Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Hope Springs

Vad händer när livet börjar gå i samma spår, när det som tidigare var spännande blir vad som ibland kallas slentrian? Vad händer när den unge Adonis blivit gammal, fått kulmage, fåror i pannan och grånande hår i de fall det ens finns kvar, och hon blivit grå och rynkig. Ord som celluliter och gäddhäng blir inte längre bara ord som finns utan är också närvarande rent fysiskt. Och än värre är gnistan som saknas, och detta trots att partnern som sitter där på andra sidan bordet och läser tidningen till frukostkaffet är den du verkligen älskar.

Kay (Meryl Streep) och Arnold (Tommy Lee Jones) är ett par som har varit gifta länge. Kanske alldeles för länge. De sover i skilda sovrum och äktenskapet är bara vanor och vardagsliv. Kärlekslivet har lyst med sin frånvaro de senaste åren. Kay beslutar sig för att försöka få tillbaka sitt äktenskap och sitt liv och anmäler dem till en relationskurs som hålls av Dr. Feld (Steve Carell) i hålan Hope Springs.

Det är alltså en ganska enkel och basal story som många kan relatera till, och även om man själv kanske inte riktigt hamnat där i sin egen relationsutveckling finns det förmodligen någon i ens närhet eller bekantskapskrets som gjort det.

Det som gör att denna film lyfter är samspelet mellan de två rutinerade skådespelarna och det är även det som räddar filmen från att fastna i en genusfälla av modellen större. För i denna film har de två huvudrollerna extremt genusmässigt stereotypa roller. Det är frun som lagar mat och det är mannen som köper vitvaror åt sin hustru. Det är han som drar in pengarna till hushållet.

Förutsägbart är egentligen bara förnamnet, men det spelar ingen roll för det är ju vägen till filmens slut som är det intressanta. Det är småroligt att se det strävsamma paret med ett äktenskap som gått i baklås delvis motvilligt gå igenom terapin. Jag skriver småroligt, för även om omslaget skriver ”drama, komedi” så är det betydligt mer drama än komedi. Steve Carell som de flesta främst känner igen från The Office spelar som sagt terapeuten. Han får inget stort utrymme, men han levererar träffsäkert det han ska leverera. Den som förväntar sig en komiker som levererar oneliners kommer dock bli besviken.

Jag kan inte låta bli att undra vad filmen hade blivit om man hade valt att ta en lite mer seriös hållning och helt skippat det komiska. Frågan är om det blivit för allvarligt då?Men å andra sidan blir det nu lite varken eller, då de komediska inslagen är för få för att smilbanden ska få användas särskilt ofta.

Utgåvan har en del extramaterial, som visserligen är välgjort, men förmodligen främst tilltalar den riktigt inbitne.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (1 vote cast)
Hope Springs, reviewed by Joakim Helmbrant on 2013-01-22T12:00:51+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).
Joakim Helmbrant

Latest posts by Joakim Helmbrant (see all)

Publicerad den 22 januari, 2013