen sitt allra yttersta och de allra flesta kommer undan med hedern i behåll, trots att det lyser igenom hur lite de egentligen lyckats greppa vad allt egentligen handlar om. Flertalet scener blir bara hängande i luften som ett enda stort frågetecken och sedan slussas man vidare. Det sker ingen stegring eller några temposkiftningar och inte heller blir man någonsin överraskad. Istället hade jag fullt upp med att försöka pussla ihop vilka barn som hörde till vilka familjer och vilken relation de har till varandra. När regissören har svårt nog att foga samman grundplattan i sin film är det inte så konstigt att han helt tappar kontroll över diverse vagt sammankopplad tematik som nog ska fungera som den egentliga motorn. Olsson har helt förlorat sig i sin film och jag som tittare begriper ingenting om vad han vill säga. Ett ambitiöst misslyckande är alltjämt ett misslyckande.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 1.0/5 (1 vote cast)
Förtroligheten, reviewed by Erik Nyström on 2014-01-25T07:00:14+00:00 rating 1.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 25 januari, 2014