Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Ip Man
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.5/5 (2 votes cast)

Ip Man

Ip-Man-02Vissa filmer vet man nästan att man kommer bli besviken på när man sätter sig ner och ser den. Man har så höga förväntningar att de aldrig kommer att infrias. För mig är Ip Man en sådan film.

Jag har läst om den och velat se den i flera år men det har av olika anledningar inte blivit av. Men så såg jag att den fanns på Netflix och jag satte mig ner med mina alldeles för höga förväntningar och blev…

Filmen börjar i 1930-talet i Foshan en stad som är känd för sina olika kampsportsskolor. Men det finns en mästare som inte har någon skola, Ip Man. Han lever ett tillbakadraget liv med sin fru och son och har inga ambitioner att lära ut kampsport eller att bevisa att han är den bäste. Men gång på gång kommer människor för att utmana honom och när andra världskriget bryter ut så tvingas han inse att han är en person som folk ser upp till och tror skall leda dem under dessa svåra tider.

Ip Man är ett drama med inslag av kampsport. Vad det gäller kampsporten finns det inte mycket att klaga på. Donnie Yen spelar huvudrollen och visar ännu en gång varför han är en av de bästa skådespelarna när det gäller kampsportsfilmer, få människor har smidighet och kontrollen på sin kropp som han behärskar. Han får saker och ting att se enkelt ut på filmduken. I denna film har han och Sammo Hung, som koreograferat allting, bestämt sig för en mer jordnära stil som fokuserar mer på snabbheten i Wing Chun än en massa vajrar och flygande stridskämpar. Donnie Yen tränade i sju månader och studerade Ip Mans skola för att kunna replikera hans rörelser. Resultatet är magnifikt, scenerna med kampsport känns verkligen levande och realistiska. Hade man hållit sig till detta så hade det inte funnits så mycket att klaga på, en bra film om kampsport går hem hos mig varje dag.Ip-Man-04

Kina har en mörk historia med Japan och i landet idag finns det en industri att göra film om andra världskriget som demoniserar japanerna och glorifierar kineserna. Även Ip Man faller in i denna fålla och detta är det som drar ner betyget för mig. För tio år sedan hade jag nog inte brytt mig, jag hade sett filmen och varit nöjd med att få se Donnie Yen smiska folks rumpa så det stod härliga till. Men idag kan jag inte blunda för det hela. Det finns en rasism i filmen som är så uppenbar att det är värre än propagandafilmerna USA släppte under andra världskriget. Japanerna framstår som blodtörstiga sadister som finner nöje i att plåga kineserna så mycket som möjligt. De har till och med de typiska rasstereotypa ansiktsdragen för att riktigt driva hem poängen.

Detta är en film som blöder patriotism när Ip Man står upp för det kinesiska folket och vägrar träna japanerna i kampsport samt bevisar en gång för alla att Wing Chun är en bättre kampsport än Karate. Alla japaner är onda och alla kineser är goda, till och med de som arbetar för japanerna eller livnär sig som stråtrövare samlas alla runt Ip Man i slutet av filmen när den klimatiska slutscenen utspelar sig och Ip Man tar sig an den onde generalen. Väldigt mycket av detta är också fantasier som manusförfattarna hittat på för att få en bättre historia. Väldigt lite av det som utspelar sig i filmen har faktiskt hänt och det lämnar en sur eftersmak i munnen.Ip-Man-03

Det är synd för det finns gott om filmer från Kina som lyckas behandla ämnet kring japanernas invasion av Kina på ett betydligt mer taktfullt och bättre sätt. Som den betydligt bättre Fist of Legend som på ett betydligt bättre sätt lyckas blanda drama och kampsport under andra världskriget i Kina. Jag skulle gärna ha gett Ip Man ett högt betyg för det finns mycket i filmen som är bra men det går inte att blunda för den rasism och patriotism som drar ner filmen från de högsta betygen. Jag förstår att kinesisk media har hyllat filmen men som europé finns det för mycket problem med filmen för att ge den ett högt betyg. Godkänt får det bli.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.5/5 (2 votes cast)
Ip Man, reviewed by Pär Wirdfors on 2014-11-06T07:00:14+00:00 rating 3.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Pär Wirdfors

Stockholm
Skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Latest posts by Pär Wirdfors (see all)

Publicerad den 6 november, 2014

1 kommentar

Kommentera
  • Superbar säger...
    19 december, 2014 - 23:23

    Det finns ett underliggande politiskt motiv. Inte så att Japans handlingar under andra världskriget är försvarbara i någon egentlig mening, men det är en del i en propaganda. Det passar bra att utmåla det i svart och vitt och folket kan glömma den egna regimens övergrepp när man är upptagna med att hata de onda Japanerna. Filmerna underblåser negativa attityder, men det är bara en liten del i det. Gång på gång tas de olika övergrepp som begicks upp och det krävs ursäkt och ersättning. Dessutom är media snabba att kritisera och protestera allt Japanerna gör som är relaterat till andra världskriget, rätt eller orätt.

    Det paradoxala och tragiska är att det underblåser nationalistiska strömningar i Japan. Vanligt folk är trötta på att landet får skit för vad som ”hände länge sedan” och många resonerar som så att Kina bara är ute efter mera pengar och makt. Att be om ursäkt verkar inte spela någon roll:

    http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_war_apology_statements_issued_by_Japan

    En soppa är det.