Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Foxcatcher
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.0/5 (2 votes cast)

Foxcatcher

OscarWatch_FoxcatcherEn blandning av true crime och brottningsfilm i skepnaden av ett vemodigt drama. Steve Carell drog till sig den största uppmärksamheten med sin lösnäsa för att efterlikna den verklige John du Pont så mycket som möjligt.

Brottare lever tydligen inget glamouröst liv trots att de vunnit OS-guld. När vi träffar Mark Schultz bär han runt en guldmedalj från de olympiska spelen 1984, men lever ensam och tränar i ruffiga lokaler med sin bror Dave som även han vann guld. Från ingenstans kommer ett telefonsamtal från den excentriske miljonären John du Pont som berättar att han vill ge Mark möjligheten att träna tillsammans med ett handplockat lag på en privat träningsanläggning. De kommer att målmedvetet satsa på VM och sedan OS i Seoul 1988. Väl på plats visar det sig att du Pont är en märklig figur som verkar vara besatt vid att imponera på sin gamla mamma, något som väcker till liv funderingar hos Mark om hur han hela tiden levt i sin äldre brors skugga. Situationen på träningsanläggningen blir allt mer spänd och det hela kommer att sluta riktigt illa.

foxcatcherJag hade ingen som helst koll på dessa händelser som tydligen fick en del spridning världen över, men förmodligen var jag lite för ung då. I verkligheten sträckte sig tiden mellan någon gång i mitten av 80-talet och fram tills de fick ett abrupt slut 1996. I filmen får man snarare känslan att det hela tar slut strax efter OS 1988. Det är hur som helst stora celebriteter det kretsar kring och regissören Bennett Miller (Moneyball, Capote) gör heller inte så stor grej av det marginella kändisskapet, utan intresserar sig mest för hur karaktärerna är som människor samt vad som händer när de kommer i kontakt med varandra. Därför är det lite märkligt att man lagt ner så mycket energi på att göra Steve Carell (Anchorman) oigenkännlig bakom en massa smink. Det känns nästan mer som att det varit viktigare att sudda bort Carell än att få honom lik John du Pont, kanske för att skaka bort komikerstämpeln. För mig blir det en distraktion med näsan och det utstuderade sättet att röra sig, det hade varit lika bra att låta det blir mer naturligt så att dramat inte blivit lidande.

Samtidigt har jag lite problem med själva dramat. Det händer inte så mycket i berättelsen, utan mycket går ut på att man ska känna sig obekväm med du Pont, vilket man gör, och sedan trummar man vidare med det. Som en psykologisk fallstudie av ett möte mellan två trasiga människor finns det en del bra stoff, men det hade behövt finnas lite mer utveckling. I slutändan blir den dystra och lätt obehagliga stämningen mest bara monoton. Flera scener berättar samma saker, även om man kan lyfta ut dom som enskilda exempel på både fint skådespel och genomtänkt regi. Resultatet blir för mig att det känns en smula tröttsamt och stillastående.

FOXCATCHERMycket av snacket har varit kring skådespelarinsatserna. Som redan sagt tycker jag att Carell drunknar i sminket, även om han någonstans under det ändå gör rätt bra ifrån sig. Mark Ruffalo (Thanks for Sharing) är aldrig dålig och Channing Tatum (Magic Mike) imponerar inledningsvis med att visa talanger man inte visste att han hade, framförallt i det fysiska. Ju längre filmen går desto mer faller hans insats dock sönder, då det mest visar sig att han är sjukt bra på att härma en brottares rörelsemönster, samt stirra sorgset med inåtvänd blick. I slutet är jag rätt less på att se han lufsa omkring som en apa och inte få fram så mycket mer ur en så pass viktig karaktär. Det hade behövt hända mer med honom också.

Det är stämningen och i viss mån skådespeleriet jag tar med mig från Foxcatcher. Jag hade velat se en mer intressant historia broderas ut framför mig med de ingredienser som trots allt fanns till handa. För mig blev det lite för livlöst.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.0/5 (2 votes cast)
Foxcatcher, reviewed by Erik Nyström on 2015-07-14T06:49:58+00:00 rating 2.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 14 juli, 2015