Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Girls – Säsong 3

girlsLivet för Hanna, Marnie, Shoshanna och Jessa fortsätter. Fortfarande utan vare sig styrsel, speciellt många stora avgörande ögonblick eller någon tydlig övergripande tanke. Precis som livet oftast är.

Den tredje säsongen börjar med att Adam och Hanna, som numera lever tillsammans tillsynes rätt lyckliga, åker och hämtar Jessa som blir utkastad från rehab. Hanna har pusslat ihop sin manodepressivitet och kämpar vidare med sin bok, av bara farten får hon ett jobb som skribent där lönen är skrämmande hög samtidigt som den konstnärliga integriteten skrämmande låg. Marnie har svårt att komma på banan efter att ha blivit dumpad. Mycket släntrar vidare och vänskapsrelationer tänjs till bristningsgränsen.

girls-she-said-okEfter första avsnittet känner jag mig övertygad om att jag nog inte alls egentligen tyckt om någon av de tidigare säsongerna på riktigt, utan bara gillat konceptet med en lite egen skildring av livet för kvinnor i 20-årsåldern. Det känns bara så fladdrigt och utan riktig substans, som något jag hade kunnat skriva själv. Efter ytterligare ett par avsnitt sitter jag och funderar på vilken mardröm mitt liv skulle vara om de här karaktärerna skulle vara mina enda riktiga vänner. Någonstans där kommer också vändningen, där jag slutar bry mig om hur välskriven eller inte serien är, och landar i att det faktiskt finns något sjukt ärligt i hur huvudpersonerna skildras. De är bortskämda, självcentrerade och ständigt babblande om hur viktiga alla deras egna upplevelser är. Skaparen och navet i Girls, Lena Dunham, är helt ointresserad av att försöka charma någon eller få mig att tycka om karaktärerna. Hon vill bara vända och vrida på en handfull vilsna människor och se vilka vägar deras liv tar. Mitt i bruset av repliker och betydelselösa intriger träffar det allt oftare mitt i prick med känslor som är rätt jobbiga att hantera.

Att beskriva Girls som en komediserie skulle nog många tycka var att töja på begreppet. Det är ganska långt ifrån den vanliga typen av humor man ser i sitcoms, men ändå sitter jag och fnissar hejdlöst åt en del underspelade små komiska finesser. Exempelvis envisas Hannah med att promenera runt i baddräkt i ett avsnitt där de tillbringar en helg i ett strandhus, oavsett om de festar, äter frukost eller handlar mat. En annan gång masar sig Hannah ner från en barstol med en drink i vardera handen och får det att se sjukt roligt ut på det där sättet som själv känner igen sig i. Kan man uppskatta de små sakerna långt från applådmaskiner finns det en del guld försiktigt strösslat över hela säsongen.

Girls-Season-3-Episode-7-Video-Preview-Beach-HouseJag gillar även att serien envetet skildrar den handfull karaktärer som den gör, oavsett om det händer något intressant i deras liv eller inte. Alla får vara med på ett hörn ändå. Kanske blir det lite uddlöst mellan varven och den där känslan av att det jag tittar på är i sann Seinfeld-anda egentligen bara är ett stort ingenting, gör sig hela tiden påmind. Sedan börjar jag fundera på det där med vänskap och hur det ibland också bara är något som pågår helt oreflekterat, trots att man inte har något gemensamt längre eller ens har något större intresse av att umgås med de personerna, men inte har några andra att vända sig till. Lite samma sorgsna känsla som i Ghost World och är det något jag känner mig säker på när jag ser Girls är det att huvudkaraktärerna definitivt inte kommer att umgås med varandra om 20 år.

Det är inte skådespelareliten som Lena Dunham samlat runt sig, men de verkar spela med samma register och matchar varandra bra och resultatet blir att man inte bryr sig så mycket om att det inte är så perfekt. Hur tråkigt det än må vara att ha den åsikten så är det ju faktiskt Adam Driver (Frances Ha) i rollen som Hannahs pojkvän Adam, som är mest spännande att titta på. Han har något skevt över sig och en udda tajming i sina repliker som gör det intressant. Kanske att man hunnit vänja sig eller rent utav bli lite less på hans manér vid det här laget, men då får karaktären möjligheten att utvecklas åt ett lite annat håll än tidigare. Den enda gången det inte alls fungerar är när Jessas destruktiva leverne och vänskap med en äldre kokainist (spelad av Richard E. Grant – Warlock) kulminerar i ett totalhaveri till scen på en restaurang där alla skådespelare verkar försöka rädda sitt eget skinn för att inte drunkna. Tyvärr tar det udden av något som jag hade förhoppningar om att kunna utvecklas till något som var ännu mörkare än Hannahs vacklade psykiska hälsa under andra halvan av förra säsongen. Säsong tre är på det hela taget betydligt mer lättuggad än sin föregångare.

girls-kim-gordon-topVi kommer att få både en fjärde och en femte säsong som jag med ser fram emot precis lagom mycket. Trots allt så vill jag se hur det går de här eländiga, oftast rätt osympatiska och smärtsamt mänskliga karaktärerna. Den nyfikna får ju gärna läsa Erik Larsson recension av Girls – The Complete First Season och min recension av Girls – The Complete Second Season.

 

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
Girls - Säsong 3, reviewed by Erik Nyström on 2015-02-28T09:00:38+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 28 februari, 2015