Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


John Dies at the End

john-dies-at-the-end-ygyuBaserad på en bok som regissören Don Coscarelli snubblade över på rekommendation från Amazon när han hade beställt lite zombielitteratur.

Det var tio år sedan Don Coscarelli gjorde en film senast, Bubba Ho-Tep, som snabbt fick en trogen skara fans. Sedan dess har han bidragit med ett avsnitt till Masters of Horror som hette Incident on and Off a Mountain Road och inte mycket annat, vilket egentligen är lite märkligt med tanke på den kultstatus han ändå har. Hans Phantasm-serie är kanske inte de mest omtalade skräckfilmerna, men har ändå sina dedikerade följare. Förmodligen gör Coscarelli bara film om han känner att det är något han verkligen vill göra, istället för att hoppa på första bästa projekt bara för att få jobba. Det är ju egentligen hedervärt, men att det ska behöva gå så lång tid mellan filmerna känns ju lite onödigt.

Jag tror att ju mindre man vet om John Dies at the End, desto roligare är den att titta på, men det kretsar kring två unga män, en väldigt speciell partydrog och människor som inte längre är människor. En lättsam blandning av action, skräck, komedi och någon form av ogenomtänkt sci-fi.

johndiesmasksMan känner igen det rätt skruvade och fartfyllda äventyret fullt av infall från både Phantasm och Bubba Ho-Tep. Det är ganska ytligt, men samtidigt lite för oförutsägbart för att man ska kunna avfärda det som intetsägande. Coscarelli har en bra känsla för vad som fungerar och även om det känns lite väl mycket som ett avsiktligt försök att göra något som ska få en kultstämpel är det en underhållande resa att hänga med på. John Dies at the End tar avstamp i 80-talets skräckfilmer och gör sedan en resa via både The X Files och Buffy the Vampire Slayer innan den landar i något som inte riktigt passar in 2013, fast på ett bra sätt. Högstadiefilosofin som bubblar upp tillsammans med idéerna om alternativa verkligheter och hur dessa är kopplade till vår värld är riktigt charmiga. Tankenöten som filmen börjar med var exempelvis riktigt rolig och det finns gott om liknande små finurliga idéer att låta sig roas av.

John-Dies-at-the-End-2Skådespelarna man samlat ihop är med undantag för Paul Giamatti (The Ides of March, Cosmopolis) relativt okända namn och de har en del hopplösa scener att jobba med, men de gör ett grymt bra jobb. Det är inte så att någon sticker ut och kommer kunna bygga en framgångsrik karriär med utgångspunkt i insatsen, men som helhet sitter skådespelet riktigt bra. Coscarelli håller ihop det hela också, trots att han av någon anledning väljer att hacka upp berättandet och göra det ganska svårt för sig med en rad olika tillbakablickar som man måste hålla reda på. Jag förstod aldrig riktigt syftet med det, förutom att kanske klämma in ytterligare en märklig scen med en massa kött som antar formen av ett hämdlystet monster.

Som ren underhållning av det kultiga slaget är John Dies at the End definitivt en rekommendation och för mig fungerar den betydligt bättre än exempelvis Bubba Ho-Tep som jag tyckte var halvtrist. Lekfullt och samtidigt ganska lätt att glömma, men även en film som piggar upp med att inte bry sig så mycket om sin omgivning.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (2 votes cast)
John Dies at the End, reviewed by Erik Nyström on 2013-12-31T07:00:42+00:00 rating 3.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 31 december, 2013