Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


House of Cards – Volume Two

house of cards 08Frank Underwood tar steget från kongressen till Vita huset i sin nya roll som vicepresident. En position som hotas av några journalister som vet alldeles för mycket om händelserna som utspelade sig i första säsongen.

Jag inledde sommaren med att se alla fyra säsongerna av Game of Thrones. En kompis som sett dem tidigare var med mig några kvällar och ville se hur jag reagerade på scenen som kallas ”red wedding”. Han somnade och fick inte se den uteblivna chocken. Om han sett andra säsongen av House of Cards med mig hade han däremot fått uppleva hur jag gapade av förvåning. Två gånger under säsongen går saker och ting så mycket längre än jag någonsin kunde förutse. Den första händelsen inträffade redan i första avsnittet och skakade om mig fullständigt. I den förra säsongen fanns det en viss mystik kring Franks äktenskap med Claire. Någon form av öppen relation har dem, men det är ingenting det talas om och det är när det mot slutet av den här säsongen bjuds på en inblick i deras privatliv som jag tappar hakan den andra gången. Det är upplagt för en fängslande tredje säsong.

house of cards 12Det politiska spelet finner jag inte lika spännande som i första säsongen. Faktum är att jag blir lite trött på allt dubbelspel och manipulerande. ”It’s too easy”, sa Frank i den första säsongen när han än en gång lyckades manipulera händelser till sin fördel. Och det är så man tänker som tittare också. De privata sidorna hos karaktärerna intresserar mig mer. Medhjälparen Dougs (Michael Kelly, Now You See Me) märkliga relation till den prostituerade Rachel som måste gömmas och tystas, Franks hantering av grillmästaren Freddy (Reg E. Cathey, The Machinist) och äktenskapet mellan Frank och Claire är sidospår som roar mig mer än det som händer i det ovala rummet. Här finns det vemodiga sidor som inte kan blottas på den politiska arenan. Dessa fungerar som välbehövliga andningspauser i den annars så makthungriga serien.

house of cards 09David Fincher regisserade de två första avsnitten, eller kapitlen som skaparna valt att kalla det, och satte sin prägel på serien som fortfarande finns kvar. Belysningen är sparsam, starka färger undviks och kamerarörelserna är ljuvligt omoderna och långsamma. House of Cards är en elegant serie som inte flirtar med tittare som har koncentrationssvårigheter. Den är vuxen på samma sätt som Mad Men och går långsamt framåt. Då det är en Netflix-serie kan man sträcktitta på en hel säsong och behöver inte invänta TV-visningar. Jag har väldigt lätt för att fastna i serier och glömma allting runtomkring mig tills det inte finns fler avsnitt att se. Men House of Cards hade inte den effekten på mig. Tre-fyra avsnitt om dagen kändes mäktigt. Här finns inte den där beroendeframkallande dramatiken som finns i till exempel True Detective, Breaking Bad, Fargo och redan nämnda Game of ThronesHouse of Cards är lågintensivt och svalt.

house of cards 07Svalast av allt är Robin Wright (The Princess Bride) i rollen som Claire. Till skillnad från sin teatrala make röjer Claire inte en min. Med minimal mimik släpper Wright ibland in oss i Claires tankevärld. Det måste ju dölja sig någonting under ytan. Jag väntar på att hon ska släppa fram allting och är ganska lättad över att hon inte gör det. Det är mystiken kring vad hon vill uppnå som attraherar mig. Med all rätt har Wright vunnit priser för sin återhållsamma insats i House of Cards. Kevin Spacey (Horrible Bosses) som jag normalt sett tycker väldigt mycket om imponerar inte lika mycket. Jag har svårt för hans dialekt (som jag hela tiden associerar till hans roll i Midnatt i ondskans och godhetens trädgård) och hans stora gester som ibland sticker ut lite väl mycket i den övrigt nedtonade ensemblen.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
House of Cards - Volume Two, reviewed by Mattias Berg on 2014-07-21T08:00:34+00:00 rating 3.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.
Mattias Berg

Latest posts by Mattias Berg (see all)

Publicerad den 21 juli, 2014