Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


James Bond #21: Casino Royale

Bond nr. 21, eller Casino Royale som den vanligtvis kallas, var en kursändring i flera avseenden. Det här var den första filmen sedan Dr. No där inga nakna kvinnor dansade förbi oss i titelsekvensen. Tiderna förändras och så även Bond, James Bond.

Året är 2006 och Casino Royale har premiär med Daniel Craig i huvudrollen. Föregående film, Die Another Day med Pierce Brosnan som Bond, var ekonomiskt en succé men ett berättelsemässigt fiasko. Elaka tungor, bland dessa väldigt många trogna fans, kallade filmen ”Buy Another Day” på grund av alla de produktplaceringar som fick mer utrymme än en genomtänkt story. Personligen trodde jag att filmen var spiken i kistan för hela Bond-franchisen. När Pierce Brosnan begärde 30 miljoner dollar för att ställa upp en gång till och Quentin Tarantino dessutom diskuterade sig själv som regissör var det nog många med mig som trodde Bond var ett avslutat kapitel. Det var alltså med stor tveksamhet som jag gick iväg till bion för att se filmen. Det var inte bara jag som var tveksam till hela Bond-franchisen. Daniel Craig tackade först nej till rollen när han erbjöds den, men ändrade sig väl han läst manuset.

Redan den svartvita inledningssekvensen visar att Casino Royale har ett helt nytt anslag. Borta är de överdrivna actionspektaklen som annars normalt introducerat seriens filmer. Något annat som genast blir tydligt är att Bond är betydligt mer handgriplig än förlagorna och påminner mer om Jason Bourne i sin effektivitet. Skurkar misshandlas och dödas med det som finns tillgängligt. Den brittiska snobbismen är som bortblåst och Bond har blivit ett instrument. Kliniskt effektiv och brutal. Kort sagt en mördare men inte en gentleman. Det rådde ingen tvekan om att det är en omstart av allt vi vet om James Bond.

Regissören Martin Campbell har varken före eller efter Casino Royale gjort någon film som ens är i närheten av samma klass eller stil. Grunden till framgången finns i ett gediget och genomarbetat manus av Neal Purvis, Robert Wade och Oscarsvinnaren Paul Haggis, som baserat ovanligt mycket av berättelsen i Ian Flemings böcker, i  jämförelse med vad andra Bond-filmer gjort. Campbells film är en strömlinjeformad thriller om en mördare som ska ansas till en spion med en gentlemans handlag. I karaktärsutvecklingen tar Bond känslomässiga törnar som förändrar honom i grundvalarna.

Bond-seriens första jakt till fots ger ledtrådar som för Bond mot skurken Le Chiffre (Mads Mikkelsen) som är gambler, mattegeni och bankir till all världens avskum med tillräckligt stor plånbok. Le Chiffre tänker påverka aktiemarknaden via ett terrordåd och på så sätt förvalta 100 miljoner dollar som en afrikansk krigsherrre vill ha ränta på. Efter att James Bond satt stopp för planen hamnar Le Chiffre i ett trängt läge och måste skaffa fram pengarna innan hans klienter vill göra ett uttag. Lösningen blir en pokerturnering med höga insatser i Montenegro på Casino Royale. Eftersom Bond är den bästa kortspelaren i underrättelsetjänsten skickas han av M (Judi Dench, den enda som är kvar från föregående film) för att vinna över Le Chiffre och på så sätt få honom att ange på sin terroristklienter.

Casino Royale är den längsta Bond-filmen av de alla (144 minuter) och det ger sina fördelar. Det finns gott om tid att utveckla karaktärer och göra spektakulära actionsekvenser. Det är ändå så att det är mer fokus på det första, vilket gör att Bond blir väldigt intressant igen. Även om regi och manus är av högsta klass är det skådespeleriet som i slutändan gör att Casino Royale är så bra som den är. Daniel Craig ger ett komplett porträtt full av nyanser och till skillnad från sina föregångare står han inte och fånler i en smoking. Borta är också att förpassa skurkar med judogrepp samtidigt som oneliners ackompanjerar det hela. Craigs Bond är ett väloljat maskineri som får jobbet gjort till priset av att han känslomässigt måste bära rustning. Inte sedan slagsmålet i From Russia with Love, mellan Sean Connery och Robert Shaw, har vi bjudits på ett rejält slagsmål och trovärdigheten ligger helt i Craigs utstrålning och minspel när dessa sker.

Bondfilmer har alltid varit synonymt med vackra kvinnor och tekniska manicker. Kvinnorna har oftast använts som ögongodis eller som förströelse för vår hjälte. I Casino Royale är Vesper Lynd (Eva Green) kvinnan som inte låter sig enkelt charmas av Bond. Hon är intellektuellt minst hans jämlike, men i flera avseenden hans överman. Hon är den kvinna som kommer ha störst påverkan på huvudkaraktären någonsin och lämnar ett avtryck som ingen annan tidigare gjort. Att hon inte trippar omkring halvnaken i filmen visar hur viktig karaktären är för berättelsen och utvecklingen av 007. Precis som i novellen är kärlekstemat mellan Vesper och Bond kärnan och det skulle kunna ha blivit hur cheesy som helst med fel hantering.

De tekniska manickerna och produktplaceringarna är betydligt färre i Casino Royale och man måste veta att Sony äger MGM för att föstå vad som är produktplacering eller ej. De tekniska manickerna är inte på science fiction-nivå och det mest avancerade Bond använder är en mobiltelefon. Något annat som många kommer lägga märke till är att Q är borta som karaktär och den obligatoriska vandringen i uppfinnarverkstaden är bortblåst.

Vad som får Casino Royale att fungera som film där föregångarna i mångt och mycket misslyckats är att handlingar medför konsekvenser och om man vill lira med de stora grabbarna får man vara beredd på att få törnar på vägen och stå för vad man gjort. Sean Connerys Bond var hård och tuff medan Roger Moores gestaltade en mer komisk Bond med glimten i ögat. Den här versionen är Bond som M uttrycker det ett ”blunt instrument” med fel och brister vilket gör karaktären mänsklig, trots att han är superagent. Craigs Bond är lite småklumpig, tjurskallig och inte ofelbar. En modern Bond med karaktärsutveckling är vad som serveras och jag tror Ian Fleming skulle varit nöjd. I slutet på varje 007-film på senare tid har det proklamerats att ”James Bond kommer återvända”. I och med Casino Royale har han till slut gjort det.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.6/5 (5 votes cast)
James Bond #21: Casino Royale, reviewed by Mats Lundberg on 2012-10-20T00:07:00+00:00 rating 4.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 20 oktober, 2012

1 kommentar

Kommentera
  • Mathias L säger...
    25 oktober, 2012 - 21:28

    Påminner mig väldigt rätt mycket om I hennes majestäts hemliga tjänst. Många scener på kasinon, likande öden för Bonds kvinnor samt tycker jag att Daniel C är den mest fysiska Bond sedan George L.

    Dessa två Bondfilmer är enligt mig bland de fem bästa någonsin.