Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Intruders

Intruders är den spanska regissören Juan Carlos Fresnadillos tredje film (28 weeks later och Intacto är de andra två) som flätar samman två berättelser som är kopplade trots geografisk åtskildhet. En del utspelar sig i Spanien och den andra i England.

Intruders är en skräckthriller med det ansiktslösa huvförklädda monstret ”hålansiktet” som terroriserar två familjer. I Spanien är det en ensamstående mamma (Pilar Lopers de Ayala) och hennes unga son Juan (Izan Corchero) som får besök av det ansiktslösa monstret. I England Mia (Ella Purnell) en 12-årig tjej och hennes pappa John (Clive Owen) samt mamman (Clarice van Houten). I båda fallen försöker ”hålansiktet” stjäla deras ansikte för att han inte har något eget.

Vad som kopplar ihop de två barnen är relativt lätt att räkna ut och inte direkt överraskande. Det finns en uppsjö av ledtrådar redan i början av filmen hur det hänger ihop, vilket förvånar mig. Hur de båda familjerna hanterar problemen är kulturellt typiska. I Spanien kontaktar mamman en präst som ska utföra en exorcism och i England är det psykoterapi, medicinering och inbrottslarm som förväntas vara lösningen.

Det är inget fel på det tekniska i Intruders som både är stämningsfull och snyggt filmad. Regissören Fresnadillo använder flertalet klassiska grepp och leker med kameravinklar för att skapa udda perspektiv. Det som är annorlunda är att hålansiktet visas tidigt och ofta vilket inte är det vanliga i psykologiska thrillers. Skådespelarna gör ett bra jobb och främst Ella Purnell. Filmen faller på är att manuset är alldeles för svagt. Så fort man börjar resonera kring händelserna ser man att det är ett korthus som enkelt raseras. Diskuterar vi varför och hur de olika karaktärerna agerar avslöjas luckorna lätt och det är ett mysterium hur manusförfattarna och regissören inte gjort det samma. Idén i sig är det inget fel på, utan det är utförandet som lämnar mer att önska.

Att tjejen heter Mia Farrow (tänk Rosemary’s Baby) är varken kul eller läskigt utan bara tramsigt, men det är kanske bara jag? Hon är karaktären som för berättandet framåt genom dels voiceover och dels genom högläsning. Det hon läser upp är ett barns text och skall givetvis inte förväntas vara någon storartad prosa, men när varje mening börjar med ”hollowface” och hon accentuerar med emfas varenda gång hon landar på ordet ”face” blir det tröttsamt. Det är vid just sådana tillfällen en regissör ska ha fingertoppskänsla och låta bli att överanvända just sådana grepp. När denna textmassa tvångsmatas till oss flertalet gånger blir jag mest besviken, för Fresnadillo har ett visuellt öga och bra handlag i övrigt.

Clive Owen har sakta dalat i kvalitet de senaste åren. Hans Oscarsnominering för rollen i Closer och deltagandet i Children of Men upplevs långt borta nu. Det är inte rock bottom, men trenden är dock dalande vilket är lite tråkigt då Owen är en kul skådespelare. Han har egentligen aldrig varit bättre än han var som ”The Hire” i BMW-reklamfilmerna gjorda av diverse kända regissörer. Guy Ritchies ”Star” med Madonna i baksätet är en fantastiskt skön kortfilm med glimten i ögat.

Intruders kommer säkert skrämma många som är rädda för mörker och de som inte är uppmärksamma på detaljer och lyckas räkna ut hur det hänger ihop.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.0/5 (1 vote cast)
Intruders, reviewed by Mats Lundberg on 2012-05-16T07:00:16+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 16 maj, 2012