Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

I’m a Cyborg, But That’s OK
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.3/5 (4 votes cast)

I’m a Cyborg, But That’s OK

Den sydkoreanska regissören Park Chan-wook är högst aktuell i år. Dels så kommer Parks första Hollywood-produktion Stoker ha premiär under 2013, så även Oldboy (Spike Lee), en remake på Parks film från 2003 som var hans stora internationella genombrott. Originalet vann bland annat Juryns stora pris på filmfestivalen i Cannes. Med anledning av detta så har vi tagit en titt på en av Parks mindre uppmärksammade filmer I’m a Cyborg, But That’s OK. Efter vad som ser ut som ett misslyckat självmordsförsök hamnar Cha Young-goon (Su-jeong Lim) på mentalsjukhus. Självmordsförsöket är i själva verket ett misslyckat uppladdningsförsök. Cha Young-goon är nämligen övertygad om att hon är en cyborg – en maskin. Sjukhuset är fullt av egendomliga individer, som fyller avdelningarna med den ena underliga sysselsättningen efter den andra. Park Il-sun (popstjärnan Rain) är också han inlagd på sjukhuset. Han gömmer sig bakom egengjorda masker och roar sig med att stjäla egenskaper från de övriga patienterna. Cha Young-goons hälsa försämras snabbt eftersom hon inte äter mat utan bara slickar på batterier. Hon är övertygad om att mat kommer att förstöra maskineriet inom henne. Cha Young-goon är till stora delar inne i sin egen värld och samtal med kaffemaskinen och lamporna tillhör hennes dagliga rutin. Hon behöver på något sätt ladda upp sin energi så hon kan utföra sitt hemliga uppdrag. Cha Young-goon väcker intresse hos Park Il-sun och han börjar göra allt i sin makt för att hjälpa henne.Med snygga färger och visuella effekter skapar Park Chan-wook en värld full av finurliga detaljer och poänger. Det är en karikatyr av både mentalsjukhus och patienter som målas upp, en bild som ligger långt ifrån verkligheten. Det blir en blandning av allvar och humor. Det är väldigt svårt att sätt ord på denna film, den är olik mycket annat jag sett. Det finns ett djup i filmen som känns igen från Parks tidigare filmer och frågeställningar om livet, kärlek och livsöden kommer igen. Det är en modig film, där Park konsekvent drivit igenom sin vision och skapat ett alldeles eget universum. Den är inte lika extravagant som Tim Burtons Big Fish, men den har liknande surrealistiska drag. En filmskapare som Terry Gilliam, som alltid skapar unika miljöer och situationer, kan man även dra paralleller till.

Filmen blev med sydkoreanska mått en box office-besvikelse med endast 737 000 besökare (kan jämföras med Oldboy, som hade över tre miljoner besökare). Och Park har här verkligen tagit ut svängarna, precis som en framgångsrik regissör kan göra. Resultatet blev till en speciell filmupplevelse som idag känns ganska unik, men som inte nådde samma breda publik som hans tidigare filmer.Med fingertoppskänsla och otrolig detaljrikedom presenterar Park Chan-wook en kärlekshistoria i en egendomlig värld, full av härliga individer. Om man ser filmen och hoppas på en ny Oldboy blir man besviken, men om man med ett öppet sinne låter sig svepas med in i I’m a Cyborg, But That’s OK så får man vara med om en annorlunda resa. Jag rekommenderar att ni gör den resan.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.3/5 (4 votes cast)
I'm a Cyborg, But That's OK, reviewed by Erik Larsson on 2013-01-09T17:00:32+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Erik Larsson

Från att tidigare ha grottat ner mig i allehanda startelvor, laguppställningar och formationer inom de flesta idrotter, går min tid nu istället till att fördjupa mig inom filmens värld.

Latest posts by Erik Larsson (see all)

Publicerad den 9 januari, 2013