Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Jersey Boys

4s-finaleClint Eastwood (Mystic River) regisserade en relativt bortglömd musikbiografi redan 1988, Bird, som handlade om jazzsaxofonisten Charlie Parker. Nu har han återigen flugit in under radarn med Jersey Boys om opobandet The Four Seasons som hade flera hits under 1960-talet.

Just den här versionen av berättelsen om de fyra pojkarna från New Jersey som hittar vägen därifrån genom popmusiken under det tidiga 60-talet är baserad på en Broadwaymusikal med samma namn. Vi får följa de fyra huvudkaraktärerna som med jämna mellanrum berättar om deras resa mot framgång genom att prata direkt till oss tittare. Från de trevande första stegen på 50-talet då de även i minst lika stor utsträckning var smågangsters, till de uppslitande konflikterna och tröttsamma turnerandet. Givetvis med en hel del musik.

jerseyboy15f-14-webAntingen väljer man att försöka lära en skådespelare att sjunga (som Joaquin Phoenix i Walk the Line) eller så gör man som här och låter några som är mest kända för att kunna sjunga, skådespela. Nu är varken John Lloyd Young, Michael Lomenda eller Erich Bergen några gröngölingar i sammanhanget då de spelar samma roller i musikalversionen. Av någon anledning valde man att byta ut den fjärde medlemmen mot Vincent Piazza (Boardwalk Empire) istället för att köra med hela originaluppsättning. Resultatet blir en del riktigt bra musiknummer där man ser att det är vassa entertainers som dessutom sjunger allt själva. Det är även där som den riktiga styrkan i Jersey Boys ligger och jag myser åt i princip alla framträdandena. Tyvärr får de även dras med att ingen av skådespelarna riktigt når fram när de ska förmedla dramatik eller karaktärsutveckling. Där står sig samtliga platt och tyvärr är Lloyd Young den värsta syndaren som Frankie Valli, vilket är synd då han är den som får stå i centrum. Hans resa från 16-åring till medelålders är inte trovärdig i någon av åldrarna.

Sedan är kanske inte historien om The Four Seasons så spännande som den borde kunna vara, gangsterkopplingar och tragiska dödsfall till trots. När karaktärerna inte talar rätt in i kameran för att berätta något mer eller mindre ovidkommande står de mest i cirkel och tjafsar på i ändlösa diskussioner om något som sedan kanske inte visar sig vara speciellt viktigt. Det känns även som att det fattas nedslag i intressanta händelser som hade kunnat behövas för att hålla orienteringen genom åren vi färdas framåt. Ibland handlar det om smågangsters, ibland om Frankies stökiga familjeliv och ibland om hur hopplös Tommy är på att sköta sina affärer. Det är som att ingenting riktigt får den fokus som hade behövts och istället spretar det på ett ganska osnyggt vis. Trots det halvt om halvt hopplösa manuset lyckas ändå Eastwood att hjälpligt lotsa oss fram med sin klassiska berättarstil utan att det blir så tråkigt och planlöst som det hade kunnat vara.

maxresdefaultjerseyUnder eftertexterna får vi sedan ett härligt sång- och dansnummer med samtliga inblandande (ja, även Christopher Walken får möjlighet att bjuda lite på sina moves längst ut i bildkant) där man får betydligt bättre vibbar än under resten av filmen. Jag tror faktiskt man ska försöka se musikalen snarare än filmen eller kanske leta upp The Four Seasons på Spotify, för musiken är ändå rätt trevlig och det är nästan så att numren vi får se gör det hela till en rätt hygglig upplevelse att titta på ändå.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Jersey Boys, reviewed by Erik Nyström on 2015-04-15T08:01:29+00:00 rating 2.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 15 april, 2015