Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Franklyn

Man brukar ibland påstå att verkligheten imiterar konsten. Anna Odells konstverk ”Okänd, kvinna 2009-349701” har blivit mycket uppmärksammat i media sedan det utfördes och dokumenterades i januari 2009. På Liljeholmsbron i Stockholm iscensatte hon ett psykiskt sammanbrott som såg ut att kunna sluta med självmord. Hon omhändertogs av polis, togs in på en psykiatrisk akutmottagning, spändes fast och tvångsmedicinerades. Odell åtalades för tilltaget, domen föll i augusti 2009 och den blev 50 dagsböter för något som kallas ”oredligt förfarande”. Jag tror knappast att Odell hann se Franklyn från 2008, men likheten är slående. Här är det Eva Greens karaktär som utför ett äkta självmordsförsök i konstens tecken. Med andra ord är det i det här fallet verklighetens konst som ovetande imiterat konsten i konsten. Om nu vare sig filmen Franklyn eller iscensatta självmordsförsök kan kallas konst.

franklyn, eva green

Fyra människoöden som knyts samman av en våldsam händelse kanske inte längre känns som det fräschaste filmkoncept man kan tänka sig. Men om en av personerna lever i en helt annan värld, i en fantasistad som kallas Meanwhile City. Jonathan Preest (Ryan Phillippe) är den ende ateisten i en värld där alla andra är religiösa. Religionerna rör sig från livsfarliga sekter till de vars heliga skrift består av instruktionsboken till dammsugaren. Som privatdetektiv är det mest den förstnämnda kategorin som gäckar Preest, och nu är han ute efter en flicknappare kallad ”The Individual”. Peter Esser (Bernard Hill från Titanic) letar efter sin krigshärjade son, som försvunnit från sin vårdinstitution i London. På samma sjukhus finns Emilia Bryant (Eva Green), en konststudent som förutom att nästan ta livet av sig även följer efter och filmar ovetande män. En av dessa män är Milo (Sam Riley från Control) som får en skymt av Bryant, som han är övertygad om är en nära vän från förr.

franklyn 1

Debutregissören Gerald McMorrow har fått ut väldigt mycket snygg film för de 12 miljoner dollar han hade till sitt förfogande. Meanwhile City är riktigt mäktig med sin skyline av gotiskt spetsiga höghus. Nere på gatorna i Meanwhile har man till stor del använt sig av handkamera medan London filmats på ett mer statiskt sätt. Mycket smart då ”fantasivärlden” mår bra av den realismen, vilken även gör kopplingen mellan Meanwhile och verklighetens London mjukare. Konceptet med att alla är tvungna att ha en religion i den jordfärgade staden är spännande och kunde getts mer utrymme om gråa London fått mindre. Liksom i Pans Labyrint så vill jag helst stanna i den påhittade världen hela filmen, men här fanns det i varje fall inte pengar för det. Sen är det nog så att Jonathan Preests vansinnigt fräcka mask gör att även mediokra scener där blir bra. De få actionscenerna, som mest påminner om bortklippta scener från V för Vendetta, skäms jag nästan för att jag gillar.

franklyn, eva green, sam riley

Ryan Phillippe har som sagt mask på sig i stort sett hela filmen, så det ska mycket till att jag skulle märka ens om han var värdelös. Jag gillar Phillippe så jag påstår att han är bra, det verbala skådespelet tar sig rakt genom textilen och han ska ha gjort sina stunts själv. Eva Greens roll är egentligen tudelad, och det krävs en aktris av hennes kaliber för att separera de två sidorna så väl som hon gör det här. Sam Riley och Bernard Hill har något mindre roller där känslorna hos de båda kunde ha förstärkts betydligt. Är det bara i rena dramafilmer (och Gladiator) man får gråta tills man snorar? Saknar man någon nära så ska man sakna denna på riktigt, även om man befinner sig i en förvånansvärt ospännande thriller med fantasyinslag.

Franklyn 01

Om inte ni heller kan koppla inledningen till recensionstexten så bevisar det min sista teori, att filmen spretar lite för mycket för sitt eget bästa. Ett klassiskt misstag som förstagångsregissör är att man vill lite för mycket, och så är det även för McMorrow. Alla kan inte samtidigt göra konst, säga något viktigt och berätta en historia som helt knyter ihop säcken. Eller tvångströjan när det gäller Anna Odell.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.5/5 (2 votes cast)
Franklyn, reviewed by Rikard Eriksson on 2013-06-13T07:00:24+00:00 rating 3.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Latest posts by Rikard Eriksson (see all)

Publicerad den 13 juni, 2013