Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


James Bond #9: The Man with the Golden Gun

Just när Roger Moore började bli varm i kläderna som James Bond ställdes han mot Christopher Lee som inte bara beväpnat sig med en gyllene pistol, utan även hade en extra bröstvårta till sitt förfogande.

En ökänd lönnmördare med signum att skjuta sin offer med kulor av guld förefaller hota självaste James Bond utan att någon riktigt kan begripa varför. Nyfiken i en strut kan vår agent naturligtvis inte acceptera den semester han erbjuds, utan börjar givetvis försöka leta på nämnde lönnmördare, en man vid namn Scaramanga. Spåren leder snart till Asien, där en lika rik som lömsk affärsman verkar vilja lägga vantarna på en teknisk innovation som förmodas kunna sätta punkt för den rådande energikrisen. Naturligtvis kräver detta att några ingenjörer avpolletteras och det är där som mannen med den gyllene pistolen kommer in i bilden. Men varför hota Bond till livet? Och vem är egentligen hjärnan bakom planen?

Den mer lättsamma tonen som slogs an när Roger Moore klev in i huvudrollen blir ännu tydligare här. Jag skulle egentligen inte vilja kalla det för lättsam, utan snarare tramsig och inte det allra minsta rolig. Snarare blir det stundtals ganska smaklöst. Ett bra exempel är när Bond först hotar och misshandlar en kvinna för att pumpa henne på information, för att sedan artigt bjuda henne på champagne med illa dolda förhoppningar om ett ligg. Det är ett beteende som vanligtvis brukar reserveras psykopaterna i filmer, inte hjältarna. Överlag är det väldigt svårt att sympatisera med Moore, som inte bara brister i skådespeleri och charm, utan även klampar runt som en stor tölp full av dåliga beslut. Att Scaramanga inte lyckas besegra honom kan nog bara tillskrivas turen, på ungefär samma sätt som Clouseau lyckosamt irrar sig fram i Rosa Pantern-filmerna, utan att egentligen göra något rätt.

Intrigen är egentligen inte sådär överdrivet intressant eller rafflande och det finns inte heller speciellt många underhållande scener på vägen fram mot slutet. Istället får vi fåniga jaktscener där den bullriga buskissheriffen från Live and Let Die dyker upp för att ytterligare poängtera att det här verkligen inte är något man ska ta på allvar. Synd bara att ingenting är roligt då. Enda gången jag faktiskt tyckte att det blev en aning spännande var en scen alldeles, alldeles mot slutet, i det närmaste en epilog efter slutstriden, som i sig är en allt för oinspirerad duell. The Man with the Golden Gun känns väldigt mycket som ett extra långt avsnitt ur någon tv-serie snarare än en film man velat se på bio. Att man även försökt rida på den då populära vågen av kampsportsfilmer från Hong Kong är inte bara misslyckat, det ger ett desperat intryck som inte riktigt är klädsamt för en Bond-film.

Christopher Lee hade året innan denna gjort sin sista Dracula-film och var på väg mot nya mål, något som skulle visa sig gå sisådär. Han fungerar dock riktigt bra som Scaramanga och har något hotfullt över sig som hade kunnat fungera riktigt bra i en lite mörkare eller åtminstone allvarligare film. Nu känns han nästan underanvänd och får inga chanser att riktigt briljera. Scenerna mot Moore fungerar inte alls och jag funderar mest på hur hur serien hade artat sig om Lee fått chansen att spela Bond istället. Förmodligen inget vidare, men den här fjantiga filmen hade nog kunnat må bra av det ändå.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.0/5 (1 vote cast)
James Bond #9: The Man with the Golden Gun, reviewed by Erik Nyström on 2012-09-14T00:07:29+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 14 september, 2012