Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


James Bond #13: Octopussy

Octopussy skapades i en tid då det fanns stor osäkerhet kring James Bond som franchise. Roger Moore var tveksam till att fortsätta redan efter For Your Eyes Only. När rivalfilmen (som är hemskt dålig), Never Say Never Again med Sean Connery, utannonserats hade Moore inte bestämt sig för att fortsätta. Allt verkade hänga i luften. Ur personlig synvinkel var Octopussy min första kontakt med James Bond. När Betamaxbandet hade spelat klart filmen var jag såld och min mamma fick hyra resten av Bondfilmerna med Roger Moore.

Regissören John Glen hade lovat att Octopussy skulle fortsätta i den mer allvarliga ton som For Your Eyes Only hade slagit an några år tidigare. Som tidigare nämts så hade Bond en oväntad motståndare att kämpa mot, nämligen honom själv. Kevin McClory hade lyckats få ihop finanserna för att en egen inofficiell Bond-film och övertalat Connery att reprisera sin roll som Bond. Senast han agerat 007 var tolv år tidigare i Diamonds are Forever. Skadan var såklart skedd och Cubby Broccoli samt Michael G Wilson var fast beslutna att göra den bästa Bond som var möjligt. Att det var enverklig kamp går att se på bioaffischen. Ifall de inte hade lycakts övertala Moore hade de tänkt använda James Brolin som Bond.

Filmen baserades till viss del på två noveller av Fleming, Octopussy och Property of a Lady. Kärnan i berättelsen är att en Sovjetisk general (Stephen Berkoff) vill starta ett krig genom att detonera en atombomb i Västberlin och få det att se ut som en olycka som amerikanerna skulle få skulden till. För att lyckas smuggla in bomben tar generalen hjälp av två smugglare – Kamal Khan (Louis Jourdan) och Octopussy (Maud Adams). Kamal bedrar Octopussy som tror att de smugglar ryska juveler och artefakter in till Västtyskland snarare än en bomb.

Octopussy är egentligen mer en blandning av matinéfilm och lättsam komedi än en thriller. Det märks att alla var oroliga för konkurrensen som Never Say Never Again erbjöd och även om den här filmen inte kanske är den starkaste bland Bondfilmerna så är den väldigt underhållande. Det finns flera minnesvärda scener som gör att filmen egentligen aldrig hade något att oroa sig för. Inledningsscenen med jetflygplanet är klassisk Bond och något som etsade sig fast hos mig redan som tioåring. Roger Moores kommentar ”-Fill her up will you” sammanfattar i en replik den spjuveraktiga Bond som han porträtterade. Mopedtaxi-jakten, backgammonspelet mot Kamal, alligatorbåten, sågklingejojon och inte minst slutstriden på utsidan av flygplanet gör att Octopussy trots sina brister är bland de mest minnesvärda filmerna med Roger Moore. Att den fick större intäkter än Never Say Never Again var egentligen ingen överraskning. Ser du filmerna idag så skulle du aldrig tro att Connerys film var inspelad på åttiotalet utan långt tidigare.I sluttexterna går det att läsa att Bond kommer tillbaka i ”From a View to a Kill” som senare ändrades till A View to a Kill och skulle bli Roger Moores definitiva avsked som James Bond. Det var sista gången titeln till nästa Bondfilm avslöjades i eftertexterna.

För den intresserade kan jag varmt rekommendera regissören John Glens kommentatorspår till filmen som är informativt och underhållande. Det du kommer märka är att han inte kommenterar filmen (jag är osäker om han ens tittar på den) utan vi bjuds istället på anekdoter som Glen hasplar ur sig om allt möjligt.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.5/5 (2 votes cast)
James Bond #13: Octopussy, reviewed by Mats Lundberg on 2012-09-26T00:07:42+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 26 september, 2012