Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

James Bond #16: Licence to Kill
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.5/5 (2 votes cast)

James Bond #16: Licence to Kill

Att vara före sin tid är inte lätt. Timothy Daltons porträtt av James Bond i Licence to Kill är förmodligen närmast vad Ian Fleming velat med sin brittiska agent. Filmen har likheter med Casino Royale, men först 17 år senare skulle publiken vara redo för en modern 007.Den sextonde Bondfilmen kantades av problem redan från starten. Manusidéer om att Bond skulle kuska runt i Kina, bland annat på muren, rann ut i sanden när det ställdes krav från kinesiska regeringen angående innehållet i manuset. Samtidigt led produktionen av enorma ekonomiska problem. Man betalade fortfarande ränta på skulder från Moonraker (James Bond nr. 11) vilket gjorde att man till slut endast höll sig till Florida och Mexico som inspelningsplatser, vilket är det mest återhållsamma i Bondsammanhang.

Det var mycket som tog slut i och med Licence to Kill. Timothy Dalton ville inte fortsätta som Bond och berättade detta 1994 när det började diskuteras en ny film. Efter att manusförfattaren Richard Maibaum hade gått bort följde en hel drös med juridiska strider kring ägandeskapet och det tog hela sex år innan en ny Bond-film skulle göras. I den här filmen är även sista gången vi ser Robert Brown som M. John Barry ersattes av Michael Kamen som tonsättare och John Glen satte sig för sista gången i regissörsstolen för en Bondfilm. Glen ansåg att den här filmen var den bästa Bondfilm han någonsin gjort.

Allt var i förändring som sagt. Producenterna ville få till en förnyelse efter Roger Moore-tiden som gjort Bond synonymt med oneliners, sanslösa stunts och skurkar som ville ha världsherravälde. I Licence to Kill är skurken en knarkkung som vill tjäna pengar och inget mer. Historien är, precis som Casino Royale och Quantum of Solace, rak, enkel och sprängfylld med action. Bonds vän, Felix Leiter, matas till hajarna av knarkkungen Franz Sanchez (Robert Davi) men överlever svårt sargad. När Bond får reda på detta startar han en personligt vendetta för att hämnas Felix och hans mördade hustru. Bond blir laglös och ger sig på jakt efter Sanchez. Ja, mer komplicerad än så är inte historien.Det Licence to Kill har på plussidan är Timothy Dalton som inte fastnat i åttiotalets Bond utan skapade något eget. Att han dessutom passade i kostym och faktiskt kunde skådespela var inte helt fel, men retade gallfeber på pressen som hade haft det som standardskämt kring Roger Moore i sina recensioner. Det negativa är att resten av ensemblen är hopplöst fast i Roger Moore-erans Bondfilmer där överspelet är hemskt, slagsmålen stundom parodiskt arrangerade och stereotyperna haglar. Manuset lider av ambivalens där delvis den nya tidens Bond är på väg att skapas samtidigt som den faller tillbaks till dåtidens Bond där alla tjejer kastar sig hejdlöst i hans famn. Daniel Craigs tolkning av Bond är modern och kärnan till den nya Bond finns att hämta i Daltons tolkning som endast fick två filmer. Problemet var att försäljningssiffrorna inte var lysande och att publiken hade redan börjat tröttna på Bond i slutet av Roger Moores filmer. Det var inte Daltons fel, men det var ändå på något sätt han som korsfästes för misslyckandet. Licence to Kill var helt enkelt långt före sin tid och kom samtidigt som andra storfilmer skördade massiva framgångar. Att tävla mot The Abyss, Indiana Jones and the Last Crusade, Lethal Weapon 2 och Batman var en omöjlighet och det syntes i försäljningssiffrorna. Sedan dess har en Bond-film aldrig haft premiär på sommaren.

Det som skiljer den här filmen från sina föregångare är att den är betydligt våldsammare än vad som är vanligt och fick en åldersgräns på 13 eller 15 år i de flesta länder. Scenen i tryckkammaren var till exempel kraftigt klippt för den amerikanska publiken och dök först upp i sin helhet i senare utgåvor på DVD. Det är först när vi kommer till Quantum of Solace som 007 kommer upp i en liknande ”body count”.Även om skämten och även manickerna är färre så finns de med på ett hörn, men inte alls lika dominerande som i Moore-filmerna. Här är Bond själv vapnet till största delen och hans träning ger honom de fördelar som krävs för att hantera skurkarna. Bara Bond kör med en långtradare på ”två hjul” eller lyfter ett propellerplan med en helikopter. Eftersom budgeten var hårt ansträngd är actionsekvenserna och kulissbyggena inte lika omfattande som åskådarna är vana vid, vilket gör att det finns mindre minnesvärda scener från den här filmen. Trots detta är det inte den sämsta Bond-film som gjorts, men personligen tycker jag Daltons föregående film The Living Daylights är bättre.

För övrigt kan nämnas att Bondbrudarna Talisa Soto respektive Carey Lowells största framgångar efter Licence to Kill var att Soto spelade princessan Kitana i Mortal Kombat och att Lowell lade beslag på Richard Gere. Den här filmen såldes även ett bra tag i Sverige med stavfelet ”Tid för hämd” på DVD-omslaget.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.5/5 (2 votes cast)
James Bond #16: Licence to Kill, reviewed by Mats Lundberg on 2012-10-05T00:07:08+00:00 rating 3.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 5 oktober, 2012