Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


James Bond #1: Dr. No

Troligtvis är det James Bond som vi har att tacka för Hollywoods återkommande ambition att ständigt skapa nya franchises. Att lyckas etablera en person eller grupp i ett sammanhang som lockar publik, skapa en berättarmässig mall för serien, som man sedan enkelt kan återanvända gång på gång är oerhört praktiskt och lönsamt. Att Ian Flemings brittiske spion fortfarande är aktuell 50 år efter premiären av Dr. No (1962) är minst sagt imponerande. Filmernas genomslagskraft och vitt spridda popularitet måste överträffat alla förväntningar.

De allra flesta har vid det här laget sett några Bondfilmer. Kanske blandar man ihop dem med varandra, men tre saker brukar man ofta minnas: Vem som spelade Bond, Bondskurken och Bondbruden. Dessa starka kännetecken skapades redan i Dr. No, där skurken är som titeln antyder just Dr. No (Joseph Wiseman), Bondbruden Honey Ryder spelades av den oförglömliga Ursula Andress och självaste James Bond spelades av Sean Connery.

När den Brittiska underättelstjänsten MI6 inte får tag på sin stationschef John Strangways på Jamaica kallas James Bond, agent 007, till sin chef M (Bernard Lee) för en briefing om situationen. Dubbelnollan står för hans rätt att döda i tjänsten, det vill säga hans ”license to kill”. Bond skall ta första planet till Jamaica för att reda upp situationen. Man misstänker att försvinnandet kan ha kopplingar till ett pågående samarbete med amerikanska CIA och deras undersökningar kring misstänkta störningar av raketuppskjutningar från Cape Canaveral att göra. Väl på Jamaica förstår vi att vår hemlige agent inte alls är så hemlig och att han kommer ha fullt upp med att både jaga skurkar och själv bli jagad.

Med hjälp av CIA-agenten Felix Leiter (Jack Lord) och Quarell (John Kitzmiller), en lokalinvånare som tidigare hjälpt Strangways samla in stenprover från de kringliggande öarna, börjar Bond nysta upp mysteriet med försvinnandet. Spåren leder honom till ön Crab Key och den välbevakade bauxitgruvan som drivs av den hemlighetsfulle Dr. No. Det krävs ingen examen i dramaturgi för att förstå varåt det hela leder och vem som kommer gå vinnande ur striden. Frågan är då hur väl Dr. No fungerar som underhållning ett halvt sekel efter sin debut på vita duken? Faktum är att den fungerar ganska väl om man bortser från att en del slagsmålsscener påminner lite för mycket om Batman à la Adam West. Spännande blir det aldrig, men charmigt underhållande är det helt klart. Ytterligare en egenskap som känns ganska befriande med Dr. No tas upp av Varietys filmkritiker Peter Deburge – som likt oss på filmfenix.se tänker återbesöka alla Bondfilmer – nämligen faktumet att vi slipper den numera obligatoriska första ”origin-historien”. Istället får vi upptäcka vår hjältes egenskaper allt eftersom berättelsen utvecklas, vilket fungerar väldigt bra.

Regissören, Britten Terrence Young (1915-1994), var inte producenternas första val, men hade tidigare arbetat tillsammans med en av producententerna, Albert R. Broccoli, och skulle visa sig bli det perfekta valet. Enligt många av filmens medarbetare, inte minst Sean Connery, så var Young alltid oklanderligt klädd, extremt världsvan och bevandrad inom allt från skräddarsydda kostymer och skjortor, till belugakaviar och champagne. Detta var något som Young förde över på så väl karaktären James Bond som på Sean Connery som han tog under sina vingar. Även den torra brittiska humorn, med Bonds återkommande oneliners tillskrivs ofta honom. Det var humorn som skulle få publiken att acceptera den dödande och promiskuösa agentens agerande. Terrence Young kom att regissera ytterligare två Bondfilmer, From Russia With Love (1963) och Thunderball (1965) och har haft ett monumentalt inflytande på karaktären James Bonds utformning, en stil som lever kvar än idag.

I Sverige fick Dr. No, den beskrivande titeln: Agent 007 med rätt att döda. Boken Dr. No var den tredje i Ian Flemings bokserie, men valdes som första film då den till skillnad från många av de övriga berättelserna, i stort utspelar sig på en plats, nämligen Jamaica. Detta gjorde att produktionskostnaderna kunde hållas nere och budgeten landande på cirka 1.1 miljoner dollar. Dr. No spelade in närmare 60 miljoner dollar worldwide och huvudrollsinnehavaren, den då realtivt okände Sean Connery, var plötsligt en världsstjärna som många av oss än idag ser som den riktige Bond.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (1 vote cast)
James Bond #1: Dr. No, reviewed by Erik Larsson on 2012-08-21T00:07:50+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Erik Larsson

Från att tidigare ha grottat ner mig i allehanda startelvor, laguppställningar och formationer inom de flesta idrotter, går min tid nu istället till att fördjupa mig inom filmens värld.

Latest posts by Erik Larsson (see all)

Publicerad den 21 augusti, 2012