Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Get on up
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Get on up

get-on.up-02För ungefär tio år sedan var biografilmer kring musiker en stund uppe och kippade efter luft i Hollywoods finrum. Joaquin Phoenix och Jamie Foxx prisades för sina gestaltningar av Johnny Cash och Ray Charles i Walk the Line respektive Ray. Taylor Hackford och James Mangold höjdes till skyarna och för ett par år ansågs vara lite finare än de hårt arbetande kontraktsregissörer de egentligen är.

Tidens tand har dock gnagt på båda filmerna och jag möts förvånansvärt ofta av folk som inte alls uppskattar någon av filmerna. “Skådespeleriet är bara imitation” och “biografifilmer blir lätt så fragmentariska” är två av de främsta klagomålen. Tyvärr är det nästan exakt vad Get on Up också bjuder på. Taylor Tate, mest känd för Oscarsvinnande Niceville, har jobbat efter punkt-för-punkt-instruktioner för biografifilmer. Då är det tur för honom att James Browns liv är rätt intressant att följa, samt att han har Chadwick Boseman i huvudrollen.

Boseman, som tidigare lyckades bra med gestaltningen av baseball-legenden Jackie Robinson i 42, är fullständigt elektrisk. Han har en charm och karisma som lyser igenom även halvtafflig åldersmakeup och udda frisyr. Jag skulle bli mycket förvånad om inte Boseman kommer att kamma hem en eller annan statyett i framtiden.Film Title: Get on Up

Runt honom finns en rad bra skådespelare. Nelsan Ellis spelar Browns backupsångare och tillika vän Bobby Byrd. Av alla intentioner att utforska relationer i Get on up är denna den mest lyckade. Broderskapet och det slutgiltiga sveket dem emellan porträtteras men i slutändan får de för lite tid. Generellt är det filmens stora problem. Det blir många gånger alldeles för lösryckt. Flera historier, Browns uppväxt, kampen för att slå igenom, framgångarna som företagare, motgångarna privat och den extraordinärt långa karriär där han både uppfann och återuppfann stora delar av soul- och funkgenren hade varit fantastiska att gå på djupet på. Här faller istället de mesta mellan stolarna.

För att dölja fragmenteringen väljer Tate att berätta historien icke kronologiskt, vilket inte är ett problem annat än att jag flera gånger glömmer bort historier som sedan återkopplas till. Störst knas blir det med filmens introduktion, där Browns galenskaper i slutet av 80-talet leder till en biljakt och en fängelsevistelse, vilket sedan läggs i malpåse och inte tas fram förrän efter dryga 90 minuter. Jag hade hellre sett ett fokus på en av de många aspekter som innebar Browns liv. Behållningen blir istället en väldigt imponerande insats av Boseman och flera riktigt svängiga livenummer. Extramaterialet består av en hel del bortklippta scener, ett knippe kortare bakom kulisserna-dokumentärer och ett kommentarspår. Inget av materialet är värt att höja ögonbrynen för.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Get on up, reviewed by Anton Bjurvald on 2015-07-21T14:49:08+00:00 rating 3.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Anton Bjurvald

Anton Bjurvald

Anton Bjurvald äter från alla filmtallrikar, även om han är mycket försiktig med svensk film och skräck. Båda ger mer obehag än glädje och får alltså förtäras i små doser. Han ger automatiskt två fenixar extra i betyg till filmer med mustascher, dinosaurer och/eller som uppfyller Bechdel-kraven. Vid sidan om filmintresset driver han två entusiastiska podcasts om serietidningar respektive NHL-hockey.
Publicerad den 21 juli, 2015