Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Jaws
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.4/5 (9 votes cast)

Jaws

Ni vet den där känslan man kan drabbas av ibland när man är ute och simmar, att något ska anfalla en underifrån eller börja jaga en. Något man inte kan se, men som förmodligen har vassa tänder. Bara tanken kan trissa upp paniken så att man börjar simma desperat och allt sämre, oavsett om man är i en liten insjö eller swimmingpool. Att göra film på den känslan är i sig genialt.

Vissa filmer har haft en så stor inverkan på filmbranschen och populärkulturen att det är svårt att föreställa sig. Tänk CasablancaPsycho eller Star Wars. Att räkna in Jaws bland dessa är ingen överdrift. Dels har musiken för evigt blivit något folk gillar att skrämmas med genom att nynna på badstranden och dels bidrog den tyvärr även till trenden att strömlinjeforma filmer utifrån publikens förväntade reaktioner, snarare än utgå från regissörens idéer. När den 1975 spelade in sanslösa 196 miljoner dollar bara i USA insåg producenterna inte bara att den här typen av enkla berättande verkade lönsamt, utan även att tonåringar är en målgrupp att rikta in sig på och anpassa filmerna efter. Naturligtvis är Jaws inte ensam syndare, men den var en del av de kommersiellt framgångsrika filmer som under senare delen av 70-talet satte punkt för den mer kreativt experimentella period som frodats sedan andra halvan av 60-talet.

När semesterorten Amity drabbas av angrepp från en haj hamnar polischefen Martin Brody i kläm. Visserligen är döda människor dålig publicitet, men att stänga stränderna och gå miste om intäkterna från turistnäringen mitt under högsäsong skulle samtidigt vara förödande ekonomiskt sett. Medan han försöker resonera med makthavarna och lära sig mer om den stora vithaj som tros lika bakom attackerna, skördas fler offer. Till slut verkar det inte finnas någon annan utväg än att bege sig ut på jakt på den perfekta jägaren. En jägare som dessutom har fördel av hemmaplan.

Steven Spielberg gick i och med denna film från att vara relativt okänd till att bli en av de mer pålitliga kassakorna i Hollywood. Innan denna hade han gjort tv, några tv-filmer (däribland den ganska underbara Duel) och Sugarland Express. Här föll allting på plats och han visar upp en aldrig tidigare, och ärligt talat sällan efteråt, visad känsla för filmiskt berättande. Första halvan av Jaws är snudd på perfekt i sitt avvägande mellan dialog, mellan spänningssekvenser och med ett foto som hittar de precis rätta vinklarna. En scen jag aldrig tidigare tänkt på är extremt Hitchcock-influerad, är uppbyggnaden till den andra hajattacken där Brody är med på stranden. Genom att inledningsvis visa extremt lite av vad som faktiskt händer slipper man dels få illusionen punkterad och dels hålls spänningen vid liv.

Tyvärr varar inget för evigt och när sällskapet beger sig ut för att jaga och döda hajen tycker jag känslan av finslipad perfektion sakta tynar bort. Kanske har det att göra med att den mekaniska hajen visar upp sig lite för mycket och det suggestiva i att ana något under ytan försvinner eller så fungerar stegring upp mot slutstriden helt enkelt inte. Det är inte så att Jaws någonsin tappar så mycket att den blir dålig, den bara planar ut lite. En annan sak som faktiskt irriterade mig en smula den här gången var John Williams musik. Inte den klassiska hotfulla attack-symfonin, utan allt som ska vara lite glatt, trevligt eller äventyrligt. Jag tycker bara det låter övertydligt, nästan lite dumförklarande och hade mått bra av att tonas ner några snäpp.

Egentligen är det ju bara en ganska simpel B-film, som genom skickligt hantverk och turen att komma precis rätt i tiden, samt pricka in några beprövade toner hos publiken som de inte upplevt tidigare i just den ordningen, lyftes till något större. Något banbrytande och som även blev en starkt bidragande orsak till att hela filmbranschen omvandlades. På gott och ont, kanske tyvärr mest ont.

Varken bild eller ljud håller referenskvalitet, men inte långt därifrån sett till filmens ålder. Steven Spielberg har själv medverkar vid restaureringen och godkänt den transfer som nu gjorts tillgänglig, så även om man bitvis kan se lite spår av en del digitala poleringsverktyg, kan man trösta sig med att dessa har regissörens samtycke. Det högupplösta formatet är i vissa sekvenser inte helt fördelaktigt för den mekaniska haj som användes, men samtidigt finns det en underbar lyster över såväl skådespelarnas ansikten som glittret på vattnet. Dynamiken och tydligheten i John Williams musik är även den njutbar och jag tycker hela spåret känns väldigt välbalanserat, även om surroundsystemet knappast behöver ta ut sig.

Dokumentären The Making of Jaws är samtida med filmen, har en speltid på drygt två timmar och väldigt intressant för den som tycker om filmen. Förutom att inblicken i något som gjordes för nära nog 40 år sedan är fascinerande i sig är känslan i en så pass gammal dokumentär behaglig. Denna kompletteras sedan med The Shark is Still Working: The Impact and Legacy of Jaws som är nästan lika lång, mycket välgjord och erbjuder ett visst perspektiv då den är producerad 2007. Tillsammans täcker dessa mer än väl i princip allting man skulle kunna vilja veta om Jaws, men trots detta finns det mer att hämta.

Jaws: The Restoration är en kortare featurette som tar oss med bakom kulisserna på arbetet med att ta fram den högupplösta transfer man använt sig av till denna utgåva, där Spielberg själv medverkat. Den korta On the Set, som fångat lite av arbetet med inspelningarna, är mest rolig för att man får sig en titt på hur det såg ut när man spelade in film 1974 och är definitivt värd en titt. Sedan dränks vi givetvis i borttagna scener och en hel del stillbilder, tillsammans med den smått fantastiska ursprungstrailern. Sammantaget går det knappast att vara missnöjd med extramaterialet, även om jag alltid gärna lyssnar på ett kommentarspår.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.4/5 (9 votes cast)
Jaws, reviewed by Erik Nyström on 2012-09-01T07:00:50+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 1 september, 2012