Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Gränsen 1918

Finska inbördeskriget med röda och vita som slogs mot varandra har egentligen passerat ganska obemärkt för mig, vilket egentligen är underligt eftersom detta krig borde ha varit viktigare för en svensk att känna till än skyttegravskriget som pågick ute i Europa vid ungefär samma tidpunkt. Filmen ”Gränsen 1918” utspelas efter inbördeskrigets slut och handlar om hur den finskryska gränsen skall upprätthållas i Karelen.

Carl von Munck (Martin Bahne), en ung kapten i den vita finska armén, blir kommenderad av självaste Mannerheim att åka till det Karelska näset för att bevaka den finskryska gränsen. Gränsen visar sig bestå av en liten bäck, befolkningen har under århundraden passerat fram och tillbaka och släkter är spridda på båda sidor av bäcken. Von Munck är en rättskaffens man, men orderna från ledningen är tydliga: inga ryssar eller röda ska få komma in och kommer de in ändå skall de skjutas. För att få ordning på det formella anställer von Munck byns lärarinna Maaria Lintu (Minna Haapkylä) som skrivare och försöker införa någon typ av rättssäkerhet genom att intervjua alla som passerar gränsen utan giltiga handlingar. De som uppenbart inte är finnar skickas tillbaka och de som kanske är finnar sätts i karantän.

Med tiden blir situationen ohållbar på grund av det stora flödet människor på flykt undan den ryska revolutionen. Karantänen växer och testet på om man är finne eller inte består av hur man uttalar ordet ”kyllä”. Von Munck börjar tappa greppet om situationen, dels det hopplösa i att försöka lyda order men ändå vara rättvis, men även på den privata sidan eftersom han blir förälskad i lärarinnan Lintu, som i sin tur är förlovad med de rödas ledare i trakten. Stor hjälp har von Munck av sin ryska kollega på andra sidan gränsen, Gentsch (Leonid Mozgovoi), som fungerar som en samtalspart och bollplank.

Historien är grundad på minnen från tiden som Jörn Donners pappa berättat för sonen och ger en bild av det tidiga Finland från tiden vid statens födelse. Huruvida det är historiskt korrekt eller inte kan jag inte avgöra, men jag misstänker att de som haft en romantisk bild av nationens födelse förmodligen får omvärdera den till en grymmare och blodigare bild. Regissören Lauri Törhönen har valt att inte lämna mycket åt den egna fantasin när det gäller de blodutgjutelser som visas i filmen. Blir någon skjuten så får vi se precis allt. Personligen tycker jag att det kunde ha gjorts snyggare, för efter ett tag är det inte effektivt att se allt blod längre. Jag vet redan innan kulan träffar hur det kommer att se ut och förvisso ser det realistiskt ut, men inte direkt överraskande. Ett annat problem som regissören måste ha brottats med är att ingen av huvudpersonerna är en riktig hjälte.

Av skådespelarna tycker jag att det är två som skall lyftas fram och det är inte de två huvudrollsinnehavarna, utan två biroller. Det är dels den melankoliska och desillusionerade ryske majoren Gentsch, som spelas av Leonid Mozgovoi med stor inlevelse och passion och är en verklig tillgång i filmen. Den andre jag vill föra fram är von Muncks underhuggare Suutari, spelad av Lauri Nurkse, som spelar sin roll med en arrogans och enkelspårighet som gör den som ett bra komplement till von Muncks lite mer ambivalenta roll. De två som syns mest i filmen är givetvis Martin Bahne som von Munck och Minna Hapkylä som Lintu. De spelar sina roller väl, men det är inte dessa två jag främst kommer att komma ihåg från denna film.

En blodig del av Finlands historia som åtminstone jag visste för lite om. Filmen är vackert filmad, men lite väl blodig. Har du minsta lilla intresse för historia och vårt grannland i öst så är detta en gjuten film att titta på. En liten varning för att det är väl realistiskt och tydligt vid vissa avrättningar. Gränsen 1918 är utan tvekan en sevärd film.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
Gränsen 1918, reviewed by Joakim Helmbrant on 2012-10-28T07:00:39+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).
Joakim Helmbrant

Latest posts by Joakim Helmbrant (see all)

Publicerad den 28 oktober, 2012